Skip to main content
Login | Suomeksi | På svenska | In English

Browsing by Subject "barn"

Sort by: Order: Results:

  • Niskanen, Emilia (2021)
    Barnperspektivet och barns delaktighet blev aktuellt i Finland i början av 1990-talet då FN:s konvention om barnets rättigheter trädde i kraft. Vid samma tid riktades det i Sverige kritik mot handläggningen och dokumentationen av barnavårdsutredningar samt mot att slutförandet av bedömningarna tog en alltför lång tid och att varken barn eller föräldrar givits möjligheten till tillräckligt deltagande. Detta resulterade i en modell som kallas för BBIC (Barns Behov i Centrum) som används som ett redskap för att kartlägga, planera och följa upp barns behov samt att stärka barns delaktighet och inflytande. Finland har tagit BBIC-modellen i bruk i bl.a. barnskyddet och i tjänster enligt socialvårdslagen. Syftet med denna avhandling är att studera hur användningen av BBIC-modellen inverkar på barns delaktighet vid bedömningen av servicebehov hos barnfamiljer. Avhandlingen utgår ifrån en teoretisk synvinkel där de professionella reflekterar kring och bidrar till att konstruera delaktighetens olika dimensioner och från en praktikbaserad synvinkel, det vill säga hur de professionella använder sig av modellen. Forskningsfrågorna är följande; 1) Hur konstrueras barns delaktighet av socialarbetare och socialhandledare utifrån relationen barn-vuxen-socialarbetare? 2) Hur beskriver socialarbetarna och socialhandledarna användningen av modellen som ett verktyg vid bedömningen av servicebehov? 3) Hur upplever socialarbetarna och socialhandledarna att BBIC-modellen inverkar på barns delaktighet? Studien är kvalitativ och materialinsamlingsmetoden är forskningsintervjuer. Sex anställda socialarbetare och socialhandledare som i sitt arbete använt sig av BBIC-modellen inom bedömningen av servicebehov har intervjuats. Analysen utgår från teoristyrd innehållsanalys. De teoretiska utgångspunkterna i studien är socialkonstruktionism och Harry Shiers teori för barns delaktighet. Teorierna används för att definiera nivån av barns delaktighet i socialarbetarnas och socialhandledarnas konstruktioner av delaktighet och erfarenheter av att använda BBIC. Studien visar att socialarbetarna och socialhandledarna konstruerar barns delaktighet i termer av att barnets röst blir hörd, att barnet informeras och bemöts och att barnets ålder och utvecklingsnivå beaktas. Resultaten tyder på att BBIC anses fungera bra som en referensram i arbetet och som stöd för dokumentering. Studien visar att användningen av modellen har en inverkan på barns delaktighet i den mån att den framhäver barnets centrala roll i utredningen och påminner den professionella om att fråga barnet mångsidigt om hens liv. Ur resultaten framgick att det finns efterfrågan på en barnversion av BBIC som kunde användas i direkt växelverkan med barnet. Avhandlingen visar att barn konstrueras som personer med individuella egenskaper och behov samt som kompetenta att uttrycka sig om sitt eget liv. Tidsbrist och Covid-19 upplevs som utmaningar i uppfyllandet av barns delaktighet. Det finns ett behov av fortsatt framtida forskning gällande barns egna erfarenheter av delaktighet och BBIC-modellen. Professionellas uppfattningar om delaktighet och BBIC kunde med fördel studeras med hjälp av fokusgrupper för att skapa ny kunskap genom kollegial reflektion.
  • Lindblom, Daniel (2023)
    Syftet med denna pro gradu är att undersöka finländska unga vuxnas upplevelser av sin medieanvändning i relation till välmående och stress. Även medieanvändning i relation till återhämtning är väsentligt i avhandlingen. Forskningen baserar sig på fem intervjuer. De intervjuade är fyra kvinnor och en man, i åldern 25 till 32 år. Genom att intervjua fem personer om hur de upplevt stress och återhämtning i förhållande till sin medieanvändning och relatera forskningsmaterialet till tidigare forskning om ungdomar, medieanvändning, stress och välmående i dagens samhälle, är syftet att om möjligt komma fram till nya insikter om hur dagens ungdomars välmående påverkas av deras medieanvändning. Forskningen sätter i synnerhet tyngdpunkt på den roll som användningen av digitala och sociala medier spelar för unga människors välmående i dagens Finland. Forskningens resultat visar att det främst är sociala medier, digitala medier och den ökade användningen av smarttelefon som orsakar mest stress och minskar välmående hos unga vuxna.
