Browsing by master's degree program "Magisterprogrammet i samhällsvetenskaper (MSV)"

Diskussionen om fenomenet marginalisering har fått stor spridning under coronapandemin som räknas till en av de större mediehändelserna i historien. Ungas marginalisering är ett allt större och mer aktuellt problem än någonsin tidigare. Jag intresserar mig för dessa komponenter tillsammans, det vill säga ungas marginalisering och mediarapportering. Min studie går ut på att granska de diskurser och subjektspositioneringar som kan hittas i mediematerial. Syftet med denna avhandling är att identifiera hur det i finsk media under de senaste åren (2019-2022) diskuteras om unga som drabbats av marginalisering samt vilka subjektspositioner dessa unga tilldelas. Marginalisering är ett aktuellt fenomen som berör både individ och samhälle. Mediers ökade roll i och diskussionen om marginalisering under och efter pandemin gör forskningsfrågan aktuell. Studien är en diskursanalys av naturligt förekommande mediematerial från Finland. Som metodologiskt perspektiv i min studie fungerar diskursanalys, närmare bestämt foucauldiansk diskursanalys. Socialkonstruktionismen utgör den vetenskapliga referensramen i arbetet. Materialet består av tio texter, bland annat blogginlägg och nyhetsartiklar. Analysmaterialet är framställt mellan åren 2019 och 2022 eftersom jag intresserar mig för hur media har diskuterat ungas marginalisering i ljuset av coronapandemin. De huvudsakliga resultaten utmärks i fyra diskurser: diskursen om unga som Finlands (största) problem och hot, diskursen om att ungas marginalisering hänger ihop med många problem, diskursen om kritik mot benämningen marginaliserad och diskursen om skiftning och kritik mot samhällsstrukturerna. De dominerande subjektspositionerna är också fyra till mängden. Dessa subjektspositioner är den ungas position som fel i samhället, den unga som en anhopning av problem, den unga som kapabel agent och den unga i behov av och rätt till hjälp. De unga positioneras främst som drabbade och ansvaret för åtgärdande ligger på samhället. Studien bidrar till en inblick i hur media diskuterar utsatta individer och grupper i samhället. En kritisk diskussion om framställningen och alternativa tillvägagångssätt presenteras. En övergång av ett skifte i diskussionen gällande diskussionen om utsatta gås igenom.

Ekonomins påverkan på valdeltagandet är en klassisk fråga inom samhällsvetenskaplig forskning. Existerande teori och empiri ger olika svar på hur ekonomin påverkar valdeltagandet som beror på såväl tidpunkt som kontext. De vanligaste teorierna inom dylik forskning har handlat om rationella val och mobilisering samt tillbakadragning vad kommer till valdeltagandet. Den globala finanskrisen år 2008 och eurokrisen kort därefter innebar en långvarig nedgång för Finland och det skulle dröja till år 2017 innan Finland sakta började återhämta sig från den ekonomiska kräftgången. Denna avhandling är en makroanalys av ekonomins påverkan på valdeltagandet i kommunalvalet 2017 och riksdagsvalet 2019 där alla finländska kommuner utgör populationen. Variabler som används är skattesats (endast 2017), andelen hyreshushåll, sysselsättningsgrad, betalda transfereringar (i praktiken hur mycket skatt det genomsnitt betalas per kommuninvånare) och transfereringarnas utjämnande verkan på inkomstskillnader (endast 2019). Som kontrollvariabler används andelen av befolkningen som är 64 år och över, andelen