Browsing by Subject "jämställdhet"

Avhandlingen består av en diskursanalys av intervjuer med kvinnoidentifierade personer verksamma inom startupekosystemet i Finland. Syftet med avhandlingen är att utforska kvinnornas tolkningar av startupekosystemets kultur från ett jämställdhets- och mångfaldsperspektiv. Avhandlingen bidrar med ett kritiskt perspektiv på startupkulturer och ämnar inspirera till nya synvinklar på sociologisk forskning om startupekosystem. De huvudsakliga forskningsfrågorna lyder: ”Hur förstår och tolkar kvinnor verksamma inom det finska startupekosystemet startupkulturen?”, ”Hur tolkar kvinnorna entreprenörsfiguren i rollen av det ideala startupsubjektet?” och ”Hur upplever kvinnorna jämställdhets- och mångfaldsdiskurser inom kontexten av det finska startupekosystemet?”. Det empiriska materialet består av kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fyra kvinnor som på ett eller annat sätt är verksamma inom det finska startupekosystemet. Intervjuerna analyseras genom diskursanalys. Det teoretiska ramverket för avhandlingen består av synen på startupekosystem som performativa diskurser – diskurser som konstruerar de verkligheter de beskriver – och entreprenören som en performativ figur och det ideala startupsubjektet. Det teoretiska ramverket betonar vikten av att inkludera ekosystemet som en forskningsparameter i kulturell forskning om startupkulturer. Avhandlingen hämtar inspiration från akademiska diskussioner om den diskursiva konstruktionen av startup, entreprenörskap och teknologifältet. I avhandlingen framhävs i enlighet med forskning tre diskursiva teman som beskriver startupkulturen: öppenhet och hierarkilöshet; passion och heroism; samt rationalitet och hårt arbete. Samtliga diskursiva teman bidrar till en hegemonisk förståelse om startupkulturen som inkluderande, jämlik och rättvis. Avhandlingen ifrågasätter dessa premisser och argumenterar för att startupdiskurser bidrar till att reproducera en förgivettagen sanning om inkludering och jämlikhet som osynliggör maktstrukturer och förhindrar att status quo ifrågasätts. Dessa diskursiva formationer konstruerar entreprenörsfiguren, som representerar ett demokratiserat och jämlikt ideal inom en objektiv marknadsekonomi. Analysen påvisar att entreprenören, trots sina neutrala premisser, är könad och rasifierad, och lättare fäster sig vid maskulint kodade kroppar. Slutligen påvisar avhandlingen att respondenterna blivit marginaliserade som kunskapsinnehavare när det gäller frågor om jämställdhet och likabehandling. Avhandlingen föreslår att startupdiskurser och konstruktionen av entreprenörsfiguren påverkar hur jämställdhet och mångfald förstås inom fältet och skapar en förutsättning för icke-performativa diskurser och tystnader gällande jämställdhet och mångfald.

