Skip to main content
Login | Suomeksi | På svenska | In English

Browsing by Title

Sort by: Order: Results:

  • Förståelse istället för utantillärande : att stöda förståelse i gymnasiets modul MAA6 Derivata 
    Rosenqvist, Viktoria (2023)
    Att stöda förståelse i matematikundervisning har visat sig vara viktigt. Forskning har visat att stödandet av förståelse i matematik ökar studerandenas intresse och motivation, gör den matematik som studerandena lär sig mer betydelsefull och användbar samt har positiv inverkan på studerandenas kunskap och studieprestationer i matematik. Trots att vikten av förståelse är känd för många syns inte sådan undervisning som stöder förståelse så mycket i våra skolor som kanske skulle önskas. I denna avhandling redogör jag för vad forskning säger om stödandet av förståelse i matematikundervisningen samt mer specifikt för, på vilka sätt man enligt forskning kan stöda förståelse. Det som forskning visat är att man med hjälp av konkretisering, kommunikation samt skapandet av kontext kan stöda förståelse av matematik. Förutom det har forskning visat att studerandenas förståelse gynnas av, att de själva har en aktiv roll i sitt lärande. Det är bra ifall studerandena själva eller i grupp undersöker nya koncept, istället för att endast ta emot färdig processerad information av läraren eller läroböckerna. En undervisningsmetod som grundar sig på just denna tanke och som forskning visat vara effektiv för stödandet av förståelse, är undersökande lärande. Förståelse är eftersträvansvärt i all matematikundervisning. I denna avhandling kopplas stödandet av förståelse ihop med inlärningen av derivatan. Derivatan är ett ämnesområde som betonas starkt framför allt i gymnasiets långa matematik men samtidigt ett område som av många studeranden upplevs utmanande att förstå. Denna avhandling innehåller ett undervisningsmaterial bestående av tre sekvensplaner utformade för gymnasiets modul MAA6 Derivata. Varje sekvens behandlar ett centralt område i derivata modulen och baserar sig på undervisningsmetoden undersökande lärande. Målet och förhoppningen är att detta material skulle underlätta samt göra tröskeln till undervisning med fokus på förståelse lägre för lärare. Via det är förhoppningen även att materialet kan bidra till ökad förståelse för derivatan bland gymnasiestuderanden
  • ”Forstår du mit danske?” : Internordisk kommunikation i tv-serien Bron/Broen 
    Pirttinen, Emilie (2022)
    I denna avhandling analyserar jag den internordiska kommunikationen i den svensk/danska tv-serien Bron/Broen. I serien talar alla karaktärer sitt första språk (svenska eller danska). Metoden är samtalsanalys, men analysen innehåller även viktiga element om den nordiska grannspråksgemenskapen. Inför analysen har jag transkriberat delar ur materialet där det sker någonting som kan kopplas till det grannspråkliga. Utöver nordiska grannspråk och samtalsanalys består teoridelen av diskussioner kring centrala begrepp för avhandlingen, det vill säga reparation, kodväxling och ackommodation. Det som jag är särskilt intresserad av är hur nordisk interkommunikation skildras i tv-serien. Min forskningsfråga lyder: Hur orienterar sig karaktärerna mot den internordiska kommunikationen i tv-serien Bron/Broen? Trots att seriens huvudfokus knappast ligger på språket, är språkbruket ett medvetet val som ger synlighet åt den nordiska språkgemenskapen. Analysen är indelad i tre delar: reparation, kodväxling och språk som samtalsämne. Denna indelning är i enighet med avhandlingens delmoment och bidrar med strukturell tydlighet. I analysen av reparationer i materialet upptäcks olika slags reparationsbehov och en del återkommande problemkällor såsom uttal av personnamn. Dock åtgärdas reparationerna utan stora ansträngningar av karaktärerna. Kodväxling förekommer ett fåtal gånger, i olika funktioner, bland annat i samband med skämt. Språken diskuteras i tv-serien på olika vis, och de samtalssekvenser där språken är ett samtalsämne i sig påvisar att den internordiska kommunikationen och den nordiska språkgemenskapen beskrivs som något positivt och samhörighetsfrämjande bland nordbor.
  • Förstärker stadsdelsstyrelser närdemokratin? : en komparativ analys mellan Helsingfors och Oslo 
    Lindström, Martta Sofia (2013)
    Avhandlingens utgångspunkt är den aktuella närdemokratiska diskussionen om demokratiunderskott och den kommande finska kommunreformen. Med närdemokrati avses aktivt deltagande och uppmuntrande till detta. Helsingfors och Oslo valdes som referenspunkter på grund av deras likheter med ett avgörande undantag: Oslos stadsdelsstyrelser. Syftet är att utreda huruvida Oslos närdemokratiska satsningar förstärker närdemokratin genom deltagande och mobiliserande: och i och med att det inte finns stadsdelsstyrelser i Helsingfors utgör detta den avgörande skillnaden städerna emellan. För att utreda och förklara avhandlingens antagande om att Oslos satsningar bidrar till starkare närdemokrati ska regleringen, den kommunala strukturen och de närdemokratiska mekanismerna i Oslo och Helsingfors jämföras. Det metodologiska tillvägagångssättet är MSSD (Most similar systems design) i vilket det antas att Oslos och Helsingfors närdemokratiska mekanismer är beroende av städernas kommunala system, dess reglering och den närdemokratiska organisationsstrukturen. En demokratiteoretisk tredelning av de närdemokratiska mekanismerna har kategoriserats så att de närdemokratiska mekanismerna delas i valdemokratiska, deltagardemokratiska respektive samtalsdemokratiska mekanismer. Avhandlingens material består av Norges och Finlands kommunallagar, Oslos och Helsingfors organisationskartor och annat relevant material om städernas demokratiska och närdemokratiska organisering. Avhandlingens mest relevanta resultat är att de valdemokratiska och deltagardemokratiska mekanismerna förklarar avhandlingens antagande, men bara delvis. I och med att Oslos stadsdelsstyrelser väljs med direkta val erbjuder de ett valdemokratiskt tillägg i Oslos närdemokratiska organisering. Och i och med att stadsdelsstyrelserna består av stadsdelens egna invånare som fattar beslut i ärenden som berör stadsdelens service och invånare och har dessutom budgeträtt och –makt kan stadsdelsstyrelserna ses som ett deltagardemokratiskt inslag också. Men stadens invånare är inte mer mobiliserade inom de ramar som staden har att erbjuda: besluten fattas av representanter och stadsdelens invånare utnyttjar sin rätt att lämna in invånarinitiativ väldigt sporadiskt. Ett framtida forskningsobjekt kunde vara att utveckla sådana närdemokratiska inslag som mobiliserar gemene man.