kvinnor och statistisk kommungruppering. Datan kommer från finska statistikcentralens pxWeb databaser och skatteverket. Eftersom datan innehåller vissa brytningar mot de villkor som en linjär regression förutsätter, närmare bestämt extrema värden (outliers) och heteroskedasticitet, används en så kallad robust regression för att åtgärda dessa problem samt för att öka studiens validitet och reliabilitet. Resultaten visade att ekonomins påverkan på valdeltagandet främst kan observeras i riksdagsvalet 2019. Sysselsättningsgraden var den enda variabel som var signifikant i båda valen, vilket innebär att ju högre sysselsättningsgrad, desto högre är valdeltagandet. I riksdagsvalet 2019 var andelen betalda transfereringar signifikant men inte i kommunalvalet, vilket kunde ur ett rationellt synsätt tolkas som att utiliteten (nyttan) av att rösta är högre i riksdagsvalen är i kommunalvalet när det gäller ekonomiska motiv, vilket i sin tur kan förklara det låga valdeltagandet i kommunalvalet. Övriga variabler visade inga signifikanta effekter. Slutsatsen är att det finns vissa belägg för ekonomins påverkan på valdeltagandet så att det kan observeras på en makronivå, men andra faktorer av icke-ekonomisk karaktär har troligen en minst lika stor påverkan. Annars verkar teorierna om tillbakadragning och mobilisering hålla måttet i den finländska kontexten då det visade sig att sysselsättningsgraden och betalda transfereringar i kommunerna korrelerar med valdeltagandet i allmänhet. Ju högre sysselsättningsgrad, desto högre valdeltagande och ju högre andel betalda transfereringar, desto högre valdeltagande.

Syftet med denna avhandling är att undersöka hur personer upplever att anknytningen som formats i barndomen har kunnat påverka deras parförhållanden i vuxen ålder. Anknytningsteorin anses vara en central teori som förklarar relationen som uppstår mellan barnet och dess närmaste vårdare vid födseln. Anknytningen som utvecklas mellan barnet och vårdnadshavaren förflyttas senare i livet över till individens kärlekspartner, då man inte mera är beroende av anknytningen med sin primära vårdare. Tidigare forskning visar att den anknytningsstil som utvecklas i barndomen har en betydelse för hur man förhåller sig i sina parförhållanden som vuxen. Dock är det möjligt att anknytningsstilen förändras med hjälp av sin partner eller på grund av händelser man genomgår i livet. Denna undersökning genomfördes med en kvalitativ forskningsansats och materialet samlades in genom sex semi-strukturerade intervjuer. Slutligen analyserades materialet med hjälp av tolkande fenomenologi (IPA, Interpretative phenomenological analysis). Resultaten i denna undersökning visade att de personer som upplevt ha en trygg anknytning i barndomen har även i vuxen ålder kunnat bygga upp trygga parrelationer. Öppenhet och tillit till föräldrarna i barndomen har exempelvis varit en förutsättning för att dessa existerar även i det egna parförhållandet som vuxen. Ett mönster gällande barndomens anknytning och beteende i parförhållanden som vuxen kunde synliggöras. De personer som däremot upplevt ha en delvis otrygg anknytning i barndomen har lyckats utveckla en trygg anknytning till sin partner, men vissa beteendemönster från barndomen syns ännu idag. Den otrygga anknytningen i barndomen upplevs synas som osäkerhet i det egna parförhållandet. Svårigheter med tillit i barndomen har exempelvis gjort att man inte alltid kan lita på sin partner.

