Browsing by master's degree program "Magisterprogrammet i rättsvetenskap"
Now showing items 61-80 of 937
-
(2022)Sexualbrott mot barn är en av de svåraste brottstyperna i vårt samhälle. Inte sällan är barnets utsaga om händelsen det enda beviset i fallet. Det blir därmed upp till domstolen att i sin bevisvärdering bedöma trovärdigheten av barnets utsaga. Vid bevisvärderingen bör flera aspekter tas i beaktan, och en av dessa är felkällors påverkan på utsagan. Flera felkällor kan påverka barnets utsaga om sexuella övergrepp och dessa felkällor påverkar ofta barnets utsaga i annan omfattning jämfört med vuxnas utsagor. Målet med avhandlingen är därmed att studera hur olika felkällor påverkar barns utsagor om sexuella övergrepp. Vidare kommer studeras hur dessa utsagor som påverkats av någon felkälla bör värderas som bevis. Avslutningsvis kommer även en del förslag ges gällande processer kring barn som misstänks blivit utsatta för sexuella övergrepp. I avhandlingen behandlas som felkällor: iakttagelse, tolkning, minne, förmåga att återberätta, lögner, suggestion och ledande frågor, hörsägen och användningen av video- och ljudupptagningar. Som huvudsaklig metod används den rättsdogmatiska metoden. Avhandlingen kommer även långt vara tvärvetenskaplig, där tillgängliga rättspsykologiska forskningsresultat tillämpas som stöd för den rättsdogmatiska metoden. I avhandlingen kan vi konstatera att alla fall är enskilda och att barnets utsaga kan påverkas på flera olika sätt. En del typsituationer kan dock uppmärksammas för de olika felkällorna och deras påverkan på barns utsagor. Det är dock viktigt att en enskild undersökning av påverkan genomförs. Som en följd är det naturligt att samma gäller bevisvärderingen av dessa utsagor. En enskild värdering måste alltid utföras. I analysen av påverkan av felkällor och vid bevisvärderingen kan dock trovärdighetskriterier, forskningsresultat och olika metoder användas vägledande. Avslutningsvis kan poängteras att det finns flera åtgärder som kan och bör vidtas för att minska risken för felkällor, vilket skulle underlätta beslutsfattarens bedömning.
-
(2021)The thesis explores bifurcation and its impact on allocation of costs in investor-State arbitration. Bifurcation refers to the splitting of issues into two or more separate phases in the course of the proceedings. In the context of investment arbitration, bifurcation typically concerns the split between jurisdiction and merits. On one hand, separate determination might narrow the scope of the dispute or lead to the dismissal of the case in its entirety. On the other hand, unsuccessful bifurcation adds significantly to the time and costs of the proceedings. Because of this dilemma, bifurcation has been characterized as one of the most important procedural questions an investment tribunal can make. Firstly, the thesis aims to answer how bifurcation can be used as a procedural tool in investor-State arbitration. Bifurcation is examined within the normative framework of the ICSID Convention, the ICSID Arbitration (Additional Facility) Rules and the UNCITRAL Arbitration Rules. In addition, the problems related to partial awards on bifurcated issues regarding their possible challenges and res judicata effects are presented. The strategic use of bifurcation by the parties in order to advance their positions in the course of the proceedings is also explored. Secondly, the thesis analyzes what the tribunal has to take into account in its assessment when deciding whether to bifurcate the proceedings. In the absence of a legal test in the chosen arbitration rules, the tribunal has to base its assessment on broad legal principles such as efficiency, equality of the parties as well as the reasonable opportunity to present one’s case. The legal test on bifurcation developed by the tribunal in Glamis Gold v. U.S. is also examined. In order to grasp the procedural and financial dimensions of bifurcation more profoundly, the third research question seeks answers to the impact bifurcation has on the allocation of costs. The cost allocation regime in investment arbitration, in turn, is rather inconsistent and the tribunal has a wide discretion in allocating the costs. Special attention is given to two ICSID cases where bifurcation has played a role in cost allocation: Caratube v. Kazakhstan and Iberdrola v. Guatemala. The underlying motivation for the thesis is tripartite: it aims to contribute to the somewhat lacking research of procedural questions in investment arbitration, create solutions to the reduced cost-effectiveness of ISDS as well as to clarify the doctrine regarding allocation of costs. These objectives are pursued by utilizing the legal dogmatic method. Contextual background for the research of investor-State arbitration is also provided, namely by addressing the peculiar nature of investment arbitration as a hybrid between international law and commercial arbitration as well as the critique ISDS continues to face. The thesis concludes that while bifurcation may be an apt procedural vehicle to cut time and costs, it should be applied with due consideration and with a high certainty that splitting the proceedings will discard some or all of the claims. The impact of bifurcation on cost allocation should not be exaggerated, as it is merely one factor the tribunal may take into account when allocating the costs. It is suggested that the tribunal should not automatically burden either of the parties due to unsuccessful bifurcation in its award on costs, as the ex ante evaluation of the likelihood of the success of splitting the proceedings is rather difficult. When allocating the costs of unsuccessful bifurcation, the tribunal should assess the reasonableness of the request or objection to bifurcation as at the time it was made, not merely with the insight gained in retrospect.