Representationen av kvinnor och män i medier är inte jämställd. Kvinnor representeras mer sällan än män och de framställs och porträtteras också på ett annat sätt än män. Kvinnor utgör endast 24 procent av de som syns i tv, radio, webbnyheter och print globalt, visar Gender Media Monitoring Project (GMMP). Samma siffra för Finland är 27 procent. Enligt statistik från 123 länder kommer det ta flera decennier innan full jämställdhet nås i nyheterna globalt. För att en förändring ska ske krävs åtgärder. År 2017 lanserade BBC Projektet 50:50 vars syfte är att nå en representation på 50 procent kvinnor och 50 procent män i innehållet. Det här projektet infördes som en satsning vid Svenska Yle år 2020 – samtidigt som man införde egna jämställdhetsmål. I den här magisteravhandlingen undersöker jag om Svenska Yle lyckats med Projektet 50:50 samt de mål bolaget satte under 2020 för en jämställd representation i bild på förstasidan, svenska.yle.fi. För att ta reda på hur representationen ser ut har jag undersökt 100 skärmdumpar av förstasidan från 2019, då projektet inte var i bruk, och 100 skärmdumpar från 2020 genom kvantitativ innehållsanalys. Jag har dessutom undersökt hur kvinnor och män porträtteras i bild genom att analysera 16 fotografier (åtta från 2019 och åtta från 2020) enskilt med hjälp av kvalitativ bildanalys. Det kvantitativa resultatet visar att det skett en förändring i representationen av kvinnor och män mellan 2019 och 2020 genom jämställdhetssatsningarna. De mål som Svenska Yle lade, 40 procent kvinnor och 60 procent män, lyckades i fråga om fotografier där kvinnor och män syns enskilt i bild. År 2019 var representationen 31 procent kvinnor och 69 procent män – under 2020 41 procent kvinnor och 59 procent män. Den kvalitativa bildanalysen visar att det finns skillnader i hur kvinnor och män porträtteras – klassiska könsstereotyper är vanliga: män är oftare mer seriösa i bild och låter bli att le och titta in i kameran, medan kvinnorna oftare ler och tittar in i kameran. Det var också vanligare för männen att vara fotograferade underifrån och synas i mitten av fotografiet. Det här gör att män framställs som mäktiga och överordnade, medan kvinnorna är underordnade. Representationen av kvinnor och män har genom jämställdhetssatsningarna ingalunda blivit jämn, men siffrorna har blivit mer symmetriska. Svenska Yle har på flera vis lyckats med Projektet 50:50 och sina jämställdhetssatsningar, men det krävs ännu mer arbete för att bolaget ska nå en 50:50-representation. Svenska Yle har genom sina satsningar utökat mängden kvinnor som syns i bild på webben, men behöver också jobba på hur kvinnor porträtteras och framställs i bild – samt nå en ännu jämnare representation.

I avhandlingen analyseras hur två olika finländska partiers kvinnoförbund, Gröna Kvinnorna och Centerkvinnorna, tolkar begreppet jämställdhet. Syftet är att studera och få svar på frågan hur kvinnoförbunden konstruerar avsaknaden av jämställdhet som ett politiskt problem. Utgångspunkten i avhandlingen är att jämställdhet förstås som ett diskursivt producerat begrepp. Den teoretiska referensramen utgår från två diskursanalytiska teoriskolor: Carol Lee Bacchis policy-konstruktivistiska ”What’s the Problem”-approach och Lombardo et al.:s kritiska ramanalys. Som metod tillämpas komparativ diskursanalys. I avhandlingen jämförs de politiska programmen med varandra både inom och mellan förbunden. Utgående från de två metoderna ovan har tre frågebatterier skapats. Dessa tar fasta på problemrepresentationer av ojämställdhet och lösningar till dem, vems röst som inkluderas eller exkluderas inom dem och vem som gynnas eller missgynnas av dem samt hur begreppet jämställdhet fastställs genom att det avgränsas, utvidgas och anpassas i olika sammanhang. Som material används kvinnoförbundens politiska program. Utgångspunkten i avhandlingen är att kvinnoförbundens politiska program presenterar förbundens syn på jämställdhet. Analysens resultat visar att skillnader i konstruerandet av jämställdhet som ett politiskt problem framkommer både inom kvinnoförbunden och mellan förbunden. Ur analysen framkommer en försvagning av jämställdhetsperspektivet i det senaste politiska programmet för båda kvinnoförbundens del. Som helhet är skillnaden beträffande hur kvinnoförbunden konstruerar ojämställdhet stor mellan förbunden, även om konsensus kring flera jämställdhetsfrågor förekommer och flera kategorier av lösningar återfinns hos båda förbunden. För Gröna Kvinnornas del genomsyrar ett jämställdhetsperspektiv nästan alla de olika temaområdena som de lyfter upp. Gröna värderingar och intersektionalitet betonas också. Centerkvinnorna förespråkar framför allt en politik som tar fasta på bland annat familjers och äldre personers välmående, utan att tillämpa ett specifikt jämställdhetsperspektiv. När ett jämställdhetsperspektiv väl tangeras gäller det bland annat familje- och arbetslivsfrågor. Analysen visar också hur språket på flera sätt kan ha en begräsande verkan för jämställdhet och hur det kan medföra diskursiva motsättningar, som både policyaktörer och forskare behöver ta ställning till. Analysens resultat bekräftar Lombardo et al.:s teori om jämställdhet som ett omstritt koncept och belyser det i en finländsk kontext. Jämställdhet bör förstås som ett begrepp som inte har en fastställd definition, utan som något som ständigt genomgår förändringar vilket har olika åverkningar i olika sammanhang.