  • For the tourist’s sake : Connections between explicitation and the target reader in tourist brochure translations from Finnish into English 
    Tolvanen, Laura (2016)
    Pro gradu-tutkielman tavoite oli tutkia suomesta englantiin käännetyissä matkailuesitteissä eksplikoituja ilmiöitä sekä niiden yhteyksiä käännösten kohdelukijaan. Tutkimuksen lähtöolettamana oli, että eksplikaatio liittyy kohdelukijaan siten, että eksplikaatiota on käytetty, jos käännöksen kohdelukijan ei ole arveltu tuntevan jotain lähtökulttuurin ilmiötä tai ilmausta. Aiheesta ei tämäntyyppisen aineiston osalta ollut aiempaa tutkimusta, vaikka eksplikaatiota ja matkailuesitteiden kääntämistä onkin erikseen tutkittu. Tämä tutkimusaukko ja eksplikaation runsas esiintyminen matkailuesitteissä tekivät tutkimuksesta aiheellisen. Tutkielmassa otetaan erityisesti huomioon matkailuesitteiden skopos, tekstityyppi sekä englannin asema lingua francana kohdelukijaan tehtävän vaikutuksen kannalta. Lisäksi matkailuesitteiden multimodaalisuus huomioidaan tilankäyttöä ja samalla myös eksplikointia rajoittavana tekijänä. Tutkimus toteutettiin keräämällä eksplikaatioesimerkkejä neljästä suomesta englantiin käännetystä matkailuesitekäännöksestä, ryhmittelemällä eksplikaatioesimerkit neljään temaattiseen ryhmään, haastattelemalla yhden matkailuesitteen kääntäjää eksplikaation käytöstä hänen käännöksessään sekä vertaamalla teoriapohjaa, analyysin tuloksia ja haastatellun kääntäjän vastauksia keskenään. Eksplikaatioesimerkit jakautuivat seuraaviin ryhmiin: ihmiset, kulttuuri ja viihde, paikat, sekä kulttuurisidonnaiset ilmiöt. Etenkin erisnimiä ja kulttuurisidonnaisia ilmiöitä oli eksplikoitu runsaasti. Esimerkkien analyysin tulokset sekä haastattelusta saadut vastaukset vastasivat toisiaan. Haastateltu kääntäjä kertoi kohdelukijakuvansa, kuten kohdelukijalta oletettujen taustatietojen ja kielitaidon, vaikuttaneen eksplikointiratkaisuihinsa, ja tutkimusmateriaalin eksplikaatioesimerkitkin koskivat ilmiöitä, joita suurin osa kohdeyleisöstä ei oletettavasti tunne kovin hyvin, kuten suomenkielisiä ilmauksia, Suomen historiaan liittyviä ilmiöitä tai tunnettuja suomalaisia ihmisiä. Eksplikointiratkaisut linkittyivät matkailuesitteiden skopokseen ja tekstityyppiin, sillä matkailuesitteiden lähtökohtainen tarkoitus on vaikuttaa kohdelukijaansa niin, että tämä kiinnostuu matkailukohteesta. Tutkimuksen tuloksia voidaan käytännössä hyödyntää käännöksissä, joissa eksplikointi helpottuu, kun jo etukäteen tiedetään, millaisia ilmiöitä yleensä eksplikoidaan tietynlaisissa käännöksissä. Lisäksi tuloksia voidaan käyttää etenkin opetustarkoituksessa havainnollistamaan kulttuurien välisiä eroja.
  • Fortifying Security and Sovereignty with Policy : A Thematic Study on Finland’s Security Policy in the Spring of 2022 from a Neorealist Theoretical Perspective 
    Tanttu, Aleksi (2023)
    This master's thesis conducts a qualitative, single-case thematic research on Finland’s revised security policy from the spring of 2022, when security environment of the whole Europe changed remarkably, as Russia launched its offensive in Ukraine. The data which this thesis examines consists of a government’s report, and a parliamentary debate from the plenary session where the report was presented. In addition to organising the data thematically, this thesis creates and employs a theoretical framework of neorealism, consisting of the works of Kenneth Waltz, Stephen Walt and Joseph Grieco. In the analysis, this theoretical framework is applied to the developed themes to produce a neorealist reading of Finland’s new security policy and its parliamentary debate. Additionally, this thesis endeavours to explore the extent to which neorealist theoretical literature can be applied to current phenomena, and seeks to fill a gap in previous research, which is the lack of application of realist theory to Finland’s security policy in contemporary times. The analysis produces five main themes, which focus on major change and unpredictability, strong and sovereign Finland with independent interests, Russia as a threat and adversary, international aspects to peace and security, and NATO membership as a security solution. Additionally, contested and disputed role of the European Union as a security provider, memory of war, and broad conceptualisation of security arose as additional findings, outside the main themes. The findings are to a large extent aligned with previous research. The selected neorealist theories interpret and explain the data rather well with a focus on sovereign security and survival interests, alliance-formation as well as cautious and attentive characteristics of a small-state. However, the focus on international law in the data turned out somewhat difficult and ambiguous to interpret with neorealist theory. From a theoretical perspective it is concluded that neorealist literature has potential value in explaining a present-day security policy, but equivocally. Further studies incorporating competing theories, such as those of a liberal nature, are encouraged to further address this dilemma. Moreover, to move from a single-case design to examine multiple case longitudinally or cross-sectionally in a future study, could prove useful here.
  • Fortress Europe – a brief history of the European migration and asylum policy : A historical institutionalist analysis of the migration and asylum policy, and the impacts of the current migration crisis 
    Seilonen, Josi (2016)
    The history of the 20th century Europe is characterized by great social, political and economic changes, and the construction of a common European society. However, with the majority of European countries now being members of the European Union, the political focus has in the 21st century largely shifted towards the non-European immigration. Despite establishing various mechanisms to co-ordinate the migration in the European Union during the past decades, it was only in 1999 that the EU officially started to work towards a common immigration policy for Europe. In the past few years, the migration discourse has focused on asylum applications, and the situation in Europe is now considered to be a migration crisis. Not only is the European migration and asylum policy a highly topical subject, but the majority of the comprehensive research has been done before the Lisbon Treaty, and the more recent studies address the historical development of the migration policy only in brief. On the other hand, the more thorough presentations tend to account for only a short time period in the EU’s history. The aim of this study is to contribute to the understanding of the development of the European Union migration policy in order to better comprehend the shortcomings in tackling the current migration crisis and the inability to create a working asylum system. This was achieved by applying a historical institutionalist view on the development of a European migration policy. The historical institutionalism offers tools to explain the EU’s inability to reach Europe-wide agreements especially in the asylum matters, e.g. through the concepts of critical junctures and path dependence, and the more recent addition of gradual change. Furthermore, using narrative process tracing, the constituting elements of change could be identified. Related to this understanding of HI is the ambitious secondary objective of this study. The fiercest critics claim HI to be 'incapable of coping with change'. Drawing from the foremost HI theorists an attempt was made to address the perceived shortcomings of the theory. The research questions were the following: How has the European migration and asylum policy evolved over time? Why has the EU failed to create a coherent migration policy? Using narrative process tracing the analysis of development was successfully incorporated in the description of the steps in a causal process beginning with bilateral agreements and a laissez-faire policy on migration, gradually leading to the creation of treaties and agreements with an aim to consolidate a common European migration and asylum policy. Both endogenous processes and exogenous catalysts were identified, and emphasizing the temporal aspects of decisions as well as their interconnectedness, a narrative consistent with the historical institutionalist framework generated. Several reasons for continuous development were identified in the study, many of them challenges such as illegal immigration, high number of asylum seekers, and security concerns. Other important factors include the continuous integration that brought about free movement, the SEA, widened external borders, and the need for skilled labor force. Relating to the second research question, it was noted that the migration and asylum policy has hardly been well-organized nor coherent. The EU institutions have themselves recognized the shortcomings of the policies in relation to intended outcomes and the materialized consequences. The underlying institutional reason for this seems largely to be the inflexibility of the EU legal framework. Finally, making use of the research by Hoffmann it was postulated that some of the difficulties are due to perceived advantages of preferring domestic action. Concluding, the historical institutionalist methods were successfully used to produce verifiable and interesting results regarding the development of the EU’s migration and asylum policy. The complementary approach of combining critical junctures, path-dependence and gradual change proved very useful in explaining institutional development and addressing criticism against HI. The inclusion of gradual change proved crucial for the analysis. This study has managed to add to the understanding of the EU’s migration and asylum policy, and through theory testing even improve the usage of historical institutionalism as a research method. The traditional theoretical framework was approached critically and some of the criticism towards HI addressed. As a result, it has been shown that HI offers considerable promise for explaining policy change over time.