-
(2021)Avhandlingen behandlar blockkedjans eventuella ställning som ett transnationellt rättssystem. Syftet är att undersöka huruvida blockkedjor och dess applikationer bör betraktas som rättssubjekt som faller under statlig jurisdiktion eller om de utgör självständiga rättssystem med jurisdiktion över sin egen verksamhet. Forskningen följer en rättsteoretisk samt rättssociologisk metod. Materialet består i huvudsak av rätts- och andra samhällsvetenskapliga artiklar samt tekniska och empiriska data angående blockkedjan Ethereums funktion och användning. I avhandlingen diskuteras statens suveränitet som koncept samt blockkedjeteknologins hot mot statens suveränitet. Det konstateras att blockkedjan och staten möjligtvis kommer att fungera som konkurrerande eller parallella normativa system i framtiden. Rättspluralismen presenteras därmed som ett fungerande ramverk för identifierandet och utvärderandet av icke-statliga rättssystem såsom blockkedjan. Avhandlingens forskningsfråga är huruvida blockkedjor kan betraktas som rättssystem. Luhmanns systemteori används som det främsta verktyget för besvarandet av forskningsfrågan. Blockkedjan Ethereum fungerar som föremål för analysen. Avhandlingen reflekterar även kring interna och externa rättsliga utmaningar som uppstår till följd av blockkedjans ställning som ett (framväxande) rättssystem
-
(2022)Anglo-amerikansk avtalsrätt och -praxis har länge haft en dominerande ställning på den internationella handelns område, och till följd av detta har anglo-amerikansk avtalspraxis och -modeller spridits till rättstraditioner utanför common law-länder. Avtal som är uppgjorda enligt anglo-amerikanska modeller utformas generellt utan hänsyn till den på avtalet tillämpade lagen: de är så kallade självförsörjande avtal som försöker minimera nationella lagarnas effekt på avtalet. Dessa avtal innehåller oftast en omfattande användning av boilerplate-klausuler. Med ”boilerplate-klausuler” avses avtalsklausuler som är utformade på ett standardiserat sätt som används i en stor omfattning i olika former av avtal. Eftersom boilerplate-klausuler härstammar från common law-länder så är klausulerna oftast baserade på ett anglo-amerikanskt begreppsbruk. Detta leder till att den faktiska betydelsen av klausulerna kan variera i länder utanför common law-systemet. Anglo-amerikansk avtalsrätt som i grunden är common law, skiljer sig i många hänseenden från nordisk och finsk avtalsrätt. Skillnaderna mellan common law och nordisk avtalsrätt uppträder exempelvis med avseende till avtalsrättens källor, utvecklingen av avtalsrätten och tolkningen av avtal i allmänhet. Den nordiska och därmed även den finska avtalsrätten har sina särdrag som common law inte känner till. Ett exempel på detta är den omfattande förekomsten av allmänna avtalsrättsliga principer i nordisk avtalsrätt, t.ex. lojalitetsprincipen. Numera förekommer självförsörjande kontraktsformulering som är baserad på anglo-amerikansk avtalspraxis även i avtal mellan nordiska parter varpå nordisk rätt tillämpas. Detta för med sig utmaningar som diskuteras i denna avhandling. Några avtalsklausuler som traditionellt ansetts höra till kategorin boilerplate-klausuler är integrationsklausuler, no-waiver-klausuler och severability-klausuler. Integrationsklausuler ämnar att förstärka effekten av det skriftliga avtalet och lämna utanför det slutliga avtalet olika muntliga och skriftliga åtaganden som uppstått före uppkomsten av det slutliga avtalet. No-waiver-klausuler föreskriver att en avtalsparts passivitet inte ska anses ge avkall på de rättigheter som han har enligt avtalet. Severability-klausuler föreskriver om ifall en avtalsklausul skulle anses ogiltig, olaglig eller overställbar, så ska detta inte påverka de övriga avtalsklausulerna eller avtalet i sin helhet. Syftet med denna avhandling är att undersöka om integrations-, no-waiver- och severability-klausulernas bakomliggande, ursprungliga och tilltänkta syfte enligt anglo-amerikansk rätt uppfylls då finsk rätt tillämpas på klausulerna. Dessa tre boilerplate-klausuler har valts eftersom de ämnar att frigöra avtalet från en påverkan av den på avtalet tillämpade lagen. Det sekundära syftet med avhandlingen är att baserat på slutsatserna från tolkningen av de tre boilerplate-klausulerna, utreda och analysera de bakomliggande orsakerna till att ifrågavarande boilerplate-klausuler och självförsörjande kontraktsformulering används i kommersiella avtal i Finland. Avhandlingens slutsatser är att integrations-, no-waiver- och severability-klausulernas ursprungliga och tilltänkta syfte enligt anglo-amerikansk rätt inte uppfylls i alla fall då finsk avtalsrätt tillämpas på de ifrågavarande klausulerna. De tre boilerplate-klausulerna kan dock ha en viss reell funktion, även om den kanske inte fullt motsvarar den verkan som klausulerna skulle tillmätas enligt anglo-amerikansk rätt. Exempelvis kan integrationsklausuler ha en inverkan på hur avtalsinnehållet och avtalsförhållandet som helhet bör ses på, medan no-waiver-klausuler kan förutsätta att en del civilrättsliga principer ska följas. Det konstateras även att avtal mellan finska kommersiella parter generellt kunde uppgöras mera kortfattat, och behovet av självförsörjande avtalsformulering inklusive en omfattande användning av boilerplate-klausuler skulle inte alltid vara nödvändigt i avtal mellan finska kommersiella parter. Påverkan av internationell och branschspecifik praxis samt kostnads- och effektivitetsfrågor styr företagens val då det gäller deras tillämpning och preferens av avtalspraxis. Trots att det finns en del osäkerheter vad gäller den på avtalet tillämpade lagens (dvs. finsk rätt) effekt på boilerplate-klausuler, så anser ändå företag att det är värt att ta den juridiska risken, eftersom den juridiska risken avvägs mot övriga risker som generellt följer av avtal.
-
(2022)Ett specialförvärvsbolag, eller ett SPAC-bolag, är ett bolag som genom en börsnotering samlar kapital för att kunna bekosta ett eller fler företagsförvärv. Bolaget har i sig ingen verksamhet före sin börsnotering, och är således endast ett skal före de förvärvar en verksamhet genom uppköp eller sammanslagning med ett annat bolag. SPAC-bolag blev aktuella i Finland och Norden under 2021, då de första finska SPAC-bolagen såg dagens ljus. Som fenomen har det existerat i drygt 40 år, fastän de blivit extremt populära först under de senaste åren. I Finland regleras SPAC-bolagen endast av Nasdaqs allmänna regler som primärt gäller tidsrymd för företagsförvärvet och mängd kapital som skall förvaras på ett separat escrow-konto. ESMA har också utfärdat riktlinjer om vad de europeiska SPAC-bolagen borde utfärda i sina prospekt, utöver det som stadgas i prospektförordningen, men i övrigt lämnat det åt varje land att själva välja hur man reglerar bolagen vidare. I dagsläget är inte SPAC-bolagen desto mer reglerade i Finland, varken i lag eller i bolagsstyrningskoden. SPAC-bolagen har bidragit till delade åsikter gällande huruvida de är ett bra eller dåligt tillägg på marknaden. Kritik har riktats bland annat mot de så kallade sponsorerna, vilka är de aktieägare som grundar och finansierar själva skalbolaget till en början. Dessa har kritiserats eftersom de, speciellt i USA, ansetts oförutsebara och att de har en möjlighet att göra enorm vinst, delvis på de andra aktieägarnas bekostnad. Ett resultat av denna oförutsebarhet har varit diskussion gällande en reglering av sponsorernas rättigheter, för att göra SPAC-konstellationen säkrare. Denna avhandlings syfte är att analysera ifall problemen som uppstår i SPAC-bolagen kan lösas med reglering i antingen lagen eller bolagsstyrningskoden. De första två finska SPAC-bolagen har i sig inte gett någon orsak till en starkare reglering. Tvärtom, har de i sina bolagsordningar reglerat strängare än vad de skulle behöva i enlighet med existerande rättsregler. Vidare, skall aktiebolagslagen till sin natur vara allmän och dispositiv, så ett införande av SPAC-reglering i denna skulle strida mot lagens natur. I detta skede bildar SPAC-bolagen heller inget hot mot den finska värdepappersmarknaden och är i övrigt en mycket marginell del av den, vilket leder till att det heller inte är relevant att införa en SPAC-reglering i värdepappersmarknadslagen. För att stärka SPAC-bolagens ställning inom de finska regelverken, kunde ett erkännande av dem som fenomen införas i nästa upplaga av bolagsstyrningskoden. Vidare reglering krävs inte för tillfället, men då bolagsformen blir mer välkänd, skulle det vara på sin plats att den erkänns. Vidare, kunde i nästa upplaga också införas ett erkännande av begreppet stewardship, för att motivera majoritetsaktieägare och institutionella aktieägare till ett aktivare deltagande i upprätthållandet av god bolagsstyrning. Stärkandet av stewardship i Finland skulle indirekt gynna SPAC-bolagen, eftersom sponsorn kan tänkas jämställas med en majoritetsaktieägare. För tillfället finns inte behov för strängare reglering för SPAC-bolagen, men ett erkännande av dem som en del av den finska värdepappersmarknaden vore på sin plats.
