Browsing by study line "Social Psychology"

Suomessa on viimeisten parinkymmenen vuoden ajan käyty keskustelua suuresta työelämän muutoksesta. Työelämä on muuttunut epävarmemmaksi, sillä työsuhteet ovat yhä useammin erilaisia määräaikaisuuksia ja projektitöitä, eivätkä muodolliset pätevyydet enää yksinään riitä työpaikan saamiseen. Työnhaussa korostuvat yksilölliset ominaisuudet kuten asenne, arvot ja persoonallisuuden piirteet. Työelämän muuttuminen vaatii yksilöiltä kykyä sopeutua muutoksiin. Tässä tutkielmassa tutkin uraohjausta, joka on yksi keino pohtia omia työelämätaitojaan ja kehittää niitä. Uraohjauksessa voidaan tukea yksilön toimijuutta, itsetuntemuksen kehittymistä ja valmistaa häntä työelämään. Uraohjauksen tutkiminen on tärkeää, sillä muuttuva työelämä ja sen kasvavat vaatimukset lisäävät uraohjauksen tarvetta. Tässä tutkielmassa keskityn tutkimaan yliopiston uraohjaajien ohjattavilleen antamia kehuja ja sitä, mitä kehuilla saadaan aikaan ja miten ne vastaanotetaan. Kehumisen on aiemmin todettu muun muassa vahvistavan ihmisten toimijuutta ja lisäävän heidän toiveikkuuttaan. Kehuminen voidaankin nähdä tärkeänä ammatillisena taitona. Tutkielman teoreettis-metodologisena taustana toimivat keskustelunanalyysi ja etnometodologia. Ne perustuvat vuorovaikutuksen rakenteiden tarkasteluun. Aineistonani on 6 uraohjauskeskustelua, jotka videoitiin Helsingin yliopistolla alkukeväästä 2020. Analyysissa tunnistin useita erilaisia kehujen tehtäviä eli käyttötarkoituksia. Tehtävät olivat jaettavissa kahteen eri tasoon: Osa kehuista palveli vuorovaikutuksellisia tavoitteita, kun taas osalla kehuista edistettiin uraohjauksen päämääriä. Vuorovaikutukseen liittyviä kehujen tehtäviä olivat esimerkiksi kehut kysymysten yhteydessä ja kuittauksina toimivat kehut. Uraohjauksellisia tehtäviä edustivat vahvistaminen, uudelleenmuotoilut ja yhteenvedot sekä kehut neuvojen ja ehdotusten yhteydessä. Analyysissa tunnistin lisäksi erilaisia kehujen kohteita ja suhtautumistapoja kehumiseen. Yleisin kehujen kohde oli ohjattavan taidot ja vahvuudet, kun taas kaikkein useimmiten esiintynyt suhtautumistapa kehumiseen oli kehujen hyväksyminen. Tuloksista voidaan nähdä, että kehuminen on tärkeä osa uraohjausta ja sillä on monenlaisia käyttötarkoituksia. Kehumista esiintyi keskusteluissa paljon. Uraohjaajien toiminta tässä tutkimuksessa oli monin paikoin yhteneväistä konstruktivististen ohjausteorioiden ihanteiden kanssa: Ohjattavat säilyivät omien tilanteidensa asiantuntijoina. Uraohjaajien toiminnan saattoi nähdä edistävän ohjattavien itsetuntemuksen kehittymistä ja tukevan näiden toimijuutta.