  • Fortress Norden, maahanmuuttolainsäädännön kiristyminen Pohjoismaissa 2015 alkaen 
    Eronen, Satu (2021)
    EU:n ja jäsenvaltioiden välillä on jännite liittyen oikeus- ja sisäasioihin, viime vuosina erityisesti kansainväliseen muuttoliikkeeseen. Euroopan valtiot ovat toisistaan riippuvaisia kolmansista maista tulevien maahanmuuttajiin ja turvapaikanhakijoihin liittyvissä kysymyksissä ja joutuvat koordinoimaan yhdessä esimerkiksi sisäistä turvallisuutta ja maahanmuuton hallintaa, joiden on perinteisesti ymmärretty kuuluvan yksin suvereeneille kansallisvaltioille. Vuosituhannen vaihteessa luonnosteltiin unionille aktiivisempaa, laaja-alaisempaa ja osin myös liberaalimpaa maahanmuuttopolitiikkaa. Sen sijaan, että ainoastaan torjuttaisiin Eurooppaan kohdistuvaa muuttopainetta, oli hyväksyttävä, että kansainvälinen muuttoliike jatkuu ja edellyttää asianmukaista sääntelyä. Vuonna 2015 nopeasti lisääntynyt turvapaikanhakijoiden määrä paljasti puutteita EU:n maahanmuuttopolitiikassa, -lainsäädännössä ja niiden täytäntöönpanossa. Vuoden 2015 jälkeen Pohjoismaat jakautuivat uusien maahanmuuton hallinnan suhteen. EU:n oikeus- ja sisäasioiden ulkopuoliset Tanska ja Norja omaksuivat kaikki EU-lainsäädäntöön perustuvat muuttoliikkeen hallinnan keinot, minkä ohella ne kiristivät ulkomaalaislainsäädäntöä kansallisilla laeilla. Lisäksi molemmat ottivat etäisyyttä kansainväliseen muuttoliike- ja pakolaisoikeuteen ja ilmaisivat toiveensa avata uudelleen kansainvälisten sopimusten sisältö tai muuttaa niiden tulkintaa. Ruotsi ja Suomi kiristivät myös maahanmuuttolainsäädäntöään, mutta EU-oikeuden vaikutuksen vuoksi lopputulos oli maltillisempi. Ruotsin pyrkimys saada muut jäsenvaltiot kantamaan vastuunsa muuttoliikekriisissä ei ole toteutunut. Pohjoismaat kiirehtivät lisäämään maahanmuuton kontrollia ja estämään turvapaikanhakijoiden tulon omien rajojensa sisä-puolelle. Maahanmuuton ja erityisesti kansainvälisen suojelun kytkeytyminen yleisen järjestyksen ja turvallisuuden teemoihin on lähtöisin sisärajatarkastusten poistamisesta ja siitä seuranneesta hallinnan tunteen menettämisestä. Eurooppaan kohdistuva muuttoliike nähdään territoriaalisesta rajavalvonnan näkökulmasta ja sisäisen turvallisuuden kysymyksenä, mikä on nähtävissä sekä EU-lainsäädännössä ja -instituutioissa että jäsenvaltioiden tasolla. Eurooppaa arvostellaan säännöllisesti Fortress Europe -mentaliteetista, jolla viitataan siihen, että samalla, kun luodaan vapaan liikkuvuuden alue tiettyjen valtioiden kesken, jätetään toiset ulkopuolelle ja pyritään aktiivisesti pitämään heidät siellä. Fortress Europe edellyttäisi kuitenkin yhteistä eurooppalaista identiteettiä, jotain mitä jäsenvaltiot pyrkisivät yhdessä suojaamaan. Pohjoismaat ovat kuitenkin hyvä esimerkki siitä, miten lainsäädännön eurooppalaistuminen voi olla valikoivaa ja vinoutunutta: EU:lta otetaan se, mikä sillä hetkellä sopii kansallisiin ratkaisuihin, mutta muuten unionin oikeuden vaikutusta torjutaan. Vuodesta 2015 alkaen Pohjoismaita on yhdistänyt pyrkimys rajoittaa kolmansista maista tulevaa maahanmuuttoa ja torjua erityisesti sellaiset maahanmuuttajat, jotka ovat saapuneet Schengen-alueelle turvapaikanhakijoina. Tätä tavoitetta toteutetaan Fortress Europe -hengessä kehystämällä maahanmuuttajat kansallisen turvallisuu-den, yleisen järjestyksen ja hyvinvointivaltion uhkaksi. Euroopan unionin tai Pohjoismaiden muuttoliikelainsäädäntö ja jäsenvaltioiden käytännöt eivät heijasta kosmopoliittista tai edes eurooppalaisesta lähestymistapaa. Sen sijaan, että Pohjoismaat olisivat etsineet eurooppalaista, solidaarista, humaania linjaa ja ihmisoikeudet huomioon ottavia keinoja, ne päätyivät ratkaisuihin, jotka olivat ja ovat edelleen kyseenalaisia sekä kansainvälisen oikeuden että SEU 2 artiklan perus-arvojen kanssa. Muuttoliikeoikeuden selkärangan Euroopassa muodostavat kansallisvaltioiden rajat, kansallinen maahanmuuttolainsäädäntö ja sisäiseen ja kansalliseen turvallisuuteen keskittyvä maahanmuuttopolitiikka. Maahanmuuttokysymyksissä, joissa korostuu maantieteellinen, poliittinen ja kulttuurinen läheisyys, Pohjoismaat ovat rajanaapureina toistensa keskeisin viiteryhmä, Fortress Norden.
  • Fortunan käsite Niccolò Machiavellin ajattelussa 
    Laine, Timo Markus (2010)
    Niccolò Machiavellia luettaessa ei yleensä juuri kiinnitetä huomiota hänen käyttämiinsä käsitteisiin. Silloinkin kun niihin kiinnitetään enemmän huomiota, yksityiskohtia jää piiloon ja mutkia vedetään suoriksi. Omassa työssäni käsittelen fortunan käsitettä Machiavellin ajattelussa. Tätäkin käsitettä on tutkittu paljon, mutta selvyyteen siitä ei ole päästy: fortuna on joko tarkka tekninen käsite tai lennokasta retoriikkaa, joko pelkkää maailman epävarmuutta tai ylitsepääsemätön kohtalovoima, joko osa Machiavellin kristillistä maailmankuvaa tai yksi hänen käyttämistään keinoista kristillisen elämänkatsomuksen kumoamiseksi. Vaikka tulkintojen suuri määrä, työni pituus ja käytettävissäni ollut aika ei ole sallinutkaan täydellistä kattavuutta, nähdäkseni olen käsitellyt tärkeimmät erilaiset tulkinnat. Machiavellin teoksista olen painottanut hänen pääteoksinaan pidettyjä Ruhtinasta (Il Principe) ja Valtiollisia mietelmiä (Discorsi sopra la prima Deca di Tito Livio). Käyttämästäni kommentaarikirjallisuudesta pidän olennaisimpina Quentin Skinnerin, Miguel Vatterin, Leo Straussin, Anthony Parelin, Isaiah Berlinin, Sebastian De Grazian, Ernst Cassirerin, Gennaro Sasson ja Timo Airaksisen hyvinkin erilaisissa ja erilaajuisissa kirjoituksissaan esittämiä näkemyksiä. Työni ydin on käsiteanalyyttinen. Pyrin näyttämään, että usein Machiavelliin liitetty käsitepari hyve-fortuna ei juuri auta ymmärtämään hänen ajatteluaan. Kumpikaan käsite ei ole merkitykseltään niin selvä, että sitä pystyisi kiistatta ja ilman lisäargumentaatiota määrittelemään yksinkertaisesti. Lisäksi, vaikka määrittely onnistuisikin, se ei luo kestävää pohjaa yritykselle ymmärtää käsitteet jonkinlaiseksi perustavanlaiseksi vastapariksi Machiavellin ajattelussa. Muita lähtökohtia fortunan tulkintaan ovat olleet esimerkiksi Machiavellin ghiribizzi-argumentti ja kristillinen fortunanäkemys. Käsittelen näitä omissa luvuissaan ja pyrin osoittamaan niissä ylitsepääsemättömiä ongelmia. Fortunan merkitys ghiribizzi-argumentissa vaihtelee ja Machiavellin uskonnollisiin näkemyksiin liittyy liikaa vakavia epäilyksiä. Parelin ja Airaksisen analyysien, oman analyysini sekä Machiavellin ajattelun luonteen perusteella ongelmallisimmaksi ja lopulta tärkeimmäksi fortunan merkityksistä nousee kohtalo. Kohtalousko ei kuitenkaan sovi Machiavellin optimismiin ja metodologisiin taustaoletuksiin. Lähtien liikkeelle eräästä Cassirerin sivuhuomautuksesta tulkitsen, että fortuna kohtalona on osa stoalaisia mielenhallinnan strategioita. Nämä strategiat, sikäli kuin ne implikoivat stoalaisia taustaoletuksia, eivät sovi täysin ongelmitta Machiavellin maailmankuvaan, mutta niille on luotavissa tilaa tietyillä lisäoletuksilla. Fortuna voi olla totta Machiavellille ja sopia hänen ajatteluunsa, jos oletetaan hyvin pragmatistiset epistemologiset kriteerit ja ajatellaan, että totta on se, mistä on hyötyä.