-
(2022)Use of selective distribution has increased in response to growth of online sales. However, the question regarding when and how selective distribution systems can be used in order to protect brand image has remained somewhat unclear. This research seeks to answer two questions. Firstly, whether the nature of the product can justify the use of selective distribution, and secondly, should luxury brands be protected over other brands. Court of Justice of the European Union (CJEU) has weighed the matter in some rulings, but room for interpretation remains. The research is divided into seven chapters. The legislative framework in the EU is presented in Chapter 2. The European Commission has adopted new Vertical Block Exemption Regulation and new Vertical Guidelines on 10 May 2022. This new regulation will be presented and referred to through the research. Chapter 3 presents objectives of using selective distribution. Chapter 3 also discusses the economic and consumer perspectives of the subject. Method of the research is legal-dogmatic. Competition effects of selective distribution are discussed in Chapter 4. In Chapter 5, the concept of “aura of luxury” is addressed and the chapter aims to provide an overview of what in fact is “luxury”. Chapter 5 also presents brand desirability and consumer commitment to brands in order to outline the factors that make consumers desire branded goods. Case law is presented in Chapter 6 in order to give insight on how the matter has been assessed by the CJEU. Chapter 6 leads to the conclusions of the seventh and last chapter.
-
(2023)Sammandrag Fakultet: Juridiska fakulteten Utbildningsprogram: Magisterprogrammet i rättsvetenskap Studieinriktning: Obligationsrätt Författare: Samuel Åkerlund Arbetets titel: Budgivarens skadeståndsansvar för brott mot principen om opartiskt bemötande i samband med offentliga uppköpserbjudanden Arbetets art: Magisteravhandling Månad och år: Januari 2023 Sidantal: xii + 83 Nyckelord: Offentliga uppköpserbjudanden, budgivarens skadeståndsansvar, principen om opartiskt bemötande Handledare: Professor Olli Norros Förvaringsställe: Helsingfors universitets bibliotek Sammandrag: Betydelsen av skadeståndsrättsliga påföljder har traditionellt varit begränsad på de finska värdepappersmarknaderna. Tillgången till rättspraxis har varit knapp och skadeståndssystemets funktion har ifrågasatts ur såväl reparativ som preventiv synvinkel. Detta kan anses vara fallet speciellt vad gäller budgivarens skadeståndsansvar för brott mot principen om opartiskt bemötande i VPML 11:7. Med tanke på hur central principen är i uppköpsregleringen och för det allmänna investerarskyddet ansåg jag att det fanns ett värde i att utforska och klargöra rättsläget för budgivarens skadeståndsansvar. Förtroendet för marknaderna, som är ett centralt mål för regleringen, kräver att normerna för skadeståndsansvar är tillräckligt klara och förutsebara. I avhandlingens första del har regleringen av principen om opartiskt bemötande och dess innebörd utretts utförligt i nationell rätt. Den inhemska implementeringen av principen har också jämförts med ett antal utländska länder. I avhandlingens andra del har fokuset legat på att utreda grunderna för budgivarens skadeståndsansvar samt allmänna skadeståndsrättsliga frågor gällande orsakssambandet, skadan, adekvansen och den skadelidnes medverkan. Ett antal praktiska skadesituationer har även konstruerats för att demonstrera tillämpningsområdet för budgivarens skadeståndsansvar vid brott mot principen om opartiskt bemötande. Skadeståndsbestämmelsen i VPML 16:1 kan bli tillämplig både i och utanför avtalsförhållanden. Således kan både aktieägare som godkänt och nekat budgivarens erbjudande yrka på skadestånd för sådan skada som orsakats dem. Ansvarsgrunden för VPML 16:1 är vållande, vilket innebär att budgivaren måste ha förfarit oaktsamt eller uppsåtligt för att bli skadeståndsskyldig. Bevisbördan för budgivarens vållande torde i regel falla på budgivaren både vid kontraktuell och utomkontraktuell skada. Detta följer av den vållandepresumtion som i regel uppstår i samband med att VPML:s bestämmelser konstateras vara brutna. Vad gäller bedömningen av orsakssambandet kan uppköpssituationer tänkas utgöra enklare situationer än övriga företeelser på marknaderna, eftersom relationen mellan skadevållaren och den skadelidne är närmare än i börstransaktioner i allmänhet. Vid tillämpningen av VPML 16:1 är rena förmögenhetsskador ersättningsgilla oberoende av ansvarsform. Skador som uppkommer av budgivarens brott mot principen om opartiskt bemötande torde i regel utgöra sådana förutsebara skador som faller innanför skadeståndsansvarets adekvanskrav. Aktieägarens val att godkänna eller neka erbjudandet borde i regel inte få inverka på aktieägarens rätt till skadestånd, eftersom fria och självständiga investeringsbeslut på marknaderna måste tryggas. Slutligen kan det konstateras att skadeståndsbedömningen som följer av att aktieägaren lider skada av budgivarens brott mot principen om opartiskt bemötande i de flesta fall och till stor utsträckning är en helhetsbedömning av omständigheterna i det givna fallet. Den öppna och flexibla skadeståndsbedömningen har sina fördelar, men medför också risker för investerarskyddet och förtroendet för marknaderna.