Finland har enligt internationella kartläggningar ansetts vara ett av de mest jämställda och socioekonomiskt utvecklade länderna i världen. Kvinnor har haft rätt att rösta och kandidera i riksdagsval sedan år 1907 och kommunalval sedan 1917. På nationell nivå har könsbalansen inom politiken förändrats märkbart och är idag nästintill jämn. På lokal nivå hittas däremot stora skillnader i andelen kvinnor i kommunfullmäktige. Det viktigt att kvinnor deltar och representeras i det kommunala beslutsfattandet ur ett demokratiskt perspektiv, men även eftersom kommunen ofta är en viktig arbetsgivare för framförallt kvinnor. Orsaken till kvinnors frånvaro i lokalpolitiken blir därför ett intressant fenomen att studera ur ett statsvetenskapligt perspektiv. Syftet med denna avhandling är att med hjälp av strukturella förklaringsmodeller kartlägga och analysera den rumsliga variationen i kvinnors politiska representation på den lokala nivån i Finland. I avhandlingen hävdas att kvinnors politiska representation i kommunfullmäktige påverkas av ett samspel mellan strukturer, aktörer och institutioner. Fokuset ligger dock på den strukturella kontexten. Tidigare studier som undersökt kvinnorepresentationen inom det politiska beslutsfattandet i Finland har ofta koncentrerat sig på den nationella nivån. För många politiker är dock lokalpolitiken ett viktigt steg på den politiska karriärstegen. Undersökningar som utförs med kommuner eller regioner i fokus kan dessutom ta fasta på och jämföra bl.a. strukturer och olikheter inom ett land, på ett sätt som inte vore möjligt på nationell nivå. Denna avhandling undersöker, med moderniseringsteorin och struktureringsteorin som grund, samt en kvantitativ metod, strukturernas påverkan på kvinnors politiska representation i de finländska kommunernas fullmäktige efter kommunalvalet år 2017. Dessutom görs en kartläggning av kommunernas strukturer och vad som kännetecknar Finlands kommunala landskap. I avhandlingens kvantitativa analys används en egen bearbetning av officiella data från Statistikcentralen. Det extensiva datamaterialet bidrar med information om kommunernas strukturella kontext och andelen kvinnor i kommunfullmäktige. Resultatet i studien visar att en moderniserad strukturell kontext bidrar till en högre andel kvinnor i kommunfullmäktige, medan en traditionell kontext höjer ribban för kvinnor att ta sig in på den lokala politiska arenan. En direkt koppling mellan strukturer och kvinnorepresentation kan dock inte hävdas, utan strukturer är endast en bidragande faktor i variationen i kvinnorepresentation på lokal nivå. Resultatet understryker även budskapet om att de finländska kommunerna inte är homogena och att det kommunala självstyret som kommunerna besitter har en stor inverkan på kommunen.

