Skip to main content
Login | Suomeksi | På svenska | In English

Browsing by Subject "begravningsplats"

Sort by: Order: Results:

  • Kääntee, Pauliina (2024)
    Magisteravhandlingen är en studie om det lingvistiska landskapet i Gamla kyrkans skvär. Min studie omfattar 68 olika objekt med allt som allt 132 skyltenheter som fanns i området under aprildagen 2024 då jag samlade in mitt material. Objekten jag fotograferade är bland annat gravvårdar, minnesmärken, anslagstavlor och icke-officiella planscher. Gamla kyrkans skvär, eller Gamla kyrkoparken, har tidigare varit en begravningsplats och den äldsta kvarstående gravvården är från 1796. Begravningsplatsen togs ur användning 1829 och kvar från den tiden finns 42 gravvårdar. På området finns även sju olika minnesmärken. Numera är området en historisk park där stadsborna kan sitta i skuggan av lummiga träd och njuta av fåglarnas kvitter mitt i centrala Helsingfors. Syftet med min studie är tudelad. För det första är jag intresserad av vilka visuella och textuella element som förekommer på gravvårdarna i Gamla kyrkans skvär. Vilken information har man i slutet på 1700-talet och början på 1800-talet valt att förmedla genom inskriptionerna på gravvårdarna? Har det även då som i dag funnits traditioner och regler om vad som är passande och vad som åtminstone ska finnas i inskriptionen? För det andra söker jag efter spår på att svenskan i Helsingfors tidigare varit mer synlig, att Helsingfors inte längre är så svenskspråkigt som det en gång varit. Den som går runt i staden hör svenska men alltmer sällan ser man svenska i skriven form. Kan denna förändring, detta språkbyte, skönjas i ett inte så typiskt lingvistiskt landskap som en historisk park? Studien visar att de textuella och visuella elementen som förekommer på gravvårdarna är varierande både till sitt innehåll och till sitt utseende. Inskriptionerna kan vara knapphända och endast innehålla initialer och födelse- och dödsår eller så kan inskriptionerna relatera allt om personen, från yrke och anhöriga, till karaktär och moral. Studien visar också att ett språkbyte skett i Helsingfors under de ca 230 år som de olika tidsskikten i mitt lingvistiska landskap sträcker sig över. Inskriptionerna på de gamla gravvårdarna är alla svenska, emedan minnesmärkena hundra år längre fram i tiden (till 1900-talets början) är flerspråkiga med svenska, finska, tyska och estniska. En analys av den officiella informationen som staden och kyrkan på området i dag förmedlar visar att svenska finns endast i de fasta rubrikerna på anslagstavlorna. Informationsbladen om kurser, möten och sociala tjänster finns bara på finska; svenskan har glömts bort. Områdets planscher som berättar om olika kulturevenemang runt om i staden är bara på finska och engelska.