-
(2021)Klimatkompensation har blivit ett populärt sätt för konsumenter och företag att bidra till bekämpning av klimatförändring. Klimatkompensation, dvs. köpandet av en verifierad kompensationsenhet som produceras av miljövänliga projekt runtom i världen, regleras inte på en statlig eller mellanstatlig nivå, utan regelverket runt klimatkompensation består främst av självreglerande certifieringsprogram som upprätthåller regler och processer som kompensationsprojekt måste uppfylla för att få certifikatets tillkännagivande om kompensationsenhetens trovärdighet. Kontroversen kring till förhållandet mellan klimatkompensation och lagen om penningsamlingar (863/2019) som uppstod år 2019 har resulterat i att Inrikesministeriet inlett diverse utredningar om hur frivillig klimatkompensation kunde regleras och övervakas för att säkerställa att verksamheten sker på ett tillförlitligt sett. Under utredningsprocessen har möjligheten för Konsumentskyddsmannen att funktionera som övervakande och verkställande myndighet diskuterats. Detta utgör forskningsintresset i denna studie, som försöker besvara följande fråga; vilket/vilka reglerings- och övervakningsinstrument borde myndigheterna tillämpa på den inhemska klimatkompensationsmarknaden för att säkerställa att verksamheten fyller kraven på tillförlitlig klimatkompensation? Avhandlingen granskar ämnet från perspektivet av Konsumentskyddsmannens breda övervaknings- och verkställighetsmandat under konsumentskyddslagen (38/1978) genom rättsdogmatisk metod, men analysen grundar sig främst på rättsteoretisk granskning av regleringsstrategier presenterade i den internationella rättslitteraturen. De övervaknings- och verkställighetsstrategier som identifierades i den internationella rättsliteraturen genom en systematisk litteraturöversikt är 1) vägledning och instruktioner 2) offentlig tillkänna givning av privata certifieringsprogram genom separat lagstiftning samt 3) upprättande av en registreringsskyldighet för säljare av kompensationsenheter. Dessa strategier analyseras utifrån kriterierna av effektivitet och kostnads effektivitet, samt hur de förhåller sig till den finska Konsumentskyddsmannens övervaknings- och verkställighetsmandat. Dessutom framställs minimikrav som borde uppfyllas för att effektiv övervakning och verkställighet av klimatkompenseringens legitimitet kan säkerställas. Avhandlingen finner att även om sampeln är begränsad, borde Konsumentskyddsmannen inom sin så kallade compliance-verksamhet i första hand utveckla vägledning och instruktioner till både säljare och köpare (konsumenter) av klimatkompensationsenheter för att åtgärda informationsbristen som existerar inom denna marknad. Denna vägledning bör innefatta minimikraven på tillförlitlig klimatkompensation, samt redogöra för säljarens informationsskyldighet under 6 § och 7 § av konsumentskyddslagen. Tilläggsåtgärder med att antingen offentligt implementera ett privat certifieringsprogram, eller genom upprättande av en registreringsskyldighet, borde även implementeras för att säkerställa effektiv övervakning av denna verksamhet. Dock är de två senaste åtgärderna beroende av den framtida utvecklingen av EU-rätten eftersom konsumentskydd är ett område som berörs av principen för harmonisering inom den inre marknaden. Slutsatserna är även att implementering av regleringsåtgärder för klimatkompensation kräver mer forskning av diverse juridiska faktorer som kompensationsenheter berör, samt internationellt avgörande av hur klimatkompensation borde hanteras inom de mellanstatliga utsläppsminskningsmålen.
-
(2021)Hallintolain (434/2003) 8 § asettaa viranomaiselle neuvontavelvollisuuden. Tässä lainopillisessa tutkielmassa tarkastellaan yksityissektorilla toteutettujen chatbot-sovelluksien käyttöä osana viranomaisen neuvontaa Suomen perustuslain (731/1999) 124 §:n viitekehyksessä. Perustuslain 124 § asettaa edellytyksiä ja rajoittaa julkisen hallintotehtävän antamista muun kuin viranomaisen hoidettavaksi. Perustuslain 124 §:n soveltamisen määrittelee se, onko ulkoistettavassa tehtävässä kysymys julkisesta hallintotehtävästä. Siitä huolimatta perustuslaki esitöineen jättää julkisen hallintotehtävän määritelmän tulkinnanvaraiseksi. Perustuslakivaliokunta onkin perustuslain säätämisen jälkeen toistuvasti arvioinut perustuslain 124 §:n soveltamisalaa ja ottanut kantaa siihen, onko ulkoistamisen kohteena olevissa tehtävissä kyse julkisista hallintotehtävistä. Määritelmä kuitenkin elää yhteiskunnan kehityksen mukana. Hallinnon automatisaatio ja yksityissektorilla toteutettujen chatbot-sovelluksien käyttö julkisessa hallinnossa haastaa julkisen hallintotehtävän määritelmän uudelleen. Tutkielmassa tarkastellaan, missä määrin chatbot-sovelluksella toteutettavassa neuvonnassa on kyse julkisen hallintotehtävän hoitamisesta ja mitä edellytyksiä chatbot-sovelluksen ulkoistamiselle seuraa perustuslain 124 §:stä. Lisäksi tarkastellaan esiin nousevia sääntelytarpeita.