Synen på monogami har ändrats drastiskt under det senaste seklet, och idealet har gått från livslångt partnerskap till seriell monogami. Den sexuella revolutionen har bidragit med en friare syn på relationer och speciellt förändrat unga kvinnors möjlighet att utforska sin sexualitet. Även om sexuellt uttryck och utövande är friare än på länge, så är tvåsamheten fortfarande en stark norm i samhället. Beteenden som bryter mot tvåsamhetsnormen, både flersamma relationer och singelskap, är stigmatiserade och personer som lever utanför den diskrimineras. Kvinnor är speciellt utsatta eftersom de förväntas leva upp till tvåsamhetsnormen i större utsträckning än män. Samhällets normer kring kön och monogami präglar hur unga kvinnor navigerar i sina romantiska och sexuella relationer. Mycket forskning har belyst den här problematiken genom att studera flersamma relationer. Däremot är syftet med den här avhandlingen att identifiera hur unga kvinnor beskriver monogami och vilka större samhälleliga diskurser de reflekterar. Målet är att fördjupa sig i deras meningsskapande vilket inkluderar olika normer, ideal och motsägelser. Socialkonstruktionism tillämpas som teoretisk referensram samt kritisk diskurspsykologi som metodologisk referensram för att undersöka hur unga kvinnor konstruerar monogami och vilka samhälleliga diskurser som återspeglas i deras tal om det. Materialet består av semistrukturerade intervjuer med kandidatstuderande kvinnor. Resultatet visar en mångfacetterad bild av monogami. Monogami beskrivs som något socialt konstruerat som påverkar alla på en samhällelig nivå och som en internaliserad norm. Monogami idealiseras som det självklara och eftersträvansvärda valet, särskilt bland kvinnor. Monogami presenteras även som något determinerat, där människor har förutbestämda preferenser och förmågor när det kommer till relationsformer. Monogami beskrivs även från en neoliberal tankegång där individer själva skräddarsyr sina relationer och förhandlar fram överenskommelser, utan någon påverkan av normer. Det här perspektivet belyser att monogami inte är den självklara relationsformen och att en monogam relation inte utesluter att man känner attraktion till andra människor. Monogami ses även som en uppoffring. Flera av dessa tolkningsrepertoarer är motstridiga sinsemellan och därmed bidrar studien med insikter i hur motstridiga samhälleliga diskurser framkommer i unga kvinnors tal, i form av sociala konstruktioner och normer, determinerade preferenser och individuella val.

Oron kring hur Covid-19 pandemin har inverkat på människors välmående har varit stor. Risken för illamående under pandemin har hävdats vara högre hos de äldre. Därtill tyder tidigare forskning på att immigranterna, jämfört med resten av befolkningen, skulle ha lidit i större utsträckning av de COVID-19 relaterade utmaningarna. Även om det har forskats relativt mycket kring välmående under pandemin både ur ett immigrations perspektiv samt ur de äldres perspektiv, så finns det endast lite forskning kring de äldre immigranternas välmående, trots att de kännetecknas av "den dubbla bördan." Därtill har få studier kring området utförts ur ett diskursivt perspektiv. Syftet med avhandlingen är att diskursivt undersöka hur rysktalande äldre immigranter i Finland konstruerar sitt sociala välmående i en ny kontext präglad av diverse restriktioner och social distansering, det vill säga under pandemin. Detta granskas i förhållande till deras uppfattning kring den nationella hanteringen av pandemin. Därtill granskas hur de rysktalande äldre immigranterna positionerar sig i kontexten av pandemin. Materialet består av 10 semistrukturerade intervjuer med rysktalande äldre bosatta i huvudstadsregionen. Intervjuerna har analyserats med hjälp av den kritiska diskursiva psykologin. Ur resultaten växer fem huvudsakliga tolkningsrepertoarer fram: 1) en högre ålder som risk för välmående under Covid-19 pandemin, 2) välmående som opåverkat av pandemin, 3) välmående som hotat av pandemin, 4) välmående som skyddat av korrekt pandemirelaterad information från media och 5) välmående som stött av hur de finska myndigheterna agerat under pandemin. Dessa tolkningsrepertoarer inrymmer olika subjektspositioner. Resultaten visar att det finns flera konkurrerande uppfattningar och stor variation i hur de rysktalande äldre immigranterna konstruerar sitt välmående under pandemin. Respondenterna både identifierar och disidentifierar sig med de erbjudna tolkningsrepertoarerna. Dock skapar tolkningsrepertoarerna ändå vissa ramar för vad som är möjligt för respondenterna att tänka och prata om beträffande sitt välmående under pandemin. Därtill visar tolkningsrepertoarerna hur de äldre immigranterna konstruerar sitt välmående i förhållande till sin egna kulturella ryska bakgrund. I resultaten illustreras hur de äldre immigranterna lämnas ensamma med hanteringen av de pandemirelaterade utmaningarna; de saknar makt att kräva samhälleligt stöd, och således individualiseras de pandemirelaterade utmaningarna. Resultaten bidrar till tidigare forskning genom att lyfta fram hur språkanvändning och följderna av de diskursiva konstruktionerna, vid sidan av de materiella- och sociala förhållandena, såväl möjliggör som begränsar de rysktalande immigranternas förståelse av sitt välmående under pandemin. Därtill illustrerar resultaten hur de olika förståelserna hör samman med tidigare kulturellt bundna uppfattningar kring äldre och immigranter.