  • Förutsättningarna för ensidiga ändringar av elförsäljningsavtal 
    Schauman, Alexander (2024)
    Kriget i Ukraina ledde indirekt till att priset på el på elmarknaden vintern 2022–2023 steg till exceptionellt höga nivåer vilket i sin tur föranledde stora prishöjningar i konsumenters elförsäljningsavtal. I avhandlingen granskas godtagbarheten av dylika avtalsändringar i tills vidare gällande elförsäljningsavtal mellan detaljförsäljare av el och konsumenter. Avhandlingen syftar till att klarlägga vilka förutsättningar som bör uppfyllas för att en ensidig avtalsändring av en detaljförsäljare ska vara giltig enligt 93 § i elmarknadslagen (588/2013) och godtagbar enligt 3 kap. 1 § 1 mom. i konsumentskyddslagen (38/1978). Därtill är syftet att undersöka om den gällande rätten uppställer begränsningar i storleken på prishöjningar i elförsäljningsavtal. Elmarknaden är på grund av elens säregna egenskaper en komplex marknad som består av flera delmarknader med olika aktörer och funktion. Åtskilliga faktorer inverkar därmed på prissättningen av elförsäljningsavtalen. I avhandlingen framkommer det att elmarknadsdirektivet (EU) 2019/944 och direktivet om oskäliga avtalsvillkor 93/13/EEG inte begränsar tillämpningen av de nationella bestämmelserna som gäller avtalsändringar i elförsäljningsavtal. Nationella bestämmelser om avtalsändringar som gäller elförsäljningsavtal finns både i elmarknadslagen och konsumentskyddslagen. Förutsättningarna i elmarknadslagen för en avtalsändrings giltighet är dels att konsumenten informeras om avtalsändringen i tid och på vederbörligt sätt dels att ändringsgrunden är godtagbar. Utöver detta finns det ett krav i KSL 3:1.1 på att avtalsinnehållet inte får ändras väsentligt utan båda parters medverkan. Även en avtalsändring som inte är ogiltig på basen av 93 § elmarknadslagen kan vara förbjuden på basen av konsumentskyddslagen. Då detta avgörs ska en helhetsbedömning göras av avtalsändringens oskälighet där priset, avtalsbalansen, avtalets karaktär, branschens särdrag, orsakerna till ändringen, konsumentens möjligheter att frångå avtalet och ingå ett nytt avtal samt övriga omständigheter beaktas. En begränsning av en prishöjnings storlek existerar enligt gällande rätt men det saknas fortfarande rättsfall som skulle precisera hur och var gränsen för otillåtlighet ska dras. Avhandlingens jämförelse till Sverige och Norge visar att motsvarande problematik kring prishöjningar inte uppkommit eftersom merparten av elförsäljningsavtalen i länderna är bundna till spot-priset.
  • Förutsättningarna för en skriftlig behandling av brottmål i tingsrätten 
    Klemt, Birger (2018)
    Tingsrätterna i Finland har sedan den 1 oktober 2006 haft möjlighet att avgöra brottmål i ett så kallat skriftligt förfarande. I förfarandet, som huvudsakligen regleras i lagen om rättegång i brottmål:s 5a kapitel, ordnas ingen muntlig huvudförhandling, utan målen avgörs nästan uteslutande på basis av skriftligt material av en ensam domare i tingsrättens kansli. Förfarandets ibruktagande var en uppföljning till 1997 års straffprocessreform och strävandet efter en säkrare, snabbare och billigare straffprocess. I dagsläget avgör tingsrätterna drygt 30 % av alla brottmål i förfarandet. Användningen har varit på den nivån sedan ibruktagandet. Förfarandets tillämpningsområde är inskränkt. Det är viktigt. Både principiella och funktionella hänsyn talar för att vissa brottmål ska avgöras i en muntlig huvudförhandling och för att svaranden i vissa mål dessutom ska närvara vid denna. På det positivrättsliga planet är inskränkningar rentav nödvändiga för att förfarandet ska vara förenligt med de grundläggande och mänskliga rättigheterna, närmast kravet på en rättvis rättegång i europeiska människorättskonventionens 6 artikel. Konventionen tillåter endast i undantagsfall en behandling av brottmål i svarandens frånvaro. Avhandlingen är en rättsdogmatisk granskning av inskränkningarna i förfarandets tillämpningsområde. I lagen regleras inskränkningarna huvudsakligen under namnet ”förutsättningar” (för ett avgörande i skriftligt förfarande), varför begreppet också används här. Enligt systematiseringen som kapitelindelningen bygger på, hänför sig förutsättningarna till: 1) målets typ, 2) parternas inställning till förfarandet, 3) målets substans och 4) bevisläget. I avhandlingen argumenteras bland annat för att regleringen på flera punkter ska tolkas annorlunda än vad som tidigare föreslagits. Ämnet är aktuellt såtillvida att det i justitieministeriet för tillfället pågår en lagberedning som bland annat kan komma att innebära några smärre ändringar i det skriftliga förfarandet och förutsättningarna. Lagändringarna skulle bli de första i sitt slag sedan förfarandets ibruktagande. Lagberedningen granskas kort. I avhandlingen inkluderas även en kort granskning av förfarandets genomförande. Detta för att mindre insatta läsare ska kunna placera förutsättningarna i sina rätta sammanhang. I den granskningen inkluderas förutom tingsrättsbehandlingen även förundersökningen och åtalsprövningen. I viss mening kan det skriftliga förfarandet sägas börja redan i förundersökningen.