-
(2024)When the global financial market was as its worst in 2008, something new was brought to light, which was to change how the financial market was seen: the Bitcoin. Bitcoin is a digital currency which was published in October 2008 by an unknown person, who represented himself under the pseudonym Satoshi Nakamoto, and it was the first currency that was created using the “blockchain”, one version of the distributed ledger technology. The idea of the currency was that it did not exist anywhere physically, nor was it in any official records, so people could own and transfer bitcoins without anyone knowing it. Thus, bitcoins could be transferred directly from one person to another, without any intermediary in between, and all this would happen far from the reach of governmental authorities. For years the interest towards cryptocurrencies was only nominal, but the closer the 2020’s got, the greater the interest grew. Now, 2024, crypto assets have gone a long way from the 2009 when the Bitcoin currency became active, and currency is not the only digital asset anymore, which exists on the distributed ledger technology. Currently, in addition to multiple currencies, you can buy inter alia securities, smart contracts, insurances, and art, and even companies can be built on the technology. However, even though the crypto market has grown significantly in products and services during recent years, it is still largely unregulated and there is no common framework for how to regulate these markets. Choice of laws has been one unanswered subject, and a common consensus has not been reached how the applicable law should be determined in relation to crypto assets. In this researched I have tried to answer to this question and suggest choice of laws rules for crypto assets, especially concerning assets which are considered to be similar with securities. In this paper I analyse previous choice of laws rules, which are either commonly accepted or which have been enacted for different purposes, to see whether old frameworks could be suitable for new assets, or whether new choice of laws rules could be built on them. Insights have been gathered from traditional choice of laws rules, as well as from certain Regulations and Directives from the European Union and certain principles and Conventions from the Hague Conference on Private International Law. Additionally, I have considered existing suggested choice of laws solutions from different persons and entities to gain new ideas for the potential solution. Choice of laws framework which I will suggest consists of six parts, which of five are designed to certain circumstances and one is a solution which is always available. Final suggestions are Rule of the Intermediary, Rule of the System, Habitual residence of the Consumer, Habitual residence of the Victim and Habitual residence of the Seller. Finally, Choice of the Parties is always allowed, on certain conditions.
-
(2022)Det finns en växande medvetenhet bland beslutsfattare om att klimatförändringen ger upphov till så omfattande finansiella risker att de kollektivt utgör en systemrisk och ett hot mot den finansiella stabiliteten. Bankreglering och banktillsyn har därmed en viktig roll att spela i att förverkliga EU:s klimatförändringsmål och i att minska den systemrisk som klimatförändringen utgör. Som en reaktion på lärdomarna från den senaste globala finanskrisen har makrotillsyn etablerat sig som en ny sorts finansiell reglering, vars mål är att förhindra överdrivet risktagande i det finansiella systemet och mildra dess effekter på den reala ekonomin. Även om det finns en växande debatt bland forskare och beslutsfattare om tillsynsmyndigheternas och bankernas roll i att identifiera och hantera klimatrisker, är diskussionen om hur makrotillsyn skulle kunna användas för att hantera systemrisker i samband med klimatförändringen fortfarande begränsad. Den Europeiska kommissionen har också erkänt behovet av att undersöka hur tillsynsreglering kan ta hänsyn till klimatförändringens finansiella risker i sin strategi för hållbar finansiering från år 2021. Denna magisteravhandling undersöker därmed egenskaperna av klimatrelaterade finansiella risker och diskuterar de alternativ som beslutsfattare inom makrotillsyn har för att integrera sådana risker i banktillsyn. Med hjälp av teorier om ekonomisk reglering ger avhandlingen därmed en översikt av diskussionen kring den ekonomiska grunden för och lämpligheten av att använda makrotillsynsreglering av banksektorn för att hantera klimatförändringen som en systemrisk. Även om denna magisteravhandling i stort sett anser att användning av makrotillsynsreglering för att hantera klimatförändringsrisker är rättfärdigat, medför dess implementering flera utmaningar för tillsynsmyndigheter. Tillsynsmyndigheter kommer att ställas inför politiska val och speciellt EU:s lagstiftare kommer att behöva ta hänsyn till skillnader mellan de olika medlemsstaternas makroekonomiska målsättningar. Trots bristen på säkerhet gällande klimatförändringsriskernas exakta natur och tidpunkt och de politiska svårigheterna kring tillämpningen av makrotillsynsreglering, kan och bör finansiella tillsynsmyndigheter och banker aktivt stödja en smidig övergång till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp och ta steg för att minimera skadorna för det finansiella systemet och ekonomin i framtiden.
-
(2022)This study examines the use of migrants or asylum seekers as a means of pressure by States towards other States. The term ‘coercive engineered migration’ (CEM) by Kelly Greenhill, denoting cross-border population movements that are deliberately created or manipulated in order to induce political, military and/or economic concessions from a target State or States, is used as the factual framework in this study to describe the phenomenon under examination. Inspired by the recent events between Belarus and its neighbours, this study looks at a situation, where a sending State, outside the EU and CoE, is deliberately sending asylum seekers to its neighbour, the receiving State, being an EU and CoE Member State. The research question guiding this study is: ‘Can an EU and CoE member State receiving asylum seekers in connection to a situation of coercive engineered migration prevent the entry into its territory from said individuals?’ An answer is attempted via doctrinal analysis of the receiving State’s rights under the jus ad bellum and parallel obligations under international human rights law, namely obligations relating to non-refoulement and collective expulsion of aliens under the ECHR. It is submitted that a CEM situation may amount up to a use of force and where it does, in order to draw a balance between the State’s rights and the human rights of the asylum seekers, the receiving State should be able to derogate from its collective expulsion-related obligations under the ECHR and the EU Fundamental Rights Charter in order to close off a portion of its land border to defend itself against the CEM situation deliberately created by the sending State.
-
(2021)As one of the steps the Court uses to evaluate the existence of discrimination in relation to the exercise of the fundamental freedoms, comparability is an important question for anyone operating within the scope of the jurisdiction of the European Union. What makes it even more important in the context of direct taxation, is the way direct taxation is harmonised in the European Union. In the absence of positive harmonisation, negative harmonisation, which occurs through the Court finding national legislation incompatible with, for example, the fundamental freedoms, has an important role in enabling market integration in direct tax matters. This study looks at the steps the Court employs in determining comparability in cases related to dividend taxation. Accordingly, the fundamental freedoms discussed are the freedom of establishment and the free movement of capital. We start by looking at what the concept of comparability means, since in reality, we cannot expect any cases to be comparable in every aspect. In its analysis of comparability, the Court first looks at whether the member state being accused of discriminatory measures has exercised its taxing powers in respect of the income in question. If the answer is no, the cases cannot be deemed comparable. If the answer is yes, the Court will move on to the next step. In the second step, the Court will determine whether the taxpayers compared in the case are subject to tax in the same way in respect of the income in question. If the answer is yes, the cases should be treated comparably in every other aspect as well (i.e. discriminatory measures cannot be applied). If the answer is no, the Court will move on to the final distinguishing step. If the two other questions have not clarified whether the situations in question are objectively comparable, the Court will analyse the situation in light of the aim of the national legislation. If the aim is relevant for the situations of both of the taxpayers equally, the taxpayers should be regarded as being comparable.