This thesis sheds light on the associations between socioeconomic position, the personality trait of conscientiousness and health. While the positive association between socioeconomic position and health has been established, the mechanisms connecting the two remain to some part unclear. The goal of this thesis is to empirically assess the effects of parental socioeconomic position on adolescent and young adult health, through the mediator of adolescent and young adult conscientiousness. To explore these associations, correlation and regression analysis were utilized. This thesis utilizes data from the Let’s Move It intervention trial, a cluster-randomized parallel group trial intervention made to increase physical activity and reduce sedentary behavior of vocational upper secondary school students in the Helsinki metropolitan area. Utilizing the data from the Let’s Move It intervention trial, a measurement of parental socioeconomic position was formed as the highest parental educational attainment of either parent. To measure the personality trait of conscientiousness, a sum variable of two conscientiousness items from the ten-item personality inventory (TIPI) was constructed. General health was measured with self-rated health. Correlation and regression analysis between the three variables were conducted to investigate the associations. This thesis didn’t find statistically significant support for the hypothesis that parental educational attainment would predict adolescents’ and young adults’ conscientiousness. However, in line with previous research, the personality trait of conscientiousness was found to be a predictor of health for adolescents and young adults. Finally, and contrarily to the previous studies, the analysis found that parental educational attainment does not predict self-rated health in adolescents and young adults. As the analysis didn’t find support for all of the aforementioned hypotheses, the effect of parental socioeconomic position on adolescent and young adult health through adolescent and young adult conscientiousness was not assessed with a mediation analysis. The results of this thesis indicate that, as earlier studies have pointed out, the associations connecting conscientiousness, health and parental socioeconomic position are multifaceted, with many of them being bidirectional or having been indicated to form longer chains of variables acting as mediators and moderators. One reason for the results of this thesis being contrary to earlier studies might be unknown mediating and moderating effects. To increase the understanding of these complex relations in the future, both explorative research and studies that test earlier research are needed.

Upplevelsen av hur man blir bemött av vårdpersonalen har en stor betydelse för själva vården och omsorgen. Detta är också en av kvalitetsaspekterna som uppföljs inom äldreomsorgen. I forskning om bemötandet har fokus i huvudsak riktats mot vårdtagaren och på de följder bemötandet har haft för vården eller omsorgen. Mycket litet forskning överlag har gjorts ur vårdarens – bemötarens – perspektiv. Syftet med denna studien är därför att studera hur vårdare konstruerar bemötandet, vilka diskurser som kan urskiljas i talet om bemötande och vilka implikationer dessa har i omsorgsarbetet. Studien är till sin natur kvalitativ och den har gjorts ur ett socialkonstruktionistiskt och ett diskursivt perspektiv. Materialet består av 12 semistrukturerade intervjuer med vårdare som arbetar på ett offentligt serviceboende med heldygnsomsorg. Svaren har analyserats med hjälp av den foucauldianska diskursanalysen. Resultaten visar att bemötandet konstrueras av uppmärksamhet, röstanvändning och beröring samt att vårdaren får kontakt och ger tid åt den äldre personen. Det urskiljs fyra diskurser om bemötandet: diskursen om behov och vård, diskursen om det professionella bemötandet, diskursen om det reflexiva bemötandet och diskursen om ömsesidighet. De tre första diskurserna är de dominerande. Den sistnämnda urskiljs i situationer för undantag eller då de rådande praktikerna ifrågasätts. Implikationer inom de dominerande diskurserna är en kategorisering av de äldre personerna utgående från sjukdom eller beteende vilket samtidigt även minskar på beaktandet av individualiteten i bemötandet, att vårdteknologi upplevs komma emellan vårdaren och den äldre personen och minska på närhet och beröring för de äldre personerna samt att våldsamma muntliga eller fysiska uttryck gentemot vårdarna anses vara en del av arbetet och som också normaliseras i talet. Resultaten påvisar ett behov att fästa uppmärksamhet på sättet hur vårdteknologin implementeras i omsorgen, på sättet att tala om de äldre personerna och framför allt på möjligheterna att minska på våldet gentemot vårdarna. Det rekommenderas också mera forskning om bemötandet i äldreomsorgen för att stöda utvecklingen av arbetsmetoderna samt planeringen och organiseringen av omsorgstjänsterna till att motsvara de kvalitetsförväntningar som riktas mot dem från servicebrukare, vårdare och samhälle även i fortsättningen.