Tiivistelmä – Referat – Abstract Forskning kring skolfrånvaro ur det erfarenhetsbaserade perspektivet har inte gjorts i särskilt stor mån. Jag anser därför att rösten från personer som haft utmaningar med skolnärvaro behöver göras hörd i större mån. Syftet med min magisteravhandling är att öka förståelsen för upplevelser relaterade till skolfrånvaro samt att reflektera kring behov av stöd i samband med skolfrånvaro. Frågeställningar som jag i avhandlingen vill besvara är följande: Vad berättar personer i tidig vuxenålder om sin tidigare skolfrånvaro och dess orsaker? Hurudana upplevelser av stöd relaterat till skolfrånvaron har de? För att få svar på frågeställningarna så gjorde jag en kvalitativ intervjustudie. Fem vuxna personer som hade haft skolfrånvaro i samband med grundskola eller andra stadiets utbildning intervjuades. Analys av materialet genomfördes med hjälp av en tolkande fenomenologisk analys. Avhandlingens teoretiska referensram utgörs av hermeneutisk fenomenologisk ansats och utvecklingsekologisk teori. De centrala resultaten handlar om orsaker och omständigheter som inverkade på skolfrånvaron samt om informanternas upplevelser av stöd. Dessa resultat presenterades i enlighet med struktur från Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori. De som deltog i studien hade haft skolfrånvaro i form av skolk och skolvägran. Faktorer som inverkat på skolfrånvaron var bland annat psykisk hälsa, mobbning och utanförskap, bristande stöd från föräldrar och skola och bristfällig kommunikation mellan skola och föräldrar. Upplevelser av stöd varierade. Informanterna berättade om stöd som de var tacksamma över att ha fått. En övergripande önskan om att vuxna skulle ha reagerat på skolfrånvaron förekom och utökat stöd efterlystes med tanke på de orsaker som inverkade på skolfrånvaron.

Våld mot kvinnor är ett stort problem i vårt samhälle i Finland, även om Finland oftast ses som ett jämställt land. Enligt forskning är Finland en av EU:s näst mest våldsammaste land för kvinnor. Våld i nära förhållanden leder till olika problem både för offret och personerna nära offret samt för samhället. Därmed behövs det kunskap och verktyg för hur man kan ta itu med problemet. Syftet med min avhandling är att få fram vilka verktyg som används och behövs av professionella i Palve-gruppen som arbetar för att för att känna igen, ingripa och förebygga våld i nära förhållanden i Borgå. Med hjälp av min forskning uppdaterades en handlingsplan för professionella inom social-och hälsovården i Borgå med uppdaterade strategier som baserade sig på mina resultat. Forskningen gick även ut på att forska kring hur de professionella har upplevt att tidigare handlingsplanen som är gjord år 2005 har fungerat. Strategierna i handlingsplanen uppdaterades baserat på avhandlingens resultat. Denna forskning utredde även om det finns tillräckligt med strategier och verktyg för olika sorters offer eller offer av olika kön enligt professionella i Borgå. Forskningen gjordes med en enkät som skickades ut till professionella inom social-och hälsovården i Borgå. Analysen gjordes med hjälp av tematisk innehållsanalys och ur ett realistiskt perspektiv och forskningens svar utgick från respondenternas upplevelser och utmaningar i sitt dagliga arbete som återspeglas i resultaten. Resultaten visade att vissa sektorer har klarare strategier för hur de skall ingripa i våldet och det är viktigt att alla professionella har lätt tillgång till handlingsplanen. Det behövs ständigt information om våld i nära förhållanden för att hålla temat öppet, så att temat får tillräckligt med uppmärksamhet. Strategier som används nu av professionella är till exempel blanketter för klienter och dessa anses vara en bra metod att ingripa i våldet för det är en konkret metod att ingripa i våldet eller att fråga om våldet. I resultaten framkom att då man uppdaterar handlingsplanen bör man höra på de som arbetar praktiskt på gräsrotsnivå gällande våld i nära förhållanden. Resultaten påvisade även att det behövs mera resurser; både tidsmässigt och gällande personalmängd. Det behövs ständig skolning för professionella så att de är insatta i våld i nära förhållanden som tema samt att de vågar ta upp och fråga om våld då de bemöter klienter. För att våga ta fram våldsfrågan med klienter bör det tas i bruk regelmässiga rutinfrågor om våld i nära förhållanden som frågas av alla klienter. Enligt resultaten var de flesta offer för våld i nära förhållanden i denna forskning oftast av kvinnligt kön. Forskningen visade att det behövs mera verktyg för olika sorters offer samt till exempel män som offer för närståendevåld. För fortsatt forskning vore det viktigt att få med ett större antal deltagare från olika sektorer för att få mer djupgående förståelse och mer täckande svar från olika professionella inom det våldsförebyggande arbetet.