Målsättningen för denna studie var att ta fasta på skillnader mellan kön när det kommer till att kandidera i val. För det första undersöktes om kvinnor i större utsträckning än män kandiderat i val till följd av uppmuntran från andra, snarare än på eget initiativ. För det andra granskades om nivån av politisk jämställdhet i de länder respondenterna kandiderar i påverkar eventuella könsskillnader, och om könsskillnaderna är större i länder med lägre politisk jämställdhet. Teorin inkluderade uppmuntran, ambition, jämställdhet och representation samt strukturella hinder för kvinnor i politiken. Detta är en kvantitativ studie med statistisk dataanalys och den data som användes för analysen är insamlad av Comparative Candidate Survey (CCS), ett gemensamt multinationellt som samlar in data om kandidater som kandiderar till nationella parlamentsval i olika länder. För att kunna jämföra resultaten från analysen med politisk jämställdhet användes ett för denna avhandling skapat jämställdhetsindex. Resultaten för denna studie var både förväntade men också överraskande. Som väntat kandiderar kvinnor i större utsträckning än män tack vare uppmuntran från andra. Förvånansvärt nog kunde vi konstatera att den politiska jämställdhetsnivån har en påverkan på skillnader mellan könen och att effekten av kön, och därmed könsskillnaderna, är större i länder med en högre nivå av politisk jämställdhet. Med detta sagt lyckades denna studie både fastställa men också förkasta antaganden grundade på tidigare politisk feministisk forskning.

Våld i nära relationer är ett samhällsproblem som kan orsaka psykiska och fysiska hälsoproblem för den utsatta. Över 30 år av forskning har visat att både män och kvinnor är utsatta för våld i heterosexuella relationer. Det har emellertid riktats begränsad uppmärksamhet till mäns erfarenheter och upplevelser av våldsutsatthet i relationer av det slaget. I denna avhandling fokuserar jag uttryckligen på mäns erfarenheter av våldsutsatthet i heterosexuella relationer. Forskningsfrågorna lyder: Hur kan våld som kvinnor utövar mot män i nära relationer se ut? Hur upplever män våldet som de blivit utsatta för? Hur upplever våldsutsatta män sig bemötta av samhällets myndigheter och vad kunde förbättras? Denna avhandling har en kvalitativ ansats och strävar efter att få en djupare förståelse av temat. Genom att intervjua våldsutsatta män är syftet att öka förståelsen för mäns våldsutsatthet och att bidra till utvecklings- och förbättringsförslag för myndigheter och stödinsatser som har kontakt med våldsutsatta män. Hur kan myndigheternas och stödinsatsernas verksamheter i ljuset av dessa forskningsresultat förbättra och utveckla både det nuvarande och framtida arbetet med våldsutsatta män. En målsättning är också att ge en röst åt våldsutsatta män med förhoppningen att deras erfarenheter kan bidra till kritisk reflektion gällande stereotypiska samhälleliga uppfattningar om offer och förövare, som kan tas för givna. Avhandlingen baseras på det empiriska material som utgörs av intervjuer som gjorts med män som har erfarenheter av våldsutsatthet i heterosexuella relationer. De teman som har identifierats i det empiriska materialet är: erfarenheter av utsatthet, jämställdhetsaspekter och emotionella aspekter. Dessa teman har diskuterats utifrån relevant tidigare forskning och teorier om ideala offer, hegemonisk maskulinitet och intim terror. Forskningsmaterialet analyserades via kvalitativ innehållsanalys. Resultaten visar att de intervjuade männens erfarenheter av våldsutsatthet är både fysiskt och psykiskt skadliga. Resultaten synliggör också en jämställdhetsproblematik där männen har svårt att bli betraktade som legitima offer och ofta bemöts med misstro från myndigheter och omgivningen. Våldet som beskrivs av de intervjuade männen är ofta upprepat och ensidigt riktat mot männen, vilket ifrågasätter etablerade teoretiska utgångspunkter inom våldsforskningen. Patriarkala strukturer och maskulinitet är således inte den enda orsaken till våld i nära relationer. Indikationerna från forskningsresultaten är att det finns ett behov av utveckling i förståelsen av våldsutsatthet, speciellt när det gäller våldsutsatta män och våldsamma kvinnor. Den fortsatta forskningen bör således även tillämpa alternativa teoretiska utgångspunkter för att utveckla förståelsen för det hela spektrumet av våld i nära relationer. Utveckling av förebyggande åtgärder samt specialiserad hjälp för våldsutsatta män ses ytterligare som en viktig aspekt gällande utveckling.