This study examined the relationship between maternal resources and child well-being in an attempt to outline which maternal resources, potentially could serve appropriate for facilitation of children’s developmental processes. Data from a Finnish sample of 52 mother-child dyads with children aged between 6–16 (29 boys), were analyzed. The children’s well-being was assessed via measures of life satisfaction and 5 positive psychological characteristics (engagement, perseverance, optimism, connectedness and happiness). The resources of the participating mothers were assessed via measures of; awareness of strengths, mindfulness, Mindful parenting (listening with full attention, emotional awareness of self and child, self-regulation in the parenting relationship, non-judgmental acceptance of self and child and compassion for self and child) and positive emotions. An Experience sampling method (ESM) and a web-based questionnaire were used to collect data from the participating mothers, and the children self-reported on their own well-being via a questionnaire, aided by their parents when/if necessary. Results showed that the mothers’ interpersonal Mindful parenting more specifically; emotional awareness of self and child, self-regulation in the parenting relationship and non-judgmental acceptance of self and child, were positively related to their children’s life satisfaction experienced within their family. The mothers’ mean Mindful parenting and Mindful parenting subscales non-judgmental acceptance of self and child and compassion for self and child, where negatively related with their children’s ability to engage in activity. In conclusion, the mothers’ Mindful parenting resources, shown to be significantly positively related to their children’s well-being could potentially be more efficient in supporting their children’s development, in contrast to the significantly negatively related resources which may even serve as counterproductive.

Mielenterveyden häiriöihin kohdistetaan erilaisia kielteisiä mielikuvia. Kielteiset mielikuvat toimivat mielenterveyden häiriödiagnoosin ohella sosiaalisen poikkeavuuden perustana. Yksilön näkökulmasta mielenterveyden häiriödiagnoosin saamiseen liittyvän kokemusmaailman tarkastelussa on aiemmin tukeuduttu muun muassa sosiaalisen stigman tulkintakäsitteeseen. Mielen sairauden näkökulma puolestaan asettaa diagnosoidun potilaan toimija-asemaan, johon kytkeytyy potilaalle ominaiset oikeudet ja velvollisuudet. Toisaalta mediassa on nostettu mielenterveyden häiriöt esiin myös toisenlaisessa valossa. Mielenterveyden häiriöitä koskeva kulttuurinen asenneilmasto vaikuttaakin olevan murroksessa. Mielenterveyden häiriöitä varjostava häpeäleima on kääntynyt paikoin myös positiiviseksi sosiaaliseksi pääomaksi ja aihetta koskettavaa keskustelua käydään vilkkaasti myös sellaisen narratiivin viitekehyksessä, jossa korostuvat toiveikkuus, selviytyminen, sankarillisuus ja elämänmyönteisyys. Samanaikaisesti mielenterveyden häiriöt on noussut näkyvään rooliin yhteiskunnan työhyvinvointia, syrjäytymistä ja kansantaloutta koskevassa keskustelussa. Tämän tutkimuksen tarkoituksena on selvittää sitä, millä tavalla mielenterveyden häiriödiagnoosi jäsentyy diagnoosin saajan puheessa arvottavina kannanottoina