  • Klemets, Mikaela (2019)
    Denna magisteravhandling är en kvalitativ studie där jag har undersökt hur socialarbetare kan utvecklas genom att delta i ett processnätverk. Syftet med min magisteravhandling var att undersöka hur socialarbetares yrkeskompetens utvecklas, samt hur socialarbetares intention att öka barns delaktighet kan utvecklas i och med deltagandet i ett processnätverk. Jag utgick ifrån socialkonstruktionism som ett övergripande perspektiv, där mitt intresse var att undersöka hur deltagarna konstruerar sin verklighet. Ett sociokulturellt perspektiv och dialogisk kunskapssyn, samt delaktighet bildar den teoretiska referensram som jag har utgått ifrån i min avhandling. Studien är kvalitativ med deltagande observation och kvalitativa intervjuer som datainsamlingsmetod. I undersökningen har förutom jag själv, som arbetade inom funktionshinderservicen, 7 socialarbetare deltagit i processnätverket. Jag gjorde intervjuer med 5 av socialarbetarna som arbetade inom funktionshinderservicen och en av dem i en intresseorganisation för personer med funktionsnedsättning. Vid analysen av det insamlade materialet använde jag mig av innehållsanalys. Citat finns som stöd för resultaten. Resultaten från undersökningen visar att deltagarna i processnätverket fått ett annat perspektiv på barnet och barnets delaktighet i sin egen process. Socialarbetarna har blivit mera medvetna om att det är barnet och inte föräldrarna som är klienten. Då jag i intervjuerna och vid analysen av intervjusvaren använt mig av Shiers delaktighetsmodell så kan jag konstatera att deltagarnas mentala beredskap att öka barns delaktighet har utvecklats. Gällande kategorin öppningar i Shiers delaktighetsmodell så har socialarbetarna kommit sig upp åtminstone en nivå på modellen. Vilket visar att socialarbetarna önskar göra barnen delaktiga i sin egen process. Nu har också socialarbetarna mera kunskap kring hur de kan förverkliga detta. Dock verkar det som att organisationerna inte möjliggör den ökade delaktighet som socialarbetarna skulle vara beredda att genomföra. Resultaten visar att deltagarna har fått ny kunskap om metoder och verktyg som de kan använda sig av i mötet med barnen. Exempel på sådant är användning av bilder, bildmatta, känslokort, leklåda osv. Socialarbetarnas erhållna kunskap har jag förklarat med en dialogisk kunskapssyn. Deltagarna har i processnätverket fört olika sorters dialoger, diskussioner, samtal, inre dialog, föreläsning osv. Språket som verktyg spelar en stor roll och interaktionen med de andra deltagarna. Dialog har förts i processnätverket och att dela med sig av erfarenheter och diskutera tillsammans med andra har lett till att den kunskap som man hade tidigare har förändrats och socialarbetarna har genom dialogen erhållit nya insikter kring barns delaktighet.
  • Ingo, Anna (2020)
    Magisteravhandlingens syfte är att undersöka professionellas syn på barn och ungas digitala medieanvändning samt att skapa en djupare förståelse av effekter av digital medieanvändning hos barn och unga. Fokus ligger på de professionella inom barn-och familjetjänster på basnivån. Studien har följande två frågeställningar: 1. På vilket sätt syns barn och ungas ökade digitala medieanvändning i professionellas arbete inom barn- och familjetjänsternas basservice? 2. Hur ser professionella på sin egen roll i förebyggande av negativa sidor av den digitala medieanvändningen hos barn och unga inom barn- och familjetjänsternas basservice? Tidigare forskningsresultat visar att digitalmedia har blivit en fundamental aspekt av familjeliv. Professionellas subjektiva uppfattning och eventuell oro om en överdriven digital medieanvändning hos barn och unga är viktigt att undersöka och lyfta fram eftersom det är just de professionella som kan notera objektiva tecken på förhållanden i samhället som skapar skadliga effekter. Som teoretiska utgångspunkter har utvecklingsekologiska teorin samt hermeneutiska ansatsen använts. Empiriska materialet består av halvstrukturerade intervjuer och sammanlagt 10 respondenter har deltagit i studien. Analysmetoden har utgjorts av innehållsanalys. Denna metod valdes i och med mitt intresse att lyfta fram och skapa en förståelse av professionellas uppfattningar och tankar kring temat. Resultaten tyder på att den digitala medieanvändningen är ett mångfacetterat ämne som behöver betraktas i ett samspel mellan olika nivåer och kontexter för att kunna notera och tolka olika konsekvenser och påverkningar de har på barn och unga samt familjer. Resultaten lyfter fram vikten av ett familjecentrerat förebyggande arbete samt behovet av gemensamma riktlinjer gällande barn och ungas digitala medieanvändning.