-
(2024)The thesis examines the features of the EU legal system produce competence creep. The method of the thesis is theoretical, and the research question is reflected through theories of EU legal system and constitutionalism. In the thesis three main qualities of EU legal system is considered that are essential for the understanding of competence creep: inter-legality, constitutionalization of policy objectives and incremental constitutional change. Inter-legality means that the EU doesn’t conform to the systematic view of legal orders. Instead, it is an incomplete legal order that is in constant interaction with and dependent on the legal orders of the Member States. Inter-legality also informs the discourse and conflict in EU constitutionalism. Because of the limited competences the EU policy objectives are constitutionalized. This produces purposiveness of EU powers, which means the powers are delimited to pursue certain goals. In the EU constitutionalism the economic constitution has primacy over other policy fields, which means that the economic goals have pronounced role in the EU actions and integration. Both inter-legality and purposiveness informs the constant incremental change in EU legal system. The flexibility of EU legal system is needed in order to facilitate the discourse and conflict in pluralistic legal system. Moreover, the incompleteness of EU legal system means that it doesn’t have its own developed and independent deeper structure of the law, or formal, constitution. Consequently, besides the material constitution of the EU – the Treaties – there is the empirical and often invisible constitution that is constantly evolving through legal practices. The competences in the Treaties are formulated categorically, which doesn’t reflect the interdependence of policy fields. Moreover, the legal principles that relate to the exercise of the competences tend to be interpreted in a way that supports integration and the primacy of the economic constitution. Consequently, the division of competences in the Treaties doesn’t reflect the dynamism of the EU competences, nor the current state of evolving practices and ‘living’ constitution. Mechanisms of competence creep can be seen as illustration of the incremental constitutional change in purposive legal system. Moreover, the EU has went through constitutionally significant changes in response to crises. The crises responses have further induced questions on what normal constitutional variation is, and whether competence creep erodes institutional balance and the rule of law requirements in the EU.
-
(2024)This paper examines the relationship between competition damages and leniency programmes in the EU. The idea of a leniency programme is that a member of a cartel discloses its participation in the cartel and the existence of the cartel to the competition authorities. If the applicant provides sufficient information and cooperates with the authorities, it is granted immunity from fines. However, the immunity recipient remains liable for the damage caused by the cartel through overcharging. There has been a global decline in the number of leniency applications, and it is likely that the introduction of private enforcement in the EU has contributed to this trend. In this study, it was assessed whether private enforcement or leniency programmes should be reformed in a way that would encourage private enforcement while safeguarding the effectiveness of leniency. In order to assess this issue, the EU system was compared to the equivalent US system, as private enforcement of competition law is much more active in the latter. The main finding is that in the US, cooperation between leniency applicants and civil plaintiffs is encouraged by a combination of carrots and sticks. To receive immunity from fines, the leniency applicant must cooperate with private plaintiffs by providing them with all the necessary information. In the EU, Directive 2014/104 on the private enforcement of competition law has harmonised some of the rules of the Member States. Leniency statements cannot be disclosed, and other information provided under the leniency programme can only be disclosed only after the Commission has closed its proceedings. In the light of the US system, it is important to provide for carrots and sticks to ensure the effectiveness of leniency and private enforcement. Directive 2014/104 is based on the principle of full compensation, and under this principle it is not possible to provide for further limitations on the liability of immunity recipients. If a derogation from the principle of full compensation is allowed, it would be possible to simultaneously increase the effectiveness of both leniency and private enforcement. This would require the introduction of class actions in the EU, while the liability of an immunity recipient would be limited by allowing an exemption from joint and several liability. These reforms would increase the deterrence of private enforcement while at the same time incentivising leniency applications.
-
(2019)Tuottamuksellinen toiminta ilmentää moitittavaa riskinottoa ja rikkoo toimijalle asetettavaa huolellisuusvaatimusta. Yrityksen vahingonkorvausvastuun perusteena voi olla sen johtoon kuuluvan henkilön tai työntekijän tuottamus. Oikeushenkilön vastuun yhteydessä voidaan puhua myös kumuloidusta ja anonyymistä tuottamuksesta, joista erityisesti kumuloitu tuottamus ottaa huomioon kaikkien osapuolten ja tekijöiden yhteisvaikutuksen. Yritys voi pyrkiä kontrolloimaan vahingonkorvausvastuuriskiä monella eri tavalla, kuten sopimusehdoin ja vastuuvakuutuksella. Compliance-toiminta on kokonaisvaltaista riskienhallintaa, jolla pyritään siihen, että yrityksen toiminta vastaa siihen kohdistuvan oikeudellisen sääntelyn ja sidosryhmien asettamia velvoitteita. Asianmukaisella compliance-ohjelmalla voidaan pyrkiä sekä ehkäisemään riskien realisoitumista että lieventämään tai poistamaan toiminnasta mahdollisesti aiheutuneita seuraamuksia. Ohjelma voidaan laatia esimerkiksi kilpailuoikeuteen, ympäristövastuuseen tai tuotevastuuseen liittyvien riskien hallitsemiseksi. Ohjelman tulisi sisältää yrityksen toimintaa koskeva riskianalyysin, ohjeet ja prosessit, jatkuvan koulutuksen ja ohjelman toteutumisen seurannan sekä toimenpiteet mahdollisten havaittavien väärinkäytösten varalta. Avainasemassa on pysyvän compliance-kulttuurin luominen yritykseen. Yhdysvalloissa yritys voi pyrkiä lieventämään rikosoikeudellisia seuraamuksia tehokkaalla compliance-ohjelmalla. EU:ssa on käytäntöä siitä, toimiiko compliance-ohjelma lieventävänä tai raskauttava seikkana harkittaessa seuraamussakkojen määräämistä kilpailuoikeutta rikkoneille yrityksille. Keskustelua on käyty myös siitä, voisiko compliance-ohjelmalla olla merkitystä arvioitaessa yrityksen tuottamusta vahingonkorvausvastuun yhteydessä. Compliance-toiminnon avulla yritys voisi pyrkiä osoittamaan toimineensa huolellisimmalla mahdollisella tavalla. Toisaalta se voisi toimia myös yrityksen vastuuseen tai ainakin törkeään huolimattomuuteen viittaavana tekijänä osoittaen korostunutta tietoisuutta ja siten mahdollisuutta estää vahinko sekä piittaamattomuutta toiminnan seurauksista. Jotta yritys ei syyllistyisi moitittavaan riskinottoon, tulisi sen panostaa riskienhallintaan. Compliance-ohjelma on osa yrityksen oikeudellista riskienhallintaa ja toisaalta riskienhallinta on välttämättä olennainen osa tehokasta compliance-ohjelmaa. Huolellisella riskiarvioinnilla ja dokumentoinnilla yritys voi pyrkiä osoittamaan riskinoton olevan