sekä minkälaista identiteettiä diagnoosin saaja rakentaa itselleen yksilöhaastattelun vuorovaikutustilanteessa. Tutkimuksen metateoreettisen viitekehyksen muodostavat sosiaalinen konstruktionismi ja diskursiivinen psykologia. Aineiston tarkastelussa hyödynnetään lisäksi positiointiteoriaa ja analyyttisinä tulkintakäsitteinä tukeudutaan subjektiposition ja tulkintarepertuaarin käsitteisiin. Mielenterveyden häiriöitä tarkastellaan kielellisesti rakentuvina konstruktioina, joiden merkitys nähdään muotoutuvan asianomaiselle vuorovaikutuksessa. Tällainen lähtökohta ei kuitenkaan pyri palauttamaan tutkittavaa ilmiötä olemuksellisesti pelkästään kielelliseksi ilmiöksi sinänsä. Yksilökeskeinen näkökulma ilmiötä koskevista erilaisista arvottamisen ja merkityksen muodostamisen tavoista kuitenkin suosii tutkittavan ilmiön tarkastelua kielellisesti rakentuvana ilmiönä. Tutkimuksessa mielenkiinto kohdistetaan arvottavaan kannanottamiseen sekä aineistossa ilmenevien puhetapojen analyyttiseen tulkintaan. Tutkimuksen laadullisessa tutkimusasetelmassa hyödynnetään metodologisena lähestymistapana laadullista asennetutkimusta. Laadullisen asennetutkimuksen periaatteiden mukaisesti asenne nähdään suhdekäsitteenä, joka muotoutuu argumentaatiossa arvottajan ja asenneilmaisun kohteen tuottamisen myötä subjektiivisesti. Laadullisen aineiston analyysissä havaintoyksiköksi otetaan näin ollen arvottava puhetoiminta. Arvottavan puhetoiminnan tarkastelusta voidaan tunnistaa kannanottajan rakentama subjektipositio eli puhuja-asema, josta käsin arvottaminen tapahtuu. Sen lisäksi havaitaan puheenresurssina hyödynnettävä kulttuurinen puhetapa eli tulkintarepertuaari sekä asenteen kohde. Arvottavaa kannanottamista viritetään haastattelutilanteessa väittämän muotoon esitetyillä virikekysymyksillä. Haastatteluaineisto koostuu seitsemästä yksilöhaastattelusta. Aineisto kerättiin syksyllä 2019. Tämän tutkimuksen käyttöön aineistoksi rajattiin yksi virikekysymys. Tutkimusaineiston analyysin perusteella aineistosta tunnistettiin yhteensä kuusi asenneilmaisua. Asenneilmaisut havaittiin muotoutuvan neljän subjektiposition ja tulkintarepertuaarin pohjalta. Aineiston analyysin perusteella tehtiin kolme keskeistä havaintoa. Ensimmäisenä havaintona nähdään, että mielenterveyden häiriödiagnoosin saaminen lääkäriltä jäsentyy diagnoosin saajalle merkitykseltään moniulotteisempana, kuin pelkästään sairauskeskeisenä kokemuksena. Tutkimuksen tuloksista voidaan havaita, että diagnoosin saamiseen kytkeytyy laaja-alaisesti erilaisia sosiaalisia ja psykologisia merkityksiä. Toiseksi tutkimuksen tuloksista huomataan, että mielenterveyden häiriödiagnoosi virittää diagnoosin saajassa sellaisia asenneilmaisuja, jotka voivat olla myönteisiä tai kielteisiä ja jotka voivat kohdistua erilaisiin sidosryhmiin ja kohteisiin. Kolmantena huomiona tutkimuksen tuloksista ilmenee se, että mielenterveyden häiriödiagnoosi mahdollistaa asianomaiselle erilaisia puhuja-asemia. Tämän havainnon perusteella voidaan esittää tulkinta siitä, että mielenterveyden häiriödiagnoosi mahdollistaa mielenterveyden potilaan ohella myös sellaisia vuorovaikutuksessa muodostettavia identiteettejä, jotka antavat asianomaiselle keinoja hallita esimerkiksi diagnoosin saamiseen liittyvää sosiaalista jännitettä.