  • Wikman, Michaela (2019)
    Den här magisteravhandlingen är en kvalitativ analys av barns- och barnfamiljers upplevelser av delaktighet inom funktionshinderservicen. Syftet med avhandlingen är att undersöka om barn med funktionsnedsättning och deras familjer är delaktiga i serviceplaneringsprocessen samt att synliggöra hur man kan göra barn och barnfamiljer mera delaktiga inom funktionshinderservicen. Forskningsfrågorna som jag söker svar på är; Hurudana möjligheter ges barn med funktionsnedsättning och deras familjer att delta i ärenden som rör dem själva? Vad kunde göras för att öka delaktigheten hos barn och barnfamiljer? De teoretiska perspektiven för avhandlingen är barns delaktighet och barnperspektiv. En förutsättning för barns delaktighet är att vuxna har förmåga att se barns perspektiv. Delaktighet och makt har ett samband; delaktighet är barnens och familjernas rätt att vara delaktig i ärenden som rör en själv. Det empiriska materialet består av enkätsvar insamlade av FDUV, en intresseorganisation för svenskspråkiga personer med intellektuell funktionsnedsättning i Finland. Enkäterna har besvarats av 17 anhöriga till personer med en intellektuell funktionsnedsättning och av ett barn med intellektuell funktionsnedsättning. Resultatet bekräftar sådant som har kommit fram i tidigare forskning och har av mig kategoriserats enligt följande; Ta med barnen, bli tagen på allvar, individanpassade lösningar och de professionellas betydelse. Analysen visar att barnens delaktighet behöver förbättras inom funktionshinderservicen. Familjerna upplever en högre grad av delaktighet jämfört med enbart barnens delaktighet. Det finns utrymme att utveckla service och bemötande av hela familjen.
  • Kivilahti, Nicole (2023)
    Socialt arbete har som uppgift att motverka diskriminering och marginalisering samt ge individer samma villkor i livet oberoende deras grundförutsättningar. Det finns begränsat med tidigare forskning om barns intersektionella status inom socialt arbete, vilket behövs för att kunna förstå hur olika samhällsstrukturer och maktdimensioner inom dem skapar ojämlika villkor hos barn. Syftet med denna magisteravhandling är att få kunskap om socialarbetares erfarenheter kring strukturellt socialt arbete med barn utifrån en intersektionell ansats. Fokus inriktas mot hur socialarbetare inom den offentliga sektorn delger erfarenheter och reflektioner om hur strukturer i samhället orsakar ojämlikhet hos barn. Forskningsfrågorna är: Vilka uppfattningar och erfarenheter har socialarbetare av olika dimensioner av intersektionell ojämlikhet hos barn? Hur reflekterar socialarbetare kring sin erfarenhet om hur samhällsstrukturer kan orsaka eller motverka ojämlikhet hos barn? Hur ser socialarbetare möjligheter att via strukturellt socialt arbete förbättra de samhällsstrukturer som möjligtvis orsakar ojämlikhet hos barn? I forskningen användes en intersektionalitetsteoretisk utgångspunkt för att få kunskap om barns intersektionella status där dimensionerna var etnicitet och rasifiering, kön och genus, funktionsnedsättning och ålder. Ur datamaterialet framkom även dimensionen om generationsöverskridande problem. Studien hade en kvalitativ forskningsdesign med socialkonstruktionistisk ansats. Empiriskt material insamlades via frågeformulär med öppna obligatoriska frågor och besvarades av 27 socialarbetare. Datamaterialet analyserades med tematisk analys i databehandlingsprogrammet Atlas.ti. Resultaten visar att alla socialarbetarna hade erfarenhet av att bevittna intersektionell särbehandling av barn på basis av etnicitet, genus, sexualitet, ålder, specialbehov och funktionsnedsättningar, samt generationsöverskridande problem, exempelvis svag socioekonomisk ställning och samhällsklass, samt psykiska problem som kan överföras från föräldrar till barn senare i livet. Resultaten visar att det finns marginaliserade barn inom varje intersektionella maktdimension, vilka ofta är sammanvävda med andra dimensioner, och då förstärker barns ojämlikhet. Skola, dagis och hemmet är platser där diskriminering och särbehandling av barn oftast äger rum. Socialarbetarnas erfarenheter visar att barnfamiljer ofta blir utan basservice, vilket kan leda till att mer intensiva stödåtgärder behövs i ett senare skede. Resultaten visar att en svag socioekonomisk ställning ansågs vara en ojämlikhetsfaktor. Socialarbetarna önskade att de kunde bevilja ekonomiskt stöd utan begränsning för barns fritidsaktiviteter samt åt föräldrarna. Samtidigt skulle barns marginalisering kunna förhindras via empowerment arbete med föräldrar. Socialarbetarna ansåg att socialpolitiska åtgärder borde göras för att minska på barns marginalisering och att professionella inom alla områden behöver mera kunskap och attitydförändrande skolning. Avhandlingen bidrar med ny kunskap om barns intersektionella status genom att studera etnicitet, genus, sexualitet, ålder, specialbehov och funktionsnedsättningar samt generationsöverskridande problem. Kunskapsbidraget är relevant för socialt arbete eftersom respondenterna som deltog i studien var socialarbetare som hade arbetserfarenhet från det offentliga fältet. Dessutom behandlades forskningsproblemet utifrån hur strukturellt socialt arbete kan motverka barns ojämlikhet. Fortsatt forskning behövs för att bättre förstå barns egna erfarenheter om diskriminering ur finländsk kontext samt för att kunna förändra på samhällsstrukturer som kan orsaka ojämlikhet hos barn.