Browsing by Subject "Edward M. Henderson"

Indianböcker var länge en av de populäraste genrerna för barn och ungdomar i Norden. Syftet med den här magisteravhandlingen är att ur ett postkolonialt perspektiv analysera framställningen av indianer i Eirik Hornborgs (1879–1965) och Erik Munsterhjelms (1905–1992) indianböcker. Avhandlingen är dessutom avsedd som en slags kartläggning av den finlandssvenska indianboksutgivningen under 1900-talets första hälft, som har beskrivits som genrens storhetstid. Genom att leta i bibliografier efter indianböcker ursprungligen utgivna på svenska i Finland under åren 1901–1951 har jag funnit totalt sex verk som kan beskrivas som indianböcker, och alla dessa ingår i min analys. Verken är skrivna av två olika författare. Under pseudonymen Edward M. Henderson skrev Eirik Hornborg "Den ensamma Vargen" (1918) och "Isaac Scotts minnen" (1920). Erik Munsterhjelm skrev de tre ungdomsböckerna "Pionjärens hemlighet" (1943), "Den underbara dalen" (1944) och "Amulettens gåta" (1947) samt romanen "Katra" (1947). I min analys av böckerna behandlar jag bland annat beskrivningar av indianernas yttre och inre egenskaper, samt hur förhållandet mellan indianer och vita framställs i böckerna. Jag undersöker dessutom vilken bild som böckerna förmedlar av kolonialismen. Postkoloniala begrepp som är centrala i min analys är ras och den Andra. I tidigare forskning har man kunnat konstatera att kolonialistiska tankesätt och diskurser förekom även i Finland, och att de bland annat spreds genom barnlitteratur. Resultaten av min undersökning bekräftar detta. Särskilt Hendersons (Hornborgs) böcker präglas av ett starkt rastänkande, enligt vilket de vita är naturligt överlägsna de "primitiva" indianerna. Indianerna framställs i enlighet med kolonialistiska stereotyper som ondskefulla och lömska vildar, som är dömda till en tragisk men oundviklig undergång i mötet med civilisationen. I Hendersons böcker existerar indianerna nästan uteslutande i rollen som fiender till de vita huvudpersonerna, och det målas upp en ytterst stark rasbunden motsättning mellan dessa två grupper. Syftet med den negativa framställningen tycks vara att upphöja de vita på bekostnad av indianerna, och samtidigt rättfärdiga den europeiska kolonisationen av Nordamerika. Erik Munsterhjelms framställning av indianerna är mera nyanserad och inte lika negativt färgad som Hendersons. Det finns visserligen en tydlig uppdelning mellan goda och onda indianer i hans böcker, men de flesta framställs som fredliga och vänligt inställda till de vita. Trots att indianerna har mera framträdande positioner i Munsterhjelms böcker andrafieras de ständigt, och beskrivningarna tar ofta fasta på det som uppfattas som exotiskt och annorlunda med dem. Kolonialismens skuggsidor osynliggörs dessutom fullständigt, då böckerna enbart skildrar indianer som har haft en mycket begränsad eller rentav obefintlig kontakt med de vita, och alltså inte upplevt någon form av kolonialt våld eller förtryck. Kolonialismen framställs istället som en positiv sak för både indianer och vita. Resultatet blir en förvrängning av historien som kan fungera som en bekväm verklighetsflykt för den tilltänkta vita läsaren.