hyväksyttävää. Erityisesti epäselvässä tai epävarmassa tulkintatilanteessa, jossa tuottamus ei ole selvää, compliance-ohjelma voi osoittaa yrityksen toiminnalle hyväksyttävät perusteet. Huolellisella compliance-toiminnalla voidaan pyrkiä myös esittämään, ettei mahdollisuutta toimia toisin ole ollut. Toisaalta asianmukaisesti rakennettu compliance-ohjelma voi korottaa toimijalle asetettavaa tietoisuusvaatimusta ja siten vaikuttaa tuottamuksen arviointiin yrityksen kannalta kielteisesti; riski vahingosta olisi tullut ennakoida. Yrityksen rikkoessa complianceohjelmaansa, voi tämä myös osoittaa, mikä vaihtoehtoinen toimintatapa olisi ollut olemassa johtaen siihen, että se vaikuttaa yritykselle asetettavaan huolellisuuden mittapuuhun. Compliance-ohjelman vaikutus tuottamusarviointiin voisi pohjautua juuri varautumiseen, eli ennakoivaan ja toimintajärjestelmiin perustuvaan ajatteluun. Sen merkitykseen tuottamusarvioinnissa tulisi kuitenkin suhtautua varovaisesti, sillä tulee aina arvioida, onko ohjelmalla tosiasiallista merkitystä kyseisessä yksittäistapauksessa. Compliance-ohjelman tarkoitus huolellisen toiminnan edistämisessä sopii yhteen vahingonkorvausoikeuden tavoitteiden kanssa ja voisikin olla perusteltua antaa ohjelmalle merkitystä tuottamusarvioinnissa ja tuottamuksen astetta harkittaessa. Compliance-ohjelma voi vaikuttaa myös vastuuvakuutuksesta saatavaan korvaukseen, vastuunrajoitusehtojen pitävyyteen ja vahingonkorvauslain mukaiseen kohtuusperusteiseen korvauksen sovitteluun. Piittaamattomuus riskistä ja tähän liittyvä törkeä huolimattomuus voisivat johtaa vakuutuskorvauksen menettämiseen ja tehdä vastuunrajoitusehdot pitämättömiksi. Jos yritys compliance-ohjelmasta huolimatta toimii sitä vastoin, voisi tämän huomioimatta jättäminen jopa kannustaa yrityksiä välinpitämättömään riskinottoon niiden luottaessa, ettei ohjelmaa voida käyttää niitä vastaan. Kohtuusperusteisen sovittelun edellytysten arviointi tehdään kokonaisharkinnan perusteella. Compliance-ohjelman merkitys voisi olla suurimmillaan tapauksissa, jossa vahingonaiheuttajan varallisuusolot suhteessa vahingonkärsijään puhuisivat sovittelun puolesta ja ohjelma osoittaisi joko selkeää piittaamattomuutta, tai toisaalta yrityksen täyttäneen sille asetettavan toimintavaatimuksen parhain mahdollisin tavoin. Korvauksen sovittelun harkinta on subjektiivisempaa kuin tuottamusharkinta ja antaa lisäksi tuomioistuimelle varsin laajan harkintavallan. Sovitteluharkinnan luonteen vuoksi voisi olla perustelua antaa compliance-ohjelmalle siinä enemmän merkitystä kuin tuottamusarvioinnin yhteydessä.
-
(2021)3D printing has been described as a revolutionary technology challenging copyright law to the core. 3D printing essentially enables the fast reproduction of objects and enables transforming digital items into physical ones effortlessly. This thesis examines the copyright status of a computer-aided design (CAD) file, which functions as the blueprint and instructions for a 3D printer. Such a file carries information about the design it contains, and a 3D printer may read these instructions and produce the digital item in physical, three-dimensional form. The core of this thesis is to examine whether a CAD file fits within the scope of application of copyright law and further inspects the repercussions of copyright protection being granted for such files. Moreover, the writer suggests practical interpretations and changes as to how copyright law should be interpreted for the regime to be better adapted to technological change in the future. In this thesis, the writer concludes that based on the Finnish Copyright Act (404/1961) and Directive 2001/29/EC as well as applicable case law developed by the Court of Justice of the European Union (CJEU), there is nothing precluding treating such a file as subject matter which may be protected under the national (and EU) copyright regime. This interpretation is in fact encouraged from the basis of applicable case by the CJEU, such as cases C-5/08 Infopaq, C-355/12 Nintendo, C-310/17 Levola and C‑683/17 Cofemel. For something to constitute protectable subject matter, the focal point is for the expression to be contained with sufficient precision and objectivity and more importantly, that the expression constitutes the intellectual creation of its author. With regard to the repercussions of this protection, it is clear that should a CAD file be protected by way of a copyright, a 3D item produced from such a file should either constitute a reproduction or derivative work of such a file. Further, the writer suggests that in order to provide a clear framework for operators in the field, a position paper similar to the one adopted by the European Communities Trade Mark Association in April 2021 as regards design law and 3D printing should be developed. In addition, it is recommended that rightholders take proactive measures in safeguarding their works by adapting business models so that their authentic products are offered by way of different licensing models to combat piracy, similar to the solution developed in the music industry after peer-to-peer online sharing posed troubles for the industry. In the event of the true mass commercialization of 3DP, a centralized body to monitor the industry should be developed, one that establishes functioning licensing models to benefit rightholders. Finally, the FCA should be interpreted in a truly technologically neutral manner. It is likely that such an interpretation will however not fix all the issues copyright law is posed with, and thus, a cohesive copyright reform may be necessary in the future.
-
(2021)Health apps that are used by individuals in multiple ways to improve their health and wellbeing are promoted as empowering the individual to control their health. Their increasing use means that they also gather more data concerning the health of the users. This data could be used for research or other public interest purposes, but its availability for secondary use is limited. In the EU there is also political interest to both increase availability of personal data in the inner market, as well as facilitate the use of eHealth solutions, including health apps. In this thesis, I will use legal dogmatics as a method to analyse how health apps could be used to gather data for public interest purposes. I look at what type of data is gathered by the health apps and why it is useful, how the GDPR sets criteria for the gathering of data through the apps and it’s secondary use, and how in special cases of research and other public interests, the rights of the data subject can be derogated. I will also compare this to the planned regulatory framework for data sharing, of the proposal for the Data Governance Act has been published. The main conclusion of the thesis is that that the framework for processing data for public interest purposes does not, in most cases, suit either gathering data by health apps, or secondary use of this data. This is both because the public interest as a processing basis needs to be based on law and needs to be balanced similar to a limitation of fundamental rights in the Charter of Fundamental Rights of the European Union. This approach would in most cases be too heavy for this purpose. Instead, the processing is mainly possible on a consent basis. This could, even with the possibility of easier mechanisms for data sharing through data altruism organisations, affect the quality of the data gained, as the willingness to share data – and to even use a health app - vary between different demographic groups.
