Browsing by Title

The literature review deals with coeliac disease and wheat, rye and barley prolamins. The characteristics and analysis methods of the prolamins were discussed. Furthermore, the ELISA types, antibodies and reference material in ELISA were introduced in literature review. The aim of this master thesis study was to determine the feasibility of barley C-hordein as reference material in the quantification of wheat gluten in a sandwich ELISA method based on R5 antibody. RP-HPLC was used to determine the compositions of wheat prolamins from 27 wheat cultivars. SDS-PAGE was used for wheat prolamin subgroups identification. The R5 antibody reactivity of prolamins and the same prolamin group from different cultivars were tested. By comparing the R5 reactivity of total gluten of the 27 wheat cultivars, 10% barley C-hordein was used to calibrate the gluten content in spiking test of oat flour and oat biscuits. Omega 1,2-gliadin (Km 13) and γ-gliadin (Km 21) showed rather strong R5 reactivity while ω 5-gliadin (Km 203) and LMW glutenin subunits (Km 523) showed almost no reactivity against R5 antibody. However, the subgroup R5 reactivity differences between cultivars were not significant. The reactivity of total gluten from 27 cultivar varied from Km 14 to 192, with a logarithmic average Km 53. Thus, 10% C-hordein (Km 49) had similar reactivity of the average of all cultivars. In flour spiking test, the recoveries calibrated with PWG gliadin were 57-187%, comparing to 30-115% with 10% C-hordein calibration. In biscuit spiking test, the recoveries calibrated with PWG gliadin and 10% C-hordein were 84-145% and 44-76%.

Denna magisteravhandling handlar om hörandet av barn vid behandlandet av vårdnadstvister i domstolsanknuten medling. Särskilt fokus ligger på bruket av ett sakkunnigbiträde enligt 5 § L om medling i tvistemål och stadfästning av förlikning i allmänna domstolar. Frågan som utreds är under vilka förutsättningar ett barn kan höras under domstolsanknuten medling och vem som hör barnet. Förfarandet att bruka ett biträde vid medling i vårdnadstvister är ursprungligen från Norge och således används norsk motsvarande reglering som jämförelsegrund. Dessutom lyfts FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) och dess inverkan på barnets rätt att höras vid medling i en vårdnadstvist fram. Avhandlingen inleds med en allmän överblick av medling och förlikning i Finland. Efter detta behandlas olika former av medling i vårdnadstvister. Därefter ges det en beskrivning av det norska systemet vad gäller medling i vårdnadstvister utanför domstol och i domstol, samt bruket av ett biträde vid medlingen. Beskrivningen av det norska systemet innefattar även en kort historisk återblick av regleringens bakgrund. Efter detta beskrivs den finska implementeringen av bruket av ett sakkunnigbiträde i domstolsanknuten medling. Avhandlingen fortsätter med en beskrivning av FN:s konvention om barnets rättigheter. Konventionens artikel 3 om barnets bästa och artikel 12 om barnets rätt att höras tas upp och deras inverkan på finsk och norsk lagstiftning beskrivs. Efter en analys av konventionens implementering konstateras det att bruket av konventionen är mycket starkare i Norge än vad den är i Finland. Vidare behandlar avhandlingen barnkonventionens förhållande till medling i vårdnadstvister i Finland och Norge och gör en jämförelse av konventionens inverkan på respektive lands förfarande. I avhandlingen diskuteras det avslutningsvis olika förslag till ändring av den finska lagstiftningen gällande hörande av barn vid behandlandet av vårdnadstvister i domstolsanknuten medling. Slutsatsen är att Finland borde ta modell av Norge och mer aktivt implementera bruket av barnkonventionen i finsk rätt. Den finska lagstiftningen vad gäller hörandet av barn i domstolsanknuten medlingen borde ändras och eventuellt kunde bruket av medling göras obligatoriskt för alla som separerar och har gemensamma barn.

Ur internationella människorättskonventioner kan utläsas positiva människorättsförpliktelser som ställer krav på lagstiftning och förfarande i konventionsstaterna. De positiva människorättsförpliktelserna uttrycker statens aktiva roll som upprätthållare av mänskliga rättigheter och med begreppet avses situationer där en konventionsenlig rättighet inte kan förverkligas utan statligt ingripande. I straffrättsligt hänseende omfattar förpliktelserna skyldighet att införa nödvändiga kriminaliseringar och sörja för att det straffrättsliga systemet som helhet kan tillgodose brottsoffrets behov av skydd. I avhandlingen granskas på vilket sätt den finska lagstiftningen på straffrättens område, både ifråga om materiell och processuell lagstiftning, kan utvecklas för att bättre svara mot de positiva människorättsförpliktelser som är förenade med barn som upplever våld i familjen. I avhandlingen systematiseras begreppet positiva människorättsförpliktelser, sammanfattas vilka de relevanta positiva människorättsförpliktelserna är och vad de ger uttryck för, analyseras hur det förpliktelserna ger uttryck för framträder på nationell nivå och synliggörs varför det förpliktelserna ger uttryck för framträder eller inte framträder samt föreslås hur det förpliktelserna ger uttryck för bättre kunde framträda. Granskningen görs med utgångspunkt i ett barnperspektiv där syftet är att utmana den gällande straffrättsliga regleringens gränser och föra ett resonemang de lege ferenda kring hur straffrätten kunde förändras för att omfatta barnperspektivet. Granskningen visar på förpliktelser att genom straffrättsliga åtgärder skydda barnet från alla former av våld medan det är i sina föräldrars eller någon annan vårdnadshavares vård och förpliktelser att anpassa straffrättsliga förfaranden så att de är tillgängliga för barnet och respekterar barnets särskilda utgångsläge. Ytterst är förpliktelserna i anslutning till barn och familjevåld ett uttryck för barnets rätt till liv, överlevnad och utveckling. Den gällande lagstiftningen konstateras motsvara de positiva människorättsförpliktelsernas krav såtillvida att våld som riktas mot barn i uppfostringssyfte uttryckligen är förbjudet. Rekvisiten för misshandel förmår däremot inte fånga upp den kontext inom vilken familjevåld sker och är inte heller utformade för att täcka det våld barn upplever som betraktare. De bestämmelser som reglerar straffprocessen är väl utformade för att skydda barnet, men åtgärder krävs för att främja barnets rätt att ta del i processen som en aktiv aktör. I avhandlingen relateras straffrättens tillkortakommanden till rättens framväxt i en verklighet som genom skeva neutrala perspektiv har fokuserat mera på förövare än på offer och till det faktum att barnet traditionellt har betraktats uteslutande ur ett skyddsperspektiv. Det föreslås att strafflagen kunde utvecklas genom särskilda brottsrekvisit som fångar kontexten kring familjevåld och att det särskilt klandervärda i den här typen av våld kunde framhävas genom särskilda straffskärpningsgrunder och kvalifikationsgrunder. I anslutning till processen föreslås en konfliktbearbetande funktion och ett förfaringssätt som beaktar både ett objektivt och ett subjektivt förhållningssätt till barnet som processaktör samt konstateras att vissa straffprocessuella förfaranden antar särdrag i relation till barnet.