In previous studies it has become clear that external support is essential for the success of separatist movements in their claim for self-rule. Independence is impossible to achieve without international recognition, which makes external support an integral part of separatist movements. Of particular interest is the role of external support when it comes to the level of conflict: is the support helpful to the minority and does it make the conflict escalate even further? The aim of this study is to look into external support granted to separatist movements and to see if this support is escalating in nature. With the help of existing theories on separatist conflict escalation, the comparative method is deployed using a grading system to shed light on the escalating nature of external support. The research question is “What kind of external support is granted to separatists by states and is the support escalating in nature?”. Separatist groups always reside in states, so essentially the study focuses on the dynamics of three actors that emerges from the internationalized conflict situation; the relationship between the host state and the separatist group is of importance, since it determines the process of escalation, but so is the relationship between the supporter and the separatists, and the supporter and the host state. Two cases were randomly selected for the analysis after checking for similar conditions with the help of the All Minorities at Risk dataset (AMAR). In this thesis, the conditions are that both separatist movements have a significant level on the separatism scale, have expressed claims for self-rule, have past grievances with the host-state, and most importantly have received external support. On the other hand, their key difference is that the other is in an active state of conflict, whereas the other is pursuing its separatist claims peacefully. The two cases that were selected are the Tibetans (peaceful) and the Kashmiris (in conflict). In the analysis, the support that India grants for Tibetans and the support that Pakistan grants for Kashmiris are given grades based on the escalating nature of the support. The lower the grade, the more escalating the support is according to existing theories on escalation. The result of the analysis is that both cases received the grade -0,5, which indicates some kind of escalating nature. The grade might indicate a broader trend considering separatism in the region.

Under våren 2020 införde förlossningssjukhusen på grund av coronapandemin restriktioner som begränsade förlossningspartners rätt att närvara på sjukhuset till endast gälla förlossningssalen. Justitieombudsmannen (dnr 2463/ 2020) har senare konstaterat att HUS inte haft lagliga grunder för att begränsa stödpersonens deltagande på det sätt som de gjorde under början av pandemin. I min avhandling har jag med hjälp av narrativ metod samlat in och analyserat fyra mäns berättelser om tillträde i faderskap under tiden för begränsningarna. I min avhandling förstår jag faderskap och maskulinitet som socialt konstruerat. Med hjälp av Morgans (1996; 2011) och Finch (2007) koncept om föräldraskap som något som görs och uppvisas analyserar jag hurdana faderskapspraktiker som förekommer i mäns narrativ om sitt tillträde i faderskap. Jag analyserar också om faderskapspraktikerna har publiker inför vilka det är viktigt att praktikerna framstår som lyckade föreställningar om involverat faderskap (Dermott & Miller 2015) Jag förstår genuskodning som en dimension av familjepraktiker, och analyserar hur görandet av maskulinitet framkommer i narrativen som en dimension av familjepraktiker. Förlossningen som händelse visade sig vara en arena för familjepraktiker där det emotionella arbetet är ett tydligt inslag. Respondenternas narrativ präglades av uttryck för aktiv passivitet, familjepraktiken av att både hantera sina egna, starka känslor och dessutom den födande partnerns känslor för att kunna förkroppsliga idealet om den involverade fadern. Etiska och moraliska dimensioner är centrala inom görandet och uppvisandet av familjepraktiker. De känslor som respondenterna gav uttryck för förknippades starkt med moraliska frågor och framställdes i narrativen i överensstämmelse med narrativet om den involverade fadern. Görandet av faderskap och maskulinitet framstod som relationellt, och relationen till partnern betonades. Förlossningen visade sig för respondenterna handla mera om att göra partnerskap än faderskap. I narrativen fanns tydliga inslag av gemensamt aktörskap (Kuurne & Leppo 2022), där förlossningen uppfattades som delad och som att den hör till båda föräldrarna. Till skillnad från tidigare forskning (ex. Dolan & Coe 2011) som beskriver hur män i sina berättelser om förlossningen tenderat att försöka återskapa en bild av traditionell hegemonisk maskulinitet, tyder resultaten på att det emotionella arbete som respondenterna gav uttryck för ligger i linje med konceptet om vårdande maskuliniteter (Elliot 2016). Resultaten visar att enligt konceptet om hegemonisk maskulinitet (Connell & Messerschmidt 2005) utgör narrativet om involverat faderskap (Dermott & Miller 2015) samt konceptet vårdande maskuliniteter (Elliot 2016) den narrativa utgångspunkt som respondenterna i sina berättelser gett uttryck för.

