Browsing by Subject "ruututeksti"

Syftet med denna avhandling är att undersöka hur det är möjligt att skapa en illusion av talspråk i finskspråkiga undertexter. Studiens korpus är utvalda delar av undertexterna och motsvarande delar av dialogen i en franskspråkig film, De rouille et d’os, av Jacques Audiard. Metoden är en kvalitativ fallstudie och som teoretisk bakgrund använder jag studier om skillnader mellan talspråk och skriftspråk både i finskan och i franskan samt om hur talspråk i skrift framförts inom litteratur, översättningslitteratur och audiovisuell översättning. Jag har dessutom kontaktat filmens översättare för att få bakgrundsinformation om arbetsprocessen. I teoridelen argumenterar jag också utgående från normer och konventioner inom undertextning om varför talspråkliga drag används eller inte används i undertexter. I och med social medier, sms och andra nya kommunikationsmedel håller sådana språkliga drag som tidigare enbart varit reserverade för tal på att etablera sig också i skrift. I skönlitteraturen används dessa karakteristiska element för att skapa en illusion av talspråk i dialoger. Den allmänna uppfattningen är dock att översatta texter har en tendens att bli mer standardspråkiga än källtexter. Detta gäller också audiovisuell översättning, där det inte endast sker en översättning av språk utan även ett kodbyte från auditivt tal till textform. Eftersom undertextning präglas av begränsningar vad gäller utrymme och lästid, ligger fokus i studier om oralitet i undertexter ofta på vilka talspråkliga drag man är tvungen att avstå från i måltexten jämfört med källtexten, dvs. dialogen. Tal innehåller en hel del prosodiska drag, såsom intonation och avbrott, som det är så gott som omöjligt att återspegla i skrift. Det är dock inte ändamålsenligt att återge precis alla talspråkliga drag i texter – det viktigaste är att tittaren får en känsla av att läsa ”tal” och detta kan förverkligas även med hjälp av enkla och effektiva språkmedel. Talspråket visar sig på olika nivåer i olika språk: på den syntaktiska, lexikaliska, morfologiska och fonologiska nivån. Ett visst talspråkligt drag kan eventuellt inte översättas direkt till målspråket, men för att upprätthålla samma stilnivå kan det talspråkliga draget återges genom kompensation på någon annan språklig nivå i översättningen. Studien visar att det i det finska språket som väntat är möjligt att reproducera talet eller skapa en illusion av talspråket på alla språkliga nivåer, framför allt med hjälp av ett talspråkligt register men även bland annat genom att utnyttja möjligheterna i finskan att markera uttal i skrift. I detta fall har uppdragsgivarens önskemål haft en stor inflytelse på översättarens arbete. Undertexterna håller lexikalt samma stilnivå som den källspråkiga dialogen, och till exempel svärord har inte eliminerats från texterna. Dessutom används bland annat talspråkliga pronomen (se, ne, mä, sä osv.) genomgående. En mångsidig användning av talspråkliga drag på alla språkliga nivåer bidrar också till att talspråket inte känns tillgjort. Talspråkliga ord är ofta kortare än skriftspråkliga ord, och därför är det inte motiverat att avlägsna alla talspråkligheter med hänvisning till utrymme och lästid. Talspråkliga drag bidrar också mycket till hur tittarna uppfattar filmkaraktärernas sätt att tala i filmen och ger därigenom också ledtrådar och information om karaktärernas personlighet och känslor.