Browsing by Title

Syftet med följande avhandling är att konstruera en större förståelse för medias förmedling av information om omhändertagande av barn samt att bidra med underlag för framtida forskning i ämnet. Tidigare forskning tyder på att bilden av omhändertagande av barn och barnskyddet oftast är mer kritisk än upplyftande. Annan forskning tyder på att bilden har en tendens att vara kontroversiell. I avhandlingen är valet av teori socialkonstruktionism. Detta motiveras med hur ett samhälle konstruerar gemensamma uppfattningar om vissa ämnen genom dialoger men även media. I denna avhandling har metoden varit en kvalitativ innehållsanalys av tidningen Ilta-Sanomats artiklar år 2012–2013. Den kvalitativa innehållsanalysen utfördes genom att jag först bekan-tade mig med artiklarna, sökte efter gemensamma nämnare och delade in dessa i huvudkatego-rier. I de artiklar som analyserades var alla omhändertaganden ofrivilliga från antingen förälderns eller barnets sida. I slutet av 2012 omhändertogs 4 barn med rysk bakgrund, vilket ledde till ett enormt medieutbrott i Ryssland. I samband med detta kritiseras och anklagas det finska barn-skyddet på flera grunder. Resultatet i avhandlingen tyder på att illustrationen av omhänderta-gande av barn var varierande. Ilta-Sanomat illustrerar omhändertagande som såväl en lagbun-den åtgärd som ett förhastat beslut.

Syftet med denna avhandling är att på basis av tidigare forskning diskutera passivt ledarskap som ett fenomen och dess inverkan på förekomsten av arbetsplatsmobbning. Arbetsplatsmobbning är ett allvarligt, men vanligt problem med flera långvariga konsekvenser för både utsattas välmående och organisationens framgång. Ledarskapet har en central roll i förebyggandet och hanteringen av arbetsplatsmobbning och det är därmed av vikt att studera hur ett mer passivt ledarskap inverkar på förekomsten av arbetsplatsmobbning. Genom en litteraturgenomgång har avhandlingen ämnat att svara på forskningsfrågan ”Hur påverkar passivt ledarskap förekomsten av arbetsplatsmobbning?”. En av de viktigaste teoretikerna inom forskningsområdet är Heinz Leymann, som var en av de första som började studera arbetsplatsmobbning på 80-talet. Leymanns studier citeras fortfarande i dag då han kunnat bidra med insiktsfull kunskap angående arbetsplatsmobbning och dess bakgrund. Avhandlingens resultat visar att det finns en klar koppling mellan passivt ledarskap och arbetsplatsmobbning. Det passiva ledarskapet har ofta en mer indirekt roll och inverkar på t.ex. mellanmänskliga konflikter och roll stressorer som däremot ökar risken för arbetsplatsmobbning. Passiva ledarskapet kan även ses som en form av arbetsplatsmobbning där den passiva ledarens agerande kan tolkas som bl.a. avsiktlig och systematisk social uteslutning. Det passiva ledarskapet har även visat sig ha sina fördelar då det kan bidra till mer autonomi och känsla av självbestämmande. Avhandlingens resultat kan bidra till värdefull kunskap till organisationer, men även fortsatt forskning uppmanas då flera kunskapsluckor kan identifieras i den nuvarande forskningen.

Den svenskspråkiga minoriteten i Finland är en minoritet som enligt flera olika test, studier och barometrar i snitt lever längre och friskare liv än majoritetsbefolkningen. Finlandssvenskarna är enligt denna forskning i allmänhet också nöjdare med sin hälsa och sin livssituation än den finskspråkiga majoriteten (Aromaa et. al, 1999, 2002, 2006; Hyyppä 2002, 2005). Syftet med denna avhandling är att granska det sociala kapitalets betydelse för hälsan hos den svenskspråkiga befolkningsgruppen i Finland. Avhandlingen granskar finlandssvenskhet som fenomen, det sociala kapitalets definitionsmöjligheter, riktningar och tillämpningsområden samt hur det finlandssvenska sociala kapitalet tar sig uttryck och vilken betydelse det möjligen har. Diskussionsdelen tar upp kritik av såväl det granskade materialet, de olika teoretiska riktningarna samt hur fokus ofta styrs i den vetenskapliga debatt som uppstår. Till slut föreslås även riktningar för framtida forskning och diskussion. Som en övergripande slutsats kan sägas att finlandssvenskar enligt den forskning som finns till hands verkar ha mera socialt kapital än de finskspråkiga, och att detta sociala kapital är till fördel för finlandssvenskarnas hälsa och välmående.