Unga konsumenter verkar idag vara mindre engagerade i och attraherade till traditionella nyhetsmedier, än tidigare generationer. Även om unga finländares medie- och sociala mediekonsumtion ökade under Covid-19 pandemin, visar rapporter som företrädde pandemin att läsandet av dagstidningar sjunkit drastiskt bland de unga åldersgrupperna. År 2017 läste enbart 17 procent av finländska tonåringar (15–19-åringar) dagstidningar dagligen. Konsumenternas beteende har förändrats på grund av den stora mängden av avgiftsfritt medieinnehåll som finns tillgängligt på webben. Det stora utbudet av avgiftsfritt innehåll har minskat konsumenternas vilja att betala för massmediernas innehåll. Traditionella mediebolag har varit tvungna att reagera på den utmanande situationen, bland annat genom att utveckla sina digitala tjänster, göra nedskärningar i kostnader, samt effektivisera sin verksamhet för att förstärka sin konkurrenskraft på mediemarknaden. De tryckta medierna har drabbats hårdast av förändringarna. Denna forskning strävar till att söka svar på hur 18-åringar idag ser på dagstidningar, samt hurdant medieinnehåll de vill konsumera och anser vara värdefullt. Studiens mål är att bidra med konkreta förslag på hur dagstidningar eller andra traditionella nyhetsmedier borde utveckla eller anpassa sin tjänst, för att locka flera unga konsumenter och även i framtiden kunna hålla kvar sin plats som en viktig samhällelig institution. I samband med den här forskningen utfördes fyra kvalitativa forskningsintervjuer med 18-åriga abiturienter vid Sibbo gymnasium. Intervjufrågorna valdes på basis av den litteratur som utgör studiens teoretiska referensram. Frågorna varierade mellan de ungas egna medie- och nyhetskonsumtionsvanor, intresseområden, upplevelser, preferenser, förväntningar och åsikter gällande nyheter. De inspelade intervjuerna tillbringade ungefär 75 minuter av material, som sedan transkriberades till text. Själva analysen är uträttad som kvalitativ textanalys av de transkriberade intervjuerna. Intervjuerna visade att dagens ungdomar konsumerar olika former av medieinnehåll flera timmar om dygnet. Ändå verkade en väldigt liten andel av denna tid gå åt till att konsumera nyhetsinnehåll, vilket talar sitt eget språk om nyheternas plats i de ungas vardag. Den låga nyhetskonsumtionen kan bero på att de unga inte upplever att nyheter erbjuder tillräcklig värde i utbyte mot de resurser de investerat i dem. Lika väl kan det handla om att redaktionerna på ett bristfälligt sätt eller helt utelämnat att kommunicera med de unga. 18-åringarna upplevde inte att mediehusen allt för väl känner igen dem som en målgrupp och ingen av unga hade varit i någon form av direkt interaktion med en nyhetsredaktion. Enbart genom direkt kommunikation kan redaktionerna bryta sig in i konsumenternas stängda sfär, påverka deras värdeskapande process och eventuellt lära sig mera om de unga konsumenterna och deras intressen. Om interaktionerna behandlas effektivt kan mediehusen aktivt och på ett direkt sätt påverka hur unga konsumenter upplever tjänsten, genom att utveckla, förbättra eller anpassa den i deras smak. Forskningsintervjuerna visade att 18-åringarna upplever skrivna artiklar via mobilen som det mest praktiska sättet att konsumera nyheter. De unga uppskattar möjligheten att konsumera nyheter när och var som helst. Enbart en bråkdel av 18-åringarnas nyhetskonsumtion skedde på sociala medier och alla informanter föredrog att få sina nyheter via andra medel. Konsumtionen kunde ske på nyhetstjänsternas webbplatser, via mobilapplikationer eller via personifierade artikelrekommendationer på Google. I dagsläget agerar konsumenter mer proaktivt genom att själva söka fram innehåll de upplever