  • Förutsättningarna för psykiatrisk vård oberoende av patientens vilja och patientens rättsskydd vid fattandet av vårdbeslutet 
    Junell-Hassel, Tove (2009)
    I arbetet analyseras de i mentalvårdslagen (1990/1116) stadgade förutsättningarna för psykiatrisk sjukhusvård oberoende av patientens vilja gällande myndiga patienter för vilka inte har utsetts en intressebevakare före fattandet av vårdbeslutet, samt bakgrunden till och en del av de svårigheter som förknippas med denna form av vård och härtill anknutet beslutsfattande. Problemen tillspetsas framförallt i situationer av intressekonflikt mellan patientens intressen respektive samhällets intressen. Utgångspunkten ligger främst i finländsk mentalvårdslagstiftning och rättspraxis, men för att på ett ändamålsenligt sätt kunna redogöra för bakgrunden till och förutsättningarna för dylikt förvaltningsrättsligt beslutsfattande görs även relevanta kopplingar till medicinska (psykiatriska) yrkesetiska riktlinjer och mentalvårdslagstiftning inom övriga Norden. Analysen omfattar även den Europeiska människorättsdomstolens praxis i fall som gäller frihetsberövande på basis av psykiatrisk vård, närmare bestämt artikel 5 (1)(e) i den europeiska människorättskonventionen. Patientens självbestämmanderätt, frihet och integritet är utgångspunkterna för alla slags vårdförhållanden. Dessa inbegriper bl.a. frivillighet och informerat samtycke då en person söker vård. Möjligheten att förordna en person till psykiatrisk vård oberoende av dennes vilja är ett lagstadgat undantag till dessa principer. Beslutsfattandet är bundet till strikta lagstadgade förutsättningar, vilkas bedömning kräver juridisk, men framförallt medicinsk kunskap, vilket också skapar gränser och utmaningar för de yrkespersoner som arbetar med dylika ärenden. Kombinationen av psykiatri, etik och juridik är nödvändig, men inte alltid enkel att göra, vilket märks inte minst på terminologin som tillämpas i mentalvårdslagstiftningen. I arbetet analyseras en del av den terminologi som tillämpas inom finsk och övrig nordisk mentalvårdslagstiftning. Syftet är att visa att definitionerna, tolkningarna, terminologin och synsättet på psykisk ohälsa som tillämpas inom den finländska mentalvårdslagstiftningen jämförelsevis kanske inte är de mest lämpliga eller tidsenliga. En annan svår uppgift, som framförallt lagstiftaren ställ(t)s inför, är utformningen av mentalvårdslagstiftning som är tillräckligt flexibel för att tillåta beaktande av särdragen i varje enskilt ärende, men som samtidigt är strikt nog för att förhindra godtycke och missbruk. En person som lider av allvarlig psykisk ohälsa befinner sig oftast i en ytterst utsatt position, och är ofta begränsat eller inte alls kapabel att göra en korrekt bedömning av sig själv och sin situation. Således sker den starka betoningen av patientens självbestämmanderätt på både gott och ont. Det är kanske inte alltid i en psykiatrisk patients bästa att få bestämma själv, vilket också är en av frågorna som omfattas av analysen i arbetet. Eftersom det psykiatriska vårdbeslutet till karaktären är ett (skriftligt) förvaltningsbeslut, skiljer det sig samtidigt från övrigt beslutsfattande inom vårdsektorn, vilket till största delen utgör faktisk förvaltningsverksamhet. För patienten innebär vårdbeslutet också ett administrativt frihetsberövande. Ingreppet i patientens grundläggande fri- och rättigheter är särskilt stort och upplevs ofta som mycket kränkande, och därför ställs särskilt strikta krav på iakttagande av det lagstadgade beslutsförfarandet och vårdförutsättningarna samt tillgodoseendet av patientens rättsskydd. Den offentliga hälso- och sjukvården är verksamhet som är underställd den offentliga förvaltningen, vilket innebär att de allmänna förvaltningsrättsliga rättsskyddsgarantierna är tillämpliga. I och med vårdbeslutets karaktär av förvaltningsbeslut, kan ändring i beslutet sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen. Dessa är också några av de frågor som behandlas i arbetet.
  • Förutsättningarna för utförandet av hälsorelaterade genetiska tester och individens självbestämmanderätt över sin genetiska information 
    Höykinpuro, Miranda (2020)
    Tillfällena att utnyttja genetisk information inom hälso- och sjukvården ökar konstant i takt med att kunskapen om människans genom växer, teknologin utvecklas och regleringen på området skapar nya möjligheter för detta. Genetiska tester används redan idag inom hälso- och sjukvården och de förväntas bli allt vanligare inom de närmaste åren. Till fördelarna med ett effektivt utnyttjande av genetisk information kan man bland annat räkna en mer exakt diagnostisering av sjukdomar och individualiserad medicin. I avhandlingen undersöker jag förutsättningarna för utförandet av hälsorelaterade genetiska tester samt individens rätt till sin genetiska information. Med förutsättningarna för utförandet av hälsorelaterade genetiska tester avser jag såväl den aspekt som härrör sig till personuppgifter som den aspekt som härrör sig till individens självbestämmanderätt. Individens rätt till sin genetiska information kretsar likväl kring självbestämmanderätten. Det finns för tillfället ingen uttrycklig reglering gällande utförandet av genetiska tester i Finland. Detta läge kommer dock troligtvis att förändras inom en nära framtid i och med den nya genomlagen, som i avhandlingen granskas de lege ferenda. I avhandlingen framförs att den nya regleringen är välkommen, men att den i sin nuvarande form innehåller en hel del aspekter som borde förändras eller utvecklas. Hälsorelaterade genetiska tester samt individens självbestämmanderätt och rätt till sin genetiska information regleras på många nivåer. Den rättsliga ramen kan delas in i fem olika lager vilka är mänskliga rättigheter, grundläggande rättigheter, EU-rätt, Europarådets reglering samt nationell lagstiftning. Av dessa är biomedicinkonventionen samt biomedicinkonventionens fjärde tilläggsprotokoll om hälsorelaterade genetiska tester de mest centrala för avhandlingens innehåll. Därtill tillkommer diverse internationella rekommendationer, såsom UNESCO:s deklarationer. Individens rätt till skydd för privatliv och personuppgifter hör till de viktigaste aspekterna med tanke på utförandet av genetiska tester samt behandlingen av genetisk information inom hälso- och sjukvården. Såsom information som gäller privatlivet är genetisk information skyddad som en till privatlivets sfär hörande mänsklig och grundläggande rättighet. Därtill får genetisk information som gäller personen även skydd även från den grundläggande rättighet som gäller skydd av personuppgifter. Genetisk information tillhör s.k. särskilda kategorier av personuppgifter, dvs. känsliga uppgifter vars behandling som utgångspunkt är förbjuden. Individen kan dra stor nytta av att dennes genetiska information utnyttjas inom hälso- och sjukvården. Samtidigt finns risken att oväntade överraskningar dyker upp i samband med t.ex. vården av en viss sjukdom, såsom information om kommande sjukdomar, genavvikelser eller -fel. Därför är individens rätt att själv bestämma över sin egna genetiska information en av de mest centrala principerna inom rättsområdet. Individens samtycke utgör kärnan av självbestämmanderätten, varför individens samtycke står i fokus i avhandlingen. Självbestämmanderätten omfattar även individens rätt till sin genetiska information samt rätten att slippa veta. Av dessa kan framför allt den sistnämnda vara svår att tillämpa fullständigt i praktiken då rätten kan vara kopplad till problematiska situationer, såsom uppkomsten av sekundära fynd. Särställningen hos genetisk information är ett ämne som ständigt debatteras. Å ena sidan är genetisk information mer djupgående och permanent kopplad till individen; den både skiljer oss från alla andra och förenar oss med alla andra. Å andra sidan finns det även annan medicinsk information som kan ha en lika stor om inte större betydelse för individen. Genetisk information kan förutom för individen själv även vara viktig för dennes nära släktingar, eftersom genetisk information alltid är gemensam med andra. Detta kan ge upphov till en del etiska frågor. I nuläget är utgångspunkten i patientlagen att man inte får dela med sig av genetisk information ens till patientens nära släktingar utan dennes samtycke. Detta har ansetts vara ohållbart och kommer sannolikt att förändras i och med genomlagen.