Min avhandling undersöker hur dokumentärfilmmakare resonerar kring användningen av narrativ och hur de gör för att skapa narrativ. Studien ger insyn i filmmakarnas tankar, värderingar och arbetsprocesser under klippandet av en dokumentärfilm. Narrativitet skapas när element är sammankopplade genom tid eller kausala orsakssamband, och genom element som får tittaren att ställa frågor (Winston 1995). Det narrativa undersöks också i relation till andra viktiga egenskaper för en dokumentärfilm: emotion, argumentation och sanningsenlighet. Undersökningen är gjord genom kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med en regissör och en klippare och använder också tidigare forskning inom finländsk dokumentärfilm som referenspunkt (Aaltonen 2006). Min studie visar att klippandet har en central roll i skapandet av narrativ, i så hög grad att klipp nästan oundvikligen skapar narrativ också då när man inte vill det. Narrativ associeras med orsakssamband mellan händelser och flyt i klippandet. Det gör händelserna lättare att ta till sig och för filmen framåt med rätt tempo. Narrativ kan främja filmens emotionella och argumentativa egenskaper, men också komma i vägen för dem. Att skapa narrativ genom att manipulera kronologin anser dokumentärfilmmakarna inte vara problematiskt, så länge man respekterar filmens aktörer och inte förvränger personligheter. Intuition är också en viktig aspekt i klipprocessen och trots att man till viss grad skapar narrativ medvetet och analytiskt kan narrativ också födas omedvetet i klippet eller i tittarens tolkning av filmen.

Sammandrag: Bakgrund: Samhället digitaliseras och därmed också tjänster och det sociala arbetet. Fångar och nyligen frigivna fångar har inte samma möjlighet att utveckla sina digitala färdigheter som andra i samhället eftersom de är inlåsta i fängelse och därmed också utanför samhället. Det kan vara svårt att lära sig använda nya system och tjänster efter att länge varit utanför utvecklingen. Det har inte tidigare funnits någon ordentlig hjälp gällande digitala färdigheter utan detta är något som utvecklas nu i senare skeden. Många nyligen frigivna fångar har i och med missbruksproblem och andra koncentrationssvårigheter svårt att komma tillbaka till ett vanligt liv efter fängelsestraffet speciellt om de inte får hjälp med de digitala tjänsterna. Syfte: Mitt syfte med denna avhandling är att ta reda på hur digitaliseringen påverkar fångar och nyligen frigivna fångar och se hurdan hjälp som finns tillgänglig. Jag vill granska begreppet digital delaktighet och se hur delaktiga fångar är inom digitaliseringen. Metod: Denna avhandling är en kvalitativ enkätstudie där enkäten består av öppna frågor kring ämnet. Som forskningsmaterial har jag använt svar som fåtts på enkäten och granskat dem genom en teoristyrd innehållsanalys. Resultat: Digitala färdigheterna hos de flesta fångar är svaga och inlärningen kan vara en lång och svår process på grund av orsaker som, till exempel drogmissbruk eller psykiska sjukdomar. Digitala färdigheter och digitala tjänster medför många möjligheter men även många utmaningar. Det finns mycket att lära sig då den digitala utvecklingen hela tiden pågår och det kan vara svårt att hålla uppe samma takt.