vara relevant. I och med att en stor andel av de ungas nyhetskonsumtion idag sker via sökmotoroptimerade artikelrekommendationer, blir det antagligen i framtiden ännu viktigare att skapa mer innehåll som är skräddarsytt enligt yngre publikers behov, önskemål och intressen. Väldigt få 18-åringar verkar vara beredda på att betala för sitt nyhetsinnehåll. Största delen av de unga upplever inte heller ett personligt behov för papperstidningar. För dagstidningsredaktionerna vore det därmed mest gynnsamt att i framtiden satsa allt mer resurser på sitt eget unika webbinnehåll. 18-åringar kan vara klara att betala för innehåll som inte finns gratis tillgängligt på annat håll, samt för innehåll som ger dem någon form av konkurrensfördel i jämförelse med icke-prenumeranter. En stor andel 18-åringar verkar uppleva att nyhetstjänster eller tidningsprenumerationer är dyra. Unga konsumenter är inte nödvändigtvis den mest lockande målgruppen p.g.a. deras socioekonomiska status, men mer flexibla urval av olika tjänstehelheter och förmånligare priser för unga, kunde vara nyttiga redskap för att locka unga och hjälpa dem bilda långvariga konsumtionsvanor. De unga är trots allt framtidens mediekonsumenter.

Syftet med denna avhandling är att redogöra för den grävande journalistikens utveckling på Yles två grävande redaktioner MOT och Spotlight under det senaste decenniet. Temat för avhandlingen är aktuellt då den grävande journalistiken växer kraftigt i ett globalt samhälle som kräver globala lösningar. Mot bakgrunden av att det saknas akademisk litteratur kring delområdet har jag valt att i mitt ramverk presentera och diskutera den grävande journalistiken som fenomen och praxis. Jag har formulerat följande två forskningsfrågor: 1.Hur har de sex grävande journalisterna upplevt att den grävande journalistiken utvecklats under det senaste decenniet på de grävande redaktionerna MOT och Spotlight? 2. Finns det likheter och skillnader mellan de sex grävande journalisternas definition, erfarenheter och syn på den interna utvecklingen som skett på MOT och Spotlight under det senaste decenniet? Avhandlingens material består av sex semistrukturerade kvalitativa intervjuer med grävande journalister från de två redaktionerna samt en intervjuguide med tolv frågor fördelade på fyra delområden. Som metod användes en deduktiv kvalitativ innehållsanalys med fyra huvudkategorier (egna erfarenheter inom den grävande journalistiken, Arbetsprocesser och metoder, Internt och internationellt samarbete samt Utveckling och framtida utmaningar inom den grävande journalistiken) som ytterligare kompletterades med en jämförelse av likheter och skillnader mellan redaktionerna. Resultaten från de fyra huvudkategorierna visar att de intervjuade definierade begreppet grävande journalistik på ett liknande sätt som lyfts fram i tidigare litteratur. Vidare var ett mer teamfokuserat arbetssätt vanligt både på ett nationellt och internationellt plan. Utveckling och användning av teknologi var även framträdande i arbetssätt och format på de båda redaktionerna. Speciellt multimediala format nämndes som en stor utveckling. Som framtida utmaningar nämnde de grävande journalisterna framför allt samhällets privatisering med ogenomskinlighet som följd, stress och mental ohälsa samt svårigheterna att hitta tid och resurser för grävande journalistik på en lokal nivå. Jämförelsen mellan de två redaktionerna visade på mer likheter än skillnader. Likheterna omfattade definitionen av grävande journalistik, målsättningar, format, arbetsprocesser och en positiv inställning. Skillnader fanns i fråga om personliga upplevelser, upplevda utmaningar och styrkor, specialiseringar och hur ofta huvudprodukten publicerades.