  • Förutsebarhet i beskattningen av anställningsoptioner och aktieemissioner på grundval av arbetsförhållande i ljuset av finsk och svensk rätt 
    Haataja, Emmi (2020)
    Olika incitamentsprogram har under de senaste årtiondena blivit allt attraktivare som en metod att belöna och behålla nyckelpersoner och anställda i företaget. Vanliga incitamentsprogram är olika aktie- och optionsbaserade incitamentsprogram. Både i Finlands och i Sveriges skattelagar finns det bestämmelser om aktie- och optionsbaserade incitamentsprogram. I Finland finns de skatterättsliga bestämmelserna om anställningsoptioner och aktieemission på grundval av arbetsförhållande, så kallade personalemissioner, i Finlands inkomstskattelag (1532/1992) i 66 § och i Sverige finns de skatterättsliga bestämmelserna om motsvarigheterna personaloptioner och värdepappersförvärv på förmånliga villkor i Sveriges inkomstskattelag (1999:1229) i bland annat 10 kap. 11 §. Skattebehandlingen av dessa aktie- och optionsbaserade incitamentsprogram och i synnerhet förutsebarheten i beskattningen av dessa är relevant i Finland och Sverige då lagstiftningsåtgärder i syfte att göra användning av olika incitamentsprogram attraktivare genom att förbättra förutsebarhet i beskattningen har varit aktuella i de båda länderna på senaste tiden. Olika incitamentsprogram kan vara ekonomiskt sett betydelsefulla för de anställda. Det finns skatterättsliga och bolagsrättsliga frågor som är förknippade med användning av incitamentsprogram. En viktig fråga som gäller användning av olika incitamentsprogram är skattekonsekvenserna för de skattskyldiga samt tidpunkten för beskattningen för att bestämma förmånsvärdet. För att användning av incitamentsprogram ska vara smidigt förutsätts det att konsekvenserna gällande beskattningen kan beräknas på förhand, med andra ord sagt, att beskattningen är förutsebar. Förutsebarhet i beskattningen av dessa incitamentsprogram förutsätter följaktligen att gränsdragningen mellan dessa aktie- och optionsbaserade incitamentsprogram är tydlig. Med stöd av förutsebarhetsprincipen bör de skattskyldige kunna förutse sin beskattning och skattekonsekvenserna för sina handlingar. Om förutsebarhet inte förverkligas, kan detta ha ekonomiska konsekvenser. Svag förutsebarhet i beskattningen tär även på förtroendet för skattesystemet. I denna avhandling utreds det hur förutsebarheten förverkligas i beskattningen av anställningsoptioner och personalemissioner i Finland å ena sidan och förutsebarheten i beskattningen av personaloptioner och värdepappersförvärv på förmånliga villkor i Sverige å andra sidan. Relevant är i detta syftet gränsdragning mellan anställningsoptioner och personalemissioner i Finland och på motsvarande sätt gränsdragning mellan personaloptioner och värdepappersförvärv i Sverige. Förmånsvärdet beräknas vid olika tidpunkter och på olika sätt beroende på om det är frågan om en anställningsoption eller en personalemission i Finland. På motsvarande sätt beräknas förmånsvärdet i Sverige på olika sätt och vid olika tidpunkter beroende på om det är frågan om en personaloption eller ett värdepappersförvärv på förmånliga villkor. Dessa understryker gränsdragningens relevans med avseende på förutsebarheten i beskattningen. I denna avhandling systematiseras och tolkas de faktorer som påverkar gränsdragningen mellan dessa nämnda aktie- och optionsbaserade incitamentsformer i både Finland och i Sverige. Förutsebarheten i beskattningen analyseras sedan i ljuset av gränsdragningen mellan dessa nämnda incitamentsformer. Frågeställningarna undersöks genom användning av både rättsdogmatisk och rättskomparativ metod. Gränsdragningsproblematiken som existerar har uppmärksammats på lagstiftarnivå i både Finland och Sverige. De faktorer som har betydelse för gränsdragningen mellan anställningsoptioner och personalemissioner i Finland å ena sidan och gränsdragningen mellan personaloptioner och värdepappersförvärv på förmånliga villkor i Sverige å andra sidan är dock olika i de två länderna. De centrala gränsdragningsfaktorerna baserar sig i både Finland och i Sverige långt på de högsta förvaltningsdomstolarnas rättspraxis och framgår således inte tydligt av lagstiftning.
  • Förvaltningens demokratifrämjande verksamhet i Sverige och Finland 
    Andersson, Henrik Oskar (2010)
    I avhandlingen analyseras och jämförs förvaltningens demokratipolitik i Sverige och Finland. Avsikten är att syna de olika beredningsmetoderna och undersöka i vilken mån externa aktörer har inkluderats i processen. Avhandlingens hypotes är att en bredbasig beredningsprocess resulterar i en omfångsrik och mångsidig demokratipolitik. Den behandlade tidsperioden omfattar primärt åren 2002 – 2010, trots att strikta avgränsningar måste uteslutas med tanke på demokratiområdets långsiktiga karaktär. Avhandlingens analysmaterial utgörs huvudsakligen av för ändamålet centrala betänkanden, styrdokument och offentliga handlingar. Den teoretiska referensramen består av tre idealmodeller för demokrati, det vill säga valdemokrati, deltagardemokrati och samtalsdemokrati. I analysen kategoriseras de demokratipolitiska initiativen i förhållande till dessa modeller, med tanke på såväl kvantitet som teoretisk inriktning. Därtill redogörs för beredningsprocessernas bredbasighet, för att bedöma om bredbasighet verkligen resulterar i demokratiteoretisk pluralism. Ur analysresultaten framgår, att de senaste årens demokratiutredningar i allmänhet har beaktat de olika aktörerna på ett relativt brett plan både i Sverige och i Finland. I Finland har man utnyttjat nya styrningsmetoder något aktivare än i Sverige, där förvaltningsmodellen visserligen kan tänkas erbjuda färre möjligheter till dylik experimentering eller förnyelse. De framförda demokratiinstrumenten har också de varit många och av varierande karaktär, men ofta har den stora mängden inblandade aktörer även resulterat i konsensuslösningar och brist på konkreti. Sett ur en rent demokratiteoretisk synvinkel har de deliberativa instrumenten och demokratins processaspekter dominerat diskussionen i Sverige, medan den finländska demokratipolitiken främst handlat om konstitutionella reformer, deltagardemokrati och framför allt medborgarsamhällets roll för demokratin. I Sverige har de mänskliga rättigheterna under analysperioden kommit att spela en framträdande roll inom demokratipolitiken, något som säkert kan tolkas i relation till de aktuella invandringsfrågorna. Att en liknande betoning sedermera har antagits också i Finland vittnar förutom om en likartad problembild, även om det täta samarbetet och kontakterna mellan de båda ländernas demokratienheter.
  • Förvärvsarbetande småbarnsmödrars tankar kring sitt moderskap : Barnet som varande eller projekt? 
    Grönqvist, Heidi (2015)
    I denna pro gradu-avhandling undersöktes förvärvsarbetande småbarnsmödrars tankar kring att kombinera förvärvsarbete och moderskap. I avhandlingen behandlades tre forskningsfrågor. För det första, hur formulerade småbarnsmödrar sitt modersideal i Gunilla Halldéns (1992) efterföljd, dvs. barnet som varande eller projekt? För det andra, vilka tankar hade mödrarna kring att kombinera moderskap och arbete? För det tredje, hur beskrevs arbetsfördelningen i familjen av mödrarna? Ifall modern uppfattade barnet främst som projekt antogs, i Oechsle och Zolls (1991) efterföljd, att hon skulle uppleva mindre konflikter mellan de krav som förvärvsarbete och moderskap ställde. Fem mödrar intervjuades med halvstrukturerad temaintervju. Analysen av det empiriska materialet utfördes med hjälp av teoribunden innehållsanalys. Undersökningens teoretiska referensram var främst Halldéns tankar kring barnet som varande och barnet som projekt. Undersökningsresultaten rapporterades utgående från frågorna. I Gunilla Halldéns efterföljd uppfattade de flesta mödrarna sitt barn som projekt. Kvinnor med projektsyn ansåg det vara självklart att kombinera moderskap med karriär och de höll på lika roller vid omvårdnad av också det späda barnet. Mödrarna betonade faderns insats i primärvården av sitt barn och de tyckte att faderns insatser i vården av barnet och i hushållsarbeten underlättade kombinerandet av moderskap och förvärvsarbete.
