Skip to main content
Login | Suomeksi | På svenska | In English

Browsing by Subject "byxroller"

Sort by: Order: Results:

  • Vilhonen, Rebecka (2018)
    Åbos Ylioppilasteatteri fick våren 2018 lägga ner sin produktion av I väntan på Godot, på grund av att kvinnor inte får spela huvudrollerna i pjäsen. Kvinnor som spelar mäns roller har funnits regelbundet på scen sen 1700-talet, ofta som en kuriositet. Men trots att det inte är en nyhet att se en kvinna spela en mansroll, väcker det fortfarande uppmärksamhet och diskussioner. I avhandlingen används teaterrecensioner som källmaterial. Recensioner för tre olika pjäser med kvinnor i huvudrollen som män tolkas, analyseras och jämförs med varandra. Pjäserna är: Gustav III med Kyllikki Forssell från åren 1982 och 1983, Hamlet med Leea Klemola från år 1995 och Macbeth med Elina Knihtilä från år 2008. Som metod används en kvalitativ tolkningsmetod. Vad kritikerna har skrivit om kvinnorna i mansrollerna och hur det diskuterat fenomenet är viktigt att analysera och tolka för att förstå reaktionen när en kvinna spelar en man. Materialet består av 44 recensioner för alla tre pjäser. Begreppen biologiskt kön, socialt kön och representation är centrala i undersökningen. Det är tydligt att kritikerna blev påverkade av att en kvinna spelade en man. Av alla recensioner nämner 71 procent att huvudrollen spelades av en kvinna och inte en man s. Ett tema som lyfts fram i recensioner för alla tre pjäser är androgynitet. Kritiker beskriver kvinnornas rollprestationer som allmänmänskliga. Kvinnornas fysiska kroppar nämns också av kritiker, det är mest Klemolas kropp som diskuteras och mer specifikt hennes röst som kritikerna anser är tillgjord för att hon försöker sänka den för att låta mer som en man. Ett tema som kritikerna lyfter fram i kritiken för Hamlet och Gustav III men inte i lika stor utsträckning för Macbeth är att ha en kvinna i en mansroll endast handlar om ett publicitetstrick. Att en kvinna som en man är en gimmick för att locka publik. I källmaterialet verkar det som att en kvinna som en man fortfarande har kvar ett värde av att vara en kuriositet. Men i recensionerna för Macbeth är det en tydlig skillnad. Det kan bero på en mer varierande representation av hurdana roller kvinnor spelat på scen. Teaterfältet hade också förändrats mellan åren 1982 och 2008 och blivit mer experimentellt vilket också kan ha påverkat reaktionen kritikerna haft och att det inte såg att en kvinna i rollen som en man var bara ett publicitetstrick. Ett resultat som är tydligt i undersökningen är att biologiska könet påverka kritikerna. När det kroppsliga kritikerna ser på scen strider mot det som kritikerna förväntar sig, väcker det en reaktion.
  • Vilhonen, Rebecka (2018)
    Åbos Ylioppilasteatteri fick våren 2018 lägga ner sin produktion av I väntan på Godot, på grund av att kvinnor inte får spela huvudrollerna i pjäsen. Kvinnor som spelar mäns roller har funnits regelbundet på scen sen 1700-talet, ofta som en kuriositet. Men trots att det inte är en nyhet att se en kvinna spela en mansroll, väcker det fortfarande uppmärksamhet och diskussioner. I avhandlingen används teaterrecensioner som källmaterial. Recensioner för tre olika pjäser med kvinnor i huvudrollen som män tolkas, analyseras och jämförs med varandra. Pjäserna är: Gustav III med Kyllikki Forssell från åren 1982 och 1983, Hamlet med Leea Klemola från år 1995 och Macbeth med Elina Knihtilä från år 2008. Som metod används en kvalitativ tolkningsmetod. Vad kritikerna har skrivit om kvinnorna i mansrollerna och hur det diskuterat fenomenet är viktigt att analysera och tolka för att förstå reaktionen när en kvinna spelar en man. Materialet består av 44 recensioner för alla tre pjäser. Begreppen biologiskt kön, socialt kön och representation är centrala i undersökningen. Det är tydligt att kritikerna blev påverkade av att en kvinna spelade en man. Av alla recensioner nämner 71 procent att huvudrollen spelades av en kvinna och inte en man s. Ett tema som lyfts fram i recensioner för alla tre pjäser är androgynitet. Kritiker beskriver kvinnornas rollprestationer som allmänmänskliga. Kvinnornas fysiska kroppar nämns också av kritiker, det är mest Klemolas kropp som diskuteras och mer specifikt hennes röst som kritikerna anser är tillgjord för att hon försöker sänka den för att låta mer som en man. Ett tema som kritikerna lyfter fram i kritiken för Hamlet och Gustav III men inte i lika stor utsträckning för Macbeth är att ha en kvinna i en mansroll endast handlar om ett publicitetstrick. Att en kvinna som en man är en gimmick för att locka publik. I källmaterialet verkar det som att en kvinna som en man fortfarande har kvar ett värde av att vara en kuriositet. Men i recensionerna för Macbeth är det en tydlig skillnad. Det kan bero på en mer varierande representation av hurdana roller kvinnor spelat på scen. Teaterfältet hade också förändrats mellan åren 1982 och 2008 och blivit mer experimentellt vilket också kan ha påverkat reaktionen kritikerna haft och att det inte såg att en kvinna i rollen som en man var bara ett publicitetstrick. Ett resultat som är tydligt i undersökningen är att biologiska könet påverka kritikerna. När det kroppsliga kritikerna ser på scen strider mot det som kritikerna förväntar sig, väcker det en reaktion.