Syftet med föreliggande magisteravhandling har varit att utreda vad som gör att ett barnskyddsärende blir föremål för omedelbart ingripande av socialjouren. Detta har undersökts genom att studera socialjourens socialarbetares syn på tematiken utifrån deras egna yrkeserfarenheter. Studien genomfördes med avstamp i den kvalitativa forskningstraditionen och det empiriska materialet har samlats in genom kvalitativa forskningsintervjuer med sex behöriga socialarbetare verksamma på en socialjour i Finland. Det empiriska materialet analyserades med hjälp av teoristyrd innehållsanalys. Följande tre forskningsfrågor har besvarats: 1) vilka faktorer anser socialarbetarna vara avgörande för att ett barnskyddärende blir föremål för omedelbart ingripande? 2) hur motiverar socialarbetarna sina beslut i bedömningsförfarandet? 3) vilka utmaningar möter socialarbetarna i sitt arbete? Av studiens resultat går det inte att påvisa någon enskild specifik faktor som gör att barnskyddsärende uppfattas vara akut. Studiens resultat visar att kontexten är avgörande i alla socialarbetares beskrivningar. Barnets ålder, bakgrundsinformationens betydelse, vem som gör anmälan samt tidpunkten på dygnet visar sig vara de mest avgörande faktorerna som inverkar på ingripandet enligt socialarbetarna. Framförallt barnskyddsituationer som berör små barn med drog- eller alkoholpåverkade föräldrar, var situationer som ansågs av socialarbetarna alltid kräva ett akut ingripande av socialjouren. Beslutsfattandet i brådskande barnskyddsärenden framstår som en komplex helhet där multipla faktorer samtidigt inverkar på beslutets utfall. Studiens resultat visar att socialarbetarens handlingsutrymme i beslutsfattandet ter sig vara relativt brett. Socialarbetarnas yrkesmässiga bedömning, arbetserfarenhet och vissa fall även värderingar visar sig spela en nyckelroll i beslutsprocessen, och socialarbetarna egna bedömning visar sig vara i centrum då beslut fattas. Barnskyddslagen finns alltid i grund för beslutet och ger mandat samt plikt att agera, men socialarbetarna gör självständigt beslutet av vilka handlingsalternativ som är rimliga i de akuta barnskyddssituationerna. Studiens resultat visar även att barnskyddsarbetet som sker utanför tjänstetid i socialjourer är ett utmanande arbete. Av socialarbetarna krävs det en förmåga att klara av att hantera det osäkra som ständigt finns närvarande i bedömningsarbetet av barnskyddsärenden samtidigt som socialarbetarna har ett stort ansvar att axla. Även om socialarbetarna för det mesta anser att stödet i arbetet är tillräckligt, framgår det trots allt att socialarbetarna tidvis känner sig ensamma i arbetet. Studiens resultat synliggör den komplexitet som brådskande barnskyddsarbetet de facto präglas av, och att detta arbete kräver en hög yrkesexpertis av socialarbetarna, där arbetserfarenheten verkar spela en betydande roll för hur socialarbetarna klarar av att handskas i de mångfacetterade barnskyddsituationerna. Även om socialarbete som profession bygger på lagar, teorier och regelverk, visar studiens resultat att socialarbetarnas beslut också till en stor grad påverkas av dennes egna värderingar, livserfarenhet och arbetserfarenhet.

The purpose of this research is to study how the personnel of early childhood education and care (ECEC) describe the child and learning in the child’s individual ECEC plan and to analyse how well the children’s plans comply with the national core curriculum of ECEC. In 2016, ECEC in Finland changed from daycare to pedagogy when the national core curriculum of ECEC was published and became the national norm. Mansikka and Lundkvist’s (2019) review of the ECEC curriculum from 2005 and the curriculum from 2016 showed that the concept learning is more valued in ECEC today. A Finnish study from the beginning of 2000 indicated that the ECEC personnel had expectations