  • Forward and inverse modelling of terrestrial cosmogenic nuclides to detect past glaciations 
    Ylä-Mella, Lotta (2020)
    Terrestrial cosmogenic nuclides can be used to date glacial events. The nuclides are formed when cosmic rays interact with atoms in rocks. When the surface is exposed to the rays, the number of produced nuclides increases. Shielding, like glaciation, can prevent production. Nuclide concentration decreases with depth because the bedrock attenuates the rays. The northern hemisphere has experienced several glaciations, but typically only the latest one can be directly observed. The aim of the study was to determine if these nuclides, produced by cosmic rays, can be used to detect glaciations before the previous one by using a forward and an inverse model. The forward model predicted the nuclide concentration with depth based on a glacial history. The longer the exposure duration was, the higher was the number of nuclides in the rock. In the model, it was possible to use three isotopes. Be-10, C-14 and Al-26. The forward model was used to produce synthetic samples, which were then used in the inverse model. The purpose of the inverse model was to test which kind of glacial histories produce similar nuclide concentrations than what the sample had. The inverse model produced a concentration curve which was compared with the concentration of the samples. The misfit of the inverse solution was defined with an “acceptance box”. The box was formed from the thickness of the sample and the corresponding concentrations. If the curve intersected with the box, the solution was accepted. Small misfit values were gained if the curve was close to the sample. The idea was to find concentration curves which have as similar values as the samples. The inverse model was used in several situations, where the number of limitations was varied. If the timing of the last deglaciation and amount of erosion were known, the second last deglaciation was found relatively well. With looser constraints, it was nearly impossible to detect the past glaciations unless a depth profile was used in the sampling. The depth profile provided a tool to estimate the amount of erosion and the total exposure duration using only one isotope.
  • Fosfaattien ja vetyfosfonaattien suojaryhmät 
    Liang, Zehong (2020)
    Tämä tutkimus on osa DNA-oligonukleotidien liuossynteesin menetelmien kehittämishanketta. Kemiallinen oligonukleotidisynteesi tehdään tyypillisesti kiinteän kantajan päällä. Suurempien ainemäärien valmistamiseksi liuosfaasissa toimiva menetelmä olisi kuitenkin toivottava. Vaiheittain etenevässä synteesimenetelmässä on keskeistä löytää yhteensopiva sarja suojaryhmiä. Kiintokantaja- ja liuosfaasisynteeseissä suojaryhmiltä vaaditaan erilaisia ominaisuuksia, koska reaktiot suoritetaan eri tavalla. Liuosfaasisynteesissä reaktioiden tasapaino pitää asettua vahvasti tuotteiden puolelle, koska toisin kuin kiintokantajamenetelmässä sivutuotteita ei voi huuhtoa pois ja reagenssien määrää ei voida pitää niin vakaana. Olemme kehittäneet sarjan suojaryhmäreagensseja nukleosidien 5’-hydroksyylisuojaryhmän suojaamiseksi asetaalina. Asetaalisuoja voidaan liuossynteesissä poistaa kokonaan ja suojaryhmällä on tarkoitus korvata samaan ortogonaaliseen ryhmään kuuluva trityylisuojaus, joka ei soveltunut liuosfaasisynteesin. Nyt esiteltävässä työssä paneudutaan menetelmään soveltuvien 2’-deoksinukleosidi 3’-O-vetyfosfonaattiestereiden valmistamiseen. Fosfori(V)-yhdisteiden reaktiivisuus ei useinkaan ole riittävä fosfaattiryhmän liittämiseen kohdemolekyylissä olevaan hydroksyyliryhmään, joten fosforyloinnissa käytetään usein fosfori(III)-yhdisteitä, kuten fosfiitteja, fosforamidiitteja ja vetyfosfonaatteja. Liitettävä fosfaattiryhmä, kuten monet muut reaktiiviset funktionaaliset ryhmät, suojataan usein suojaryhmillä. Suojaryhmillä voidaan niiden päätarkoituksen lisäksi muokata molekyylin rakennetta ja fysikokemiallisia ominaisuuksia. Reaktiotuotteen liukoisuutta voidaan muokata suojaryhmillä sen eristyksen tai jatkoreaktioiden helpottamiseksi. Tutkielman kirjallisuusosassa tarkastellaan suojaryhmiä, joita on käytetty fosfaateille ja vetyfosfonaateille. Fosfaattisuojaryhmällä voidaan mahdollisesti suojata vetyfosfonaattimonoesteri diesteriksi, jolloin negatiivinen varaus saadaan naamioitua ja tuotteesta tulisi lipofiilisempi. Kokeellisen tutkimuksen tavoite oli valmistaa 5’-asetaalisuojattuja tymidiinin vetyfosfonaatteja difenyylivetyfosfonaattireagenssilla. Saanto jäi hyvin pieneksi, koska tuote osoittautui liian vesiliukoiseksi pienikokoisen ja heikosti lipofiilisen asetaalisuojan kanssa. Ratkaisuksi kehitettiin menetelmä, jossa muodostettiin ensin tymidiinin vetyfosfonaattidiesteri syanoetanolin kanssa. Vetyfosfonaattidiesteri on todennäköisesti varauksettomana tuotteena ja lisätyn alkyyliryhmän kanssa poolittomampi. Suojaryhmän avulla tymidiinin vetyfosfonaatti voitaisiin eristää, jonka jälkeen ryhmä poistetaan emäksellä β-eliminaatioreaktiossa. Vetyfosfonaattidiesterin eristäminen ja suojaryhmän poistaminen vedettömissä olosuhteissa helpottaa vetyfosfonaattimonoesterin talteenottoa. Vaihtoehtoisesti tymidiinin liukoisuusominaisuuksia muokattiin suojaamalla tymiinin 4-O β-eliminoituvalla poolittomalla suojaryhmällä. Fosfitylointimenetelmä ei tarvitsisi muokkausta jos, emäsmuokattu tymidiini osoittautuu veteen liukenemattomaksi.