-
(2020)Jäsenvaltioilla on mahdollisuus olla noudattamatta Euroopan unionin oikeutta tilanteissa, joissa eurooppaoikeudellinen normi on vastoin jäsenvaltion oikeusjärjestyksen perusteita. Tanskan korkein oikeus päätti olla noudattamatta Euroopan unionin tuomioistuimen ratkaisua sillä perusteella, että se olisi contra legem, toisin sanoen vastoin Tanskan vallitsevaa lakia. Unionilla on perustamissopimuksista johdettu velvoite kunnioittaa kansallista identiteettiä, jolla halutaan turvata unionin sisäisen monimuotoisuuden säilyminen. Tutkielman tarkoitus on ensisijaisesti selvittää, mikä on usein oikeustieteellisessä kirjallisuudessa esiintyvä oikeusjärjestelmä. Tämä toteutetaan koostamalla oikeusjärjestelmälle välittämättömät kriteerit, joita peilataan keskeisiin oikeusteoreettisiin suuntauksiin kuten oikeuspositivismiin, oikeusrealismiin sekä Tuorin kriittiseen oikeuspositivismiin. Tuorin kriittinen oikeuspositivismi valikoitui tutkimuksen keskiöön yhtäältä siksi, että se tarjoaa kaikkein pitkälle viedyimmän oikeuspositivistisen teorian. Toisaalta Tuori on itsekin todennut, että voimassa olevat oikeusteoreettiset kehikot eivät täysin kykene selittämään unionin oikeuden luonnetta. Tämän vuoksi koin tarpeelliseksi selvittää, tarjoaako Tuorin kriittinen oikeuspositivismi edeltäjiään parempia työkaluja Eurooppalaisen oikeuden selittämiseksi. Oikeusjärjestelmän kriteereitä peilataan myös unionin oikeuteen, ja niistä lähtökohdista luodaan yksi lähtöasetelma oikeusjärjestelmien perusteiden selvittämiseksi. Erityisen haasteen tutkimukseen tuo jäsenvaltioiden oikeusjärjestelmien moninaisuus. Tämän myötä niin oikeusjärjestelmät kuin myös oikeusjärjestelmien perusteet saattavat vaihdella keskenään. Oikeusjärjestelmän kriteeriksi valikoitui normikokonaisuus, tehokkuus, pätevyys, legitimiteetti sekä autonomisuus. Yhdessä nämä kriteerit luovat oikeusjärjestelmän. Euroopan unionin voidaan sanoa täyttävän jokaisen näistä kriteereistä. Se, kuinka se nämä kriteerit täyttää, riippuu siitä, kuinka me kulloisetkin käsitteet määrittelemme.
-
(2022)När verk som åtnjuter upphovsrättsligt skydd delas på fildelningsnätverk utan rättsinnehavarens samtycke måste rättsinnehavaren verkställa rättigheten för att ha möjlighet att kräva kompensation av den som nyttjat verket. Rätten kan verkställas genom att begära åtkomst till nätverksanvändarnas personuppgifter. Entiteten som verkställer upphovsrätt är i de flesta fall inte den verkliga rättsinnehavaren utan så kallade upphovsrättstroll som har förvärvat rätten genom andra medel. Behandlingen av de förmodade gärningsmännens personuppgifter måste ha en laglig grund (artikel 6 i den allmänna dataskyddsförordningen), av vilka en möjlig grund är att behandlingen är nödvändig för ändamål som rör den personuppgiftsansvariges eller en tredje parts berättigade intressen. Syftet med avhandlingen är att undersöka hur verkställandet av upphovsrätt bemöts när ett upphovsrättstroll är den verkställande entiteten samt att undersöka lagenligheten av behandlandet av användarnas personuppgifter i den nämnda kontexten, med fokus på den personuppgiftsansvariges berättigade intressen. Avhandlingen diskuterar även balansgången mellan upphovsrätt och dataskydd i konfliktsituationer samt hur proportionalitetsprincipen påverkar verkställandet av rättigheterna. Som forskningsmetod tillämpas den rättsdogmatiska metoden med inriktning på rationell argumentation, vilken möjliggör framförandet av argument och slutsatser genom rationell dialog. En central källa är Mircom v Telenet-avgörandet som tillför värdefulla insikter till diskussionen kring avhandlingens tema. Rättspraxis från bland annat Förenta staterna och Kanada presenteras även för att tillföra kontrast. Den centrala lagstiftningen i koppling till temat är EU direktivet om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (2004/48/EG) och den allmänna dataskyddsförordningen (EU 2016/679). I tillägg till det presenteras synpunkter angående verkställighet av upphovsrätt, upphovsrättstroll, dataskydd och balansgången mellan rättigheterna som diskuterats i olika publikationer och i litteratur. Trots att upphovsrättstrollens verksamhet i allmänhet bemöts negativt både i domstolar och av publiken stöder sig domstolarna ofta på verkligt bevis av missbruk av rätten till verkställighet som trollen besitter, vilket i många fall inte är lätt att påvisa. En möjlig lösning kunde vara att fastställa tydligare bestämmelser angående rättighetsmissbruk i upphovsrättssektorn, som skulle förbjuda missbruk utan att avlägsna rättsinnehavarens möjlighet att överflytta verkställningsansvaret till en annan entitet. Angående lagenligheten av behandlingen av personuppgifter kan det konstateras att behandlingen kan godkännas på basis av berättigat intresse, men att behandlingen förutsätter utförandet av en balansgång mellan rättigheterna utgående från bland annat fallets specifika omständigheter och parternas verkliga intressen, i enlighet med proportionalitetsprincipen. Balansgången påverkas ytterligare av att rättigheterna i denna kontext föranleds av rättighetsmissbruk, vilket leder till tolkningssvårigheter angående vilken rättighet som kan anses mer vägande.
Now showing items 61-80 of 937