Sammandrag Fakultet: Statsvetenskapliga fakulteten Utbildningsprogram: Magisterprogram i samhällsvetenskaper Studieinriktning: Socialt arbete Författare: Jenny Heino Arbetets titel: Handlingsutrymme vid distansarbete - öppenvårdens barnskyddssocialarbetares upplevelser under Covid19-pandemin Arbetets art: Magisteravhandling i socialt arbete Månad och år: September 2022 Sidantal: 92 Nyckelord: Handlingsutrymme, distansarbete, Covid19-pandemi, Barnskyddets öppenvård Förvaringsställe: Helsingfors Universitets bibliotek Övriga uppgifter: - Sammandrag: Syftet med denna magisteravhandling är att öka kunskapen kring hur öppenvårdens barnskyddssocialarbetare upplever att det professionella handlingsutrymmet har förändrats under Covid19-pandemin i och med de rekommendationer gällande distansarbete som myndigheterna utfärdat. Jag har jämfört pandemisituationen med förhållandena innan pandemin, och hur pandemin har förändrat det sociala arbetet inom barnskyddet, vilka långsiktiga förändringar den har fört med sig samt vilka verktyg socialarbetarna kommer att ta med sig till det framtida arbetet. Jag närmar mig frågan om handlingsutrymme genom många olika teoretiska infallsvinklar varav organisationsteori, gräsrotsbyråkrati samt yrkesprofessionalism står i centrum. Utöver detta bekantar jag mig med färsk vetenskaplig forskning som har fördjupad kunskap om både gräsrotsbyråkrati under kristider samt hur dessa kriser kan fungera som störande för själva arbetet på gräsrotsnivå. Avhandlingen vilar på kvalitativa grunder och sex av öppenvårdens barnskyddssocialarbetare intervjuades genom kvalitativa halvstrukturerade intervjuer. Materialet analyserades därefter genom kvalitativ teoristyrd innehållsanalys. Resultatet tyder på att socialarbetarna upplever att deras handlingsutrymme inskränktes allra mest då undantagsförhållandena var i kraft, i och med att klientträffar ansikte mot ansikte uteblev ifall det inte handlade om akuta fall som krävde utredning av brådskande placering. Vid denna tid förändrades även socialarbetarnas roll allra mest som förmedlare mellan organisation och klienten i takt med distansarbete och det förlorade fysiska mötet, vilket innebar att det blev svårare att tolka klienters kroppsspråk samtidigt som hörandet av småbarn blev svårare och utredningarna blev ”tunnare” och ledde till att beslutsfattandet försvårades. Organisatoriska faktorer som identifierats i resultatet och inverkat på handlingsutrymmet vid distansarbete under pandemin upplevs av socialarbetaren främst som oklara riktlinjer från högre ort. Yrkesprofessionella faktorer som inverkar på handlingsutrymmet under Covid19-pandemins distansarbete kan däremot konstateras vara kunskap och arbetserfarenhet, det emotionella stödet från kolleger och en minskad tillit från förmännen samt deras ökade övervakning av distansarbetet. I framtiden upplever socialarbetarna att barnskyddsarbetet kommer innebära inslag av distansarbete och distansmöten. Distansmöten anses inte kunna ersätta möten som hålls ansikte mot ansikte. Däremot anses distansmöten fungera som ett kompletterande verktyg för upprätthållande av kontakten, samt som ett stödjande element för att öka delaktigheten i brukares klientprocesser.