Vårdarbetet har utgjort ett centralt forskningsområde inom stressforskningen. Få studier på området har ändå utförts ur ett diskursivt perspektiv. Syftet med den här undersökningen var att undersöka hur vårdpersonal inom den institutionella äldreomsorgen diskursivt konstruerar stress och stresshantering samt att granska ett hurdant agentskap vårdarna tillåts genom dessa konstruktioner. Materialet bestod av 20 semistrukturerade intervjuer som utförts med vårdare inom en offentlig äldreboendeorganisation i Nyland. Intervjuerna analyserades med hjälp av den foucauldianska diskursanalysen. Ur materialet växer det fram två dominerande diskurser: en normaliserande stressdiskurs och individualiserande stresshanteringsdiskurs. Genom dessa diskurser subjektspositioneras vårdarna till subjektspositionen av en professionell och handlingskraftig vårdare: en vårdare som förväntas se stress i vårdarbetet som normalt och hantera eventuell stress på egen hand. Vårdarna identifierar samt disidentifierar sig med den erbjudna subjektspositionen men saknar makt i att motsätta sig de diskursiva konstruktionerna helt. De dominerande diskurserna är så pass starka att de låser in vårdarna i den erbjudna subjektspositionen trots motstånd. Implikationerna för vårdarnas agentskap är att agentskapet begränsas till en individuell nivå. Vårdarna kan välja mellan att acceptera att stress är en del av arbetet och hantera eventuell stress på egenhand eller att lämna arbetet/branschen, men har inte möjlighet att ändra på arbetets uppläggning eller kräva mer stöd från organisationen. Studien lyfter ändå fram hur saker och ting kunde vara annorlunda. Vårdarbetet kunde vara upplagt på ett sätt som motarbetar/minskar stress och organisationer kunde ta till effektivare alternativ för att motarbeta/minska arbetstagares stress.

This thesis explores the integration of the Russian-speaking minorities in Norway (n = 215), Finland (n = 252), and Estonia (n = 482) through the use of person-oriented methods encompassing socio-political measures central to several forms of integration. Economic situation, socio-demographics as well as variables tapping the perceived social status and sense of belonging of referents were used in multiple-correspondence and cluster analysis, producing three profiles of distinctive kinds of integration, namely: critical integration, separation, and assimilation. The citizenship status of cases within these profiles were then examined in order to find patterns corresponding with differing contexts of integration. Across national contexts, critical integration was the most common profile, and was connected along with the separation profile to those possessing citizenship of their respective nation. In the separation cluster, undetermined citizenship was most common, and dual citizenship most rare and almost exclusively associated with the critical integration profile. National contexts showed differences among proportions of cases in the identified profiles, with the critical integration and assimilation profiles being most common in Norway and Finland, and critical integration and separation profiles in Estonia.

This research investigates the influence of economic and sociocultural factors on voting behaviour for the True Finns (PS), a populist radical right-wing party in Finland. Regression models analyse data from the European Social Survey’s Round 10, to explore associations between economic and sociocultural variables and support for the True Finns. Findings indicate subjective economic insecurity has no direct impact on voting when combined with sociocultural factors. Lower economic satisfaction and being welfare dependence are associated with reduced support for the party. Moreover, negative perceptions of economic immigration impact positively relate to voting for the True Finns. Cultural immigration impact shows a weaker, although similar association. Lastly, no significant moderation was found regarding Economic Insecurity and Anti-Immigration Attitudes predicting voting behaviour. The study contributes to explore these relationships through the lenses of Social Identity Theory and the Integrated Threat Theory, emphasizing the complexity of the relationship between economic insecurity, sociocultural grievances, and populism.