Browsing by Subject "character"

This thesis examines how otaku subculture has been considered in narratives of contemporary art. I will analyze how the relationship of otaku culture and art is presented in art historical bibliography and selected curatorial texts, with special attention on the usage and discourse on character (kyarakutaa) motifs. The materials consist of literature and articles on Japanese art history, art criticism and culture industry, as well as curatorial texts from two 2022 exhibitions About Character Painting and Nijigen-ha. The theoretical framework is based on the concept of cultural fields (Bourdieu 1993), and utilizes Baumann’s (2001, 2007) outline on conditions for artistic legitimization. Additionally, in the light of subculture studies, otaku culture and aesthetic theory concerning its semiotic nature will be reviewed. Many conditions have affected the way otaku character motifs have become a recurring topic within the history of fine arts. These include broader phenomena, such as the effects of culture policy and national branding linked to economic growth. Otaku motifs in art have also been connected to the rise of social media and alternative artistic practices that elude legitimized art institutions, such as museums and art universities. The differences in the operations and objectives within different cultural fields, i.e. the field of fine art and subcultural fields, manifest especially in how subcultural phenomena is treated within the field of fine art. In order to research otaku art beyond the perspectives that center national culture policy and art historical narratives built in the landscape of the 2000s, this work’s critical attention is expanded to include alternative institutions. By recognizing points of conflict between the systems pertaining to fine art and otaku subculture, I problematize the way low-hierarchical and amateur production modes have been capitalized to evoke appearances of authenticity and novelty in fine arts. Motifs associated with otaku culture came to the spotlight in art around the turn of the 21st century. Within over 20 years, artists’ affiliation with otaku culture and the overall nature of subcultural production have undergone changes that have not been sufficiently researched in academia. In the selected art historical examples and curatorial texts, we can observe narratives pointing to an artistic movement where visual conventions of otaku culture do not necessarily follow narratives of art that pose the use of character motifs as pastiches of otaku culture and media franchises. Instead, they are presented as modes of expression emerging from the environment of internet platforms, originating their formal mannerisms from contexts of subcultural production and amateur illustration. Many artists work within both otaku spaces and the field of fine art. Especially the two curatorial texts in focus emphasize young artists’ digital nativism, social media, as well as character imagery’s permeation into the everyday. Considering some current critical approaches of “otaku” art and character motifs, I suggest that this examination of more recent phenomena, such as these exhibitions, could open possibilities for new art historical knowledge.

I denna pro gradu-avhandling analyserar jag en samling återberättelser av sagorna Snövit, Askungen och Törnrosa utgående från feministisk kritik av sagor. Sagorna jag analyserar i avhandlingen är återberättade av Sarah Pinborough och har döpts om till Poison (Snövit), Charm (Askungen) och Beauty (Törnrosa). De har utkommit såväl enskilt som i en samling kallad Tales from the Kingdoms. För avhandlingen har jag använt mig av samlingen, eftersom de i denna återgetts i icke-kronologisk ordning vilket är relevant för analysen. Syftet med avhandlingen är att undersöka huruvida återberättelserna tagit itu med den kritik många av de mest kända sagorna utsatts för, i synnerhet i samband med feminismens andra våg under 1970-talet, och om de således kan anses som lyckade feministiska återberättelser. Jag använder mig främst av en artikel skriven av Marcia R. Lieberman där hon kritiserar sagorna för den negativa kvinnobild de presenterar. Kvinnorna framstår oftast som passiva och en alltför stor vikt har lagts vid kvinnokaraktärernas utseende. Hon kritiserar även den maktlösa ställning kvinnor ofta har i sagorna och då de har makt och är aktiva avbildas de som elaka. Eftersom min analys baserar sig på karaktärerna i sagorna, använder jag mig också framför allt av Jonathan Culpepers teorier om karaktärer och karaktärisering inom litteraturen, särskilt om hur läsarnas tidigare kunskaper och erfarenheter påverkar karaktäriseringen. Det finns otaliga versioner av olika sagor runt om i världen, även sådana där kvinnobilden inte är så negativ. De är dock inte lika kända eller populära och det är särskilt de mest kända, däribland de ovannämnda sagorna, som kritiserats eftersom de också är mest inflytelserika. De versioner av sagorna vi känner till kommer främst från Bröderna Grimms samling och Walt Disneys filmatiseringar. I avhandlingen använder jag mig av Bröderna Grimms versioner som jämförelse och analyserar karaktärerna i de återberättade sagorna utifrån tre återkommande rolltyper: den elaka styvmodern, flickan som utsätts för hennes trakasserier samt drömprinsen som till slut räddar flickan. I min avhandling fokuserar jag främst på de kvinnliga karaktärerna men analyserar även två av de mest prominenta manliga karaktärerna, eftersom feministiska återberättelser av sagor har kritiserats för sin enformiga skildring av män. I och med att återberättelserna uppdaterar den kvinnliga karaktärens roll så att hon är mer aktiv har många återberättelser relegerat den manliga karaktären till den passiva roll som kvinnan tidigare innehaft, vilket enbart resulterar i en splittrad (fractured) återberättelse. I avhandlingen kommer jag fram till att återberättelserna tar itu med mycket av den kritik som sagorna utsatts för. Återberättelserna fokuserar dock också mycket på karaktärernas utseende och de flesta av dem beskrivs ofta som exempelvis vackra och smala, vilket främjar ett visst skönhetsideal. Trots detta kommer jag i avhandlingen fram till att återberättelserna huvudsakligen är lyckade feministiska återberättelser.