  • Fosfo- ja glykolipidien määrittäminen mikrolevistä (Euglena gracilis ja Selenastrum sp.) LC-ELSD- ja LC-MS-menetelmillä 
    Kekäläinen, Johanna (2020)
    Mikrolevät ovat yksisoluisia organismeja, jotka sisältävät lajista ja kasvatusolosuhteista riippuen proteiineja 25–63 % kuivapainosta, lipidejä 2–25 % kuivapainosta, hiilihydraatteja 35–57 % kuivapainosta ja kivennäisaineita 6–30 % kuivapainosta. Lipideistä 15–57 % on triasyyliglyseroleja ja 0,7–37 % poolisia lipidejä, kuten fosfo- ja glykolipidejä. Mikrolevien koostumusta sekä mikrolevien lipidien uuttoa on tutkittu aiemmin Helsingin yliopistossa, ja näissä tutkimuksissa on herännyt tarve lisätiedolle mikrolevien poolisista lipideistä. Tämän tutkimuksen tavoitteena oli luokitella mikrolevien sisältämät lipidit poolisuuden mukaan selvittäen osuudet rasvahappokoostumuksen perusteella. Lisäksi tavoitteena oli kehittää HPLC-menetelmä mikrolevien fosfo- ja glykolipidien määrittämiseen. Poolisten lipidien rasvahappojen määrityksessä mikroleväuutteiden lipidit erotettiin poolisuuden mukaan kiinteäfaasiuutolla ja uutteista määritettiin rasvahappopitoisuudet kaasukromatografisesti. HPLC-menetelmä kehitettiin tutkimalla poolisten lipidien profiileja nestekromatografia-valonsirontadetektorilla (LC-ELSD). Kehitetyllä LC-ELSD-menetelmällä tutkittiin Euglena gracilis ja Selenastrum sp. -mikrolevänäytteiden poolisia lipidiluokkia. Mikrolevänäytteissä esiintyvät fosfo- ja glykolipidit tunnistettiin nestekromatografia-massaspektrometrisesti (LC-MS). Tutkimuksen tuloksista selvisi, että Selenastrum sp. -mikrolevän kokonaislipidipitoisuus oli suurempi kuin E. gracilis -mikrolevän. Molemmilla lajeilla eniten rasvahappoja oli poolisissa lipideissä ja molempien lajien rasvahappokoostumukset vaihtelivat kasvatuserästä ja -olosuhteista riippuen. Kehitetyllä LC-ELSD-menetelmällä mikrolevänäytteiden poolisten lipidien profiileissa erotettiin monogalaktosyylidiasyyliglyseroli (MGDG) ja fosfolipidit luokkana. Tulosten perusteella MGDG vaikuttaisi olevan yleisin glykolipidi tutkituissa mikrolevänäytteissä ja fosfatidyylietanolamiini yleisin fosfolipidi. Glyko- ja fosfolipidiluokissa ei ollut eroa mikrolevälajien tai kasvatuserien välillä. Mikrolevien MGDG:t vaikuttivat sisältävän monityydyttymättömiä rasvahappoja ja fosfolipidit tyydyttyneitä tai kertatyydyttymättömiä rasvahappoja. Lisätutkimusta tarvitaan poolisten lipidien kvantitatiiviseen määrittämiseen ja menetelmän kehittämiseen fosfolipidien erottumisen osalta.
  • Fosfopeptidien hapetusreaktiot titaanioksidivalokatalyysissa 
    Ollikainen, Elisa (2013)
    Protein phosphorylation is an important mechanism in cell signaling. Normally, one third of all proteins in a living organism is phosphorylated every moment. Abnormal amount of phosphorylated proteins is associated with many diseases. Proteins can also be oxidized in a living organism by reactive oxygen species. Usually oxidized proteins are degraded quickly in cells. Increased oxidation and decreased capability to degrade oxidized proteins can cause accumulation of these species in tissues. This has also been associated with several diseases and aging. Titanium dioxide is a widely used catalyst in photocatalytic reactions. When titanium dioxide absorbs UV radiation, hydroxyl radicals and superoxide anions are formed in aqueous solution. These radicals can then react with other compounds and degrade them. The most important factors affecting titanium dioxide photocatalysis are concentration and type of titanium dioxide catalyst, initial concentration of the substrate and pH. The purpose of this work was to investigate the effect of phosphorylation on degradation and oxidation of peptides in titanium dioxide photocatalysis. Since titanium dioxide columns have been used to enrich phosphopeptides, the adsorbtion of phosphorylated and unphoshorylated peptides on titanium dioxide is known to be different. Possibly this has also an effect on reaction products in photocatalysis. Peptides investigated were a non-phosphorylated, a monophosphorylated and a triply phosphorylated insulin receptor peptide. Samples were analyzed by ultra-high performance liquid chromatography-mass spectrometry (UPLC-MS). First, the effect of pH on the degradation of the peptides was studied. Acidic conditions decreased the degradation of the non-phosphorylated peptide. Degradation of the phosphorylated peptides was significant in all pH conditions studied. In alkaline conditions all of the investigated peptides were degraded efficiently so these conditions were chosen for further experiments. Degradation of all three peptides was very fast in titanium dioxide photocatalysis. Peptides were degraded significantly already after 0.5 minutes UV exposure. The non-phosphorylated and monophosphorylated peptide produced mainly once (M+O) and doubly (M+2O) oxidized products. Oxidation products of the triply phosphorylated peptide were not detected. Oxidation sites could not be identified since the products were formed in such a small concentrations. Reproducibility was also poor in this study. Further studies are needed to find out, if phosphorylation has effect on oxidation of peptides. In the future, the reaction conditions and the analytical method need to be optimized.
  • Fosfori ja typpi kasviplanktonin kasvua rajoittavina ravinteina Vanajavedellä : alueellinen ja ajallinen vaihtelu 
    Raitanen, Henna (2020)
    In this study, the goal was to determine which nutrient, phosphorus or nitrogen, limits the phytoplankton growth at the Vanajavesi freshwater site. The aims were to detect spatial and temporal changes and find out if the wastewater treatment plant (hereafter, WWTP) located by the study site affects the nutrient concentrations and the limiting nutrient. The reliability of determining limiting nutrient by bioassays and measuring the phytoplankton response to different treatments as fluorescence was also evaluated. The study was conducted because knowledge of nutrient limitation is essential when allocating resources to reduce nutrient loading and planning other remediation practices in eutrophicated waterbodies. According to the EU Water Framework Directive, all waterbodies in the EU must be in a good ecological status by the year 2027. This goal is yet to be achieved in Vanajavesi; the ecological status of the river Vanajanreitti is poor and that of lake Vanajanselkä is moderate. The samples for bioassays were taken from five different locations. Three sampling sites were in the river and two by the lake. Based on the direction which the water flows, one of the sampling sites was before the outlet from the WWTP and the rest after it. The bioassays were carried out with the water and natural phytoplankton community taken from the study site. The experiment was conducted five times: in November, March, May, July and August. The temperature and light conditions in the incubation room were set to mimic those in Vanajavesi at each given time. Part of the preparations was to filter out the zooplankton using 50 μm plankton net. There were four different treatments: control without nutrient additions, nitrogen addition, phosphorus addition and nitrogen and phosphorus additions. Fluorescence from the 2 litre incubation bottles was measured every 1-3 days during each experiment. Chlorophyll a was determined in laboratory before and after the experiments. Nutrient concentrations were also determined before each experiment. Small seasonal and temporal changes were observed in the nutrient concentrations and the limiting nutrient. These changes were most likely due to changing seasons, effluent from the WWTP and denitrification at lake Vanajanselkä. Phosphorus limited phytoplankton growth year around at all places. At the end of the summer also nitrogen was limiting. In July co-limitation was detected in all sampling sites. In situations of co-limitation there was either no secondary limiting nutrient, or it was phosphorus. Only once, in August at the sampling point before the outlet from the WWTP, was the secondary limiting nutrient nitrogen. On average the nutrient concentrations were higher in the river than in the lake. Chlorophyll a concentrations and some nutrient concentrations were higher after the WWTP. However, no significant negative impact due to WWTP could be detected, especially at lake Vanajanselkä and the WWTP did not result in a change from phosphorus limitation to nitrogen limitation. Bioassays and the phytoplankton yield measured with a fluorometer was a reliable way of determining the limiting nutrient. Chlorophyll a concentrations verified the fluorescence results. The probe used in this study measured only the fluorescence of chlorophyll a. Even more accurate result of the phytoplankton biomass would have been obtained with a probe that measures also the fluorescence of phycocyanin, the photosynthetic pigment in cyanobacteria, because cyanobacteria has less chlorophyll a than other phytoplankton groups. As Vanajavesi is phosphorus limited or co-limited by phosphorus and nitrogen year around, reductions in phosphorus loading will likely improve the water quality. The main source of phosphorus to Vanajavesi is the nutrient loading from agricultural practises on the drainage basin. Efficient management of this diffuse loading will cause the phytoplankton biomass, especially the biomass of harmful cyanobacteria, to decrease. Nitrogen-fixing cyanobacteria is not dependent on the nitrogen concentrations in the water column, but the concentration of phosphorus. Significantly reducing the phosphorus loading is a prerequisite for the Vanajanreitti and Vanajavesi to be in a good ecological status by the year 2027.

Yhteystiedot

HELSINGIN YLIOPISTO