Varje elev i grundskolan och studerande i gymnasiet har rätt till en trygg studiemiljö. Lärare ser till att denna rättighet tillgodoses, och som verktyg för att utföra denna uppgift, har lärare tillgång till disciplinära åtgärder som föreskrivs i lagen om grundläggande utbildning och i gymnasielagen. I denna avhandling granskas de disciplinära åtgärderna som används i grundskolan och i gymnasiet ur ett offentligrättsligt perspektiv. Forskningsfrågan gäller elevens rättsskydd i de disciplinära situationerna. Med hjälp av gällande lagstiftning och rättspraxis undersöks hurdan tillsyn och kontroll av skolor och lärare som utövas i situationer där disciplinära åtgärder vidtas. Syftet är att granska hurdana resultat har uppnåtts i övervakningssituationer, och om de har lett till att elevens rättigheter tryggas. De disciplinära åtgärderna i grundskolan är avlägsnande från klassrummet, kvarsittning, skriftlig varning och avstängning för viss tid. Av dessa är de två sist nämnda disciplinära straff. De disciplinära straffen är förvaltningsbeslut, vilket innebär att eleven ska delges ett skriftligt beslut med besvärsanvisning om det disciplinära straffet. I gymnasiet är de disciplinära åtgärderna skriftlig varning, avstängning för viss tid samt uppsägning från elevhem för viss tid eller den tid som återstår av studierna. En studerande kan även bli tillsagd att lämna klassrummet om hen stör undervisningen, eller förvägras rätten att delta i undervisningen för högst tre arbetsdagar, om hen äventyrar säkerheten för en annan studerande eller personalen. I det finländska rättsväsendet finns det flera olika instanser som övervakar verksamheten inom utbildningsväsendet. Beslut som påverkar elevens ställning kan i många fall överklagas. Man kan anföra besvär hos förvaltningsdomstolen, men även göra klagomål över utbildningsanordnarens verksamhet till regionförvaltningsverket, andra utbildningsmyndigheter samt riksdagens justitieombudsman och justitiekanslern. De avgöranden som behandlas i denna avhandling visar att elevens rättsskydd även försäkras repressivt i Finland av olika instanser. Det sker främst i de fall där eleven eller oftast en närstående till eleven själv anser att hen blivit ojust behandlad och anför klagomål, men i vissa fall kan ärendet tas upp till behandling på till exempel justitieombudsmannens eget initiativ. Man kan ställa frågan, ifall åtgärderna är tillräckliga. Behandlingstiderna av ärenden i både förvaltningsdomstolar, hos justitieombudsmannen och regionförvaltningsverket kan vara väldigt långa. Om behandlingen av ett ärende drar ut på tiden, måste eleven leva i ovetskap om slutresultatet av något som har en stor inverkan på hens liv. Osäkerhet i sin tur kan påverka en ung människas välbefinnande och mentala hälsa, och det kan leda till ytterligare besvär i livet och i studierna. Detta gäller i de fall där behandlingen av ärendet påbörjas. De yngsta eleverna är under 10 år gamla, och kan inte förväntas känna till sina rättigheter. Om en ung elevs rättigheter kränks, kan det hända att ingen någonsin får veta om det, och då finns det inte heller något som skyddar eleven från samhällets övergrepp. Det som även måste tas i beaktande är vårdnadshavares resurser och möjligheter att driva ärenden vidare. Alla har olika förutsättningar, och det är oftast de starka vårdnadshavarna med bättre ställning i samhället som gör klagomål över situationer där en elevs rättigheter misstänks ha kränkts. Utgångsläget borde ändå vara att rättsskyddet tillgodoses preventivt, så att så få skyddande mekanismer som möjligt behövs.

Den här avhandlingen undersöker maktobalansen mellan polisen, medier och anarkister och hur denna maktobalans visar sig i diskursen i huvudstadsregionens mediers texter om anarkistisk aktion och polisvåld som svar på den. Som metod används kritisk diskursanalys och maktstruktursanalys i enlighet med Norman Faircloughs metod och teori. På grund av att medierna och polisen har ekonomisk makt, och stöd från staten som besitter politisk och ekonomisk makt, så kommer budskap som gynnar dem och staten att stärkas i den hegemoniska diskursen. Anarkisternas budskap och maktpositioner kommer att försvagas i den hegemoniska diskursen eftersom de motsätter sig staten och de nuvarande maktstrukturerna. En kritisk diskursanalys av Yle Uutisets artikel om polisens våldsamma intervention vid det anarkistiska evenemanget Musta Kallios öppningskonsert visar att artikelns diskurs tyder på maktobalansen mellan polisen och anarkister i förhållande till medier. Artikelns diskurs gynnar polisens maktposition. För att göra allmänna slutsatser om diskursen i medietexter skulle det krävas att fler medietexter analyseras. Den här avhandlingen skapar en metodologisk och teoretisk ram för fortsatt diskursanalys.

Denna kandidatavhandling undersöker och konkretiserar hurudana brister präglar den rådande djurskyddslagen i Finland. Detta görs genom en jämförelse med den gällande djurskyddslagen i Sverige. Därmed används metoderna rättsdogmatisk metod och komparativ metod i avhandlingen. Jämförelsen utförs enbart på två ämnesområden, eftersom en fullständig komparation av respektive författningar vore för omfattande med tanke på avhandlingens storlek. Därmed valdes könsumgänge med djur och icke-etisk avel av djur som de områden var komparationen utförs. Genom jämförelse och diskussion blir slutsatserna varierande: å ena sidan finns det grunder på vilka lagstiftningen torde revideras i hög grad, medan å andra sidan har dessa uppdatteringar potential att medföra ytterligare förvirring. Slutligen sammanfattas avhandlingen i en diskussion där dessa varierande slutsatser behandlas, och vidare undersökning föreslås.

Mitt syfte med studien är att undersöka hur diversitet i gruppmedlemmars perspektiv och mentala analytiska verktyg både direkt och eller indirekt kan bidra till optimalt beslutsfattande på högre nivå, t.ex. i toppledargrupper. Studien är en litteraturöversikt av kvantitativ forskning inom beslutsfattande i grupp. Forskning som denna avhandling bygger på strävar efter att belysa olika aspekter av beslutsfattande och problemlösning. Forskning visar att kognitiv diversitet kan förbättra beslutsfattande direkt genom att det erbjuder en större informationspotential och eller indirekt genom kognitiv konflikt, som kan leda till att information inom gruppen delas i högre grad. De affektiva aspekterna i gruppen kan däremot påverkas negativt som en följd av kognitiva konflikter, medan ömsesidig förståelse får stöd för att vara ett effektivt verktyg för att motarbeta dessa mellanmänskliga konflikter. Forskning som denna studie presenterar visar vidare att intelligens och intelligensmätning kan utgöra ett verktyg för att mäta kognitiv diversitet. Tidigare forskning har fokuserat på demografiska och andra identitetsvariabler som mått på diversitet vid beslutsfattande. Forskning visar att det finns belägg för att rikta framtida forskning mot de mera fundamentala kognitiva aspekterna av individuella egenskaper om man vill optimera beslutsfattande i grupp. Tidigare forskning har i högre grad även fokuserat på de negativa följderna av diversitet i beslutsfattande. Forskning som tagits upp i denna studie visar att diversitet också kan ha positiva effekter för beslutsfattande. Förmågan att effektivt kunna lösa komplexa ostrukturerade problem blir allt viktigare ju mera samhället utvecklas i riktning mot ett informationssamhälle. Denna avhandling presenterar en uppsättning lösningar och tekniker för att nå detta mål.

Det här är en studie där jag har haft som avsikt att klargöra hurdan psykosocialt stöd som står till förfogande för unga inom eftervården. Vidare har jag velat se huruvida detta stöd motsvara det behov de unga haft i fråga om psykosocialt stöd. Mina forskningsfrågor var: hurdant psykosocialt stöd har de unga fått i eftervården? samt vilken roll har det psykosociala stödet haft för ungdomarna och har det motsvarat deras behov? Min teoretiska utgångspunkt har legat i ungdomsforskning och ungdomar som aktörer i socialservice. Materialet består av tre kvalitativa forskningsintervjuer som jag transkriberats och sedan analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Jag har närmat mig materialet ut ett fenomenologisk perspektiv. Mina teoretiska utgångspunkter har varit psykosocialt arbetet och ungdomar som aktörer. Alla tre informanter hade mycket olika historier och livsberättelser. Det framgick klart att ungdomarna reflektera kring sin situation genom tidigare livshändelser . De unga hade instabila anknytningar till föräldrar, fosterföräldrar och andra viktiga personer. Mångas föräldrar hade avlidit, en del hade föräldrar som stundvis är aktiva, men också tidvis frånvarande. Alla tre hade något slags professionellt närverk kring sig, men det garanterade inte att ungdomarnas behov av psykosocialt stöd skulle vara uppfyllt. Tidiga interventioner och skillnad på placeringsform var faktorer som påverkar huruvida väl eftervårdsbehovet blir tillgodosett. Mina intervjuer ger ändå vid handen att ungdomarna upplevde att det är svårt att få tag på socialarbetarna. De upplevde också att träffarna med socialarbetarna var alltför få .Dessutom kände de sällan att socialarbetare verkligen kände dem eller förstod deras behov. Eftervårdsplanen verkade ha en obetydlig roll för de unga. I eftervårdssituationen hade ungdomarna ett behov av en rådgivande stödfunktion, både avseende rent praktiska hjälpåtgärder och avseende emotionella stödåtgärder. Utifrån det här materialet så tillgodoser eftervården endast delvis ungdomarnas behov, skillnaderna varierar stort på individnivå. Skillnaderna verkar i stor utsträckning vara avhängiga av ungdomens egen förmåga att igenkänna sina behov. Den som inte kan identifiera sitt behov förmår inte heller använda sig av den hjälp som finns tillgänglig eller erbjuds. Härvidlag anser jag att eftervårdsplanen fyller en viktig funktion för att synliggöra möjligheter och stödåtgärder för ungdomen. Och initiera en tankeprocess hos ungdomen om sina egna behov av stöd och hjälp i processen mot självständighet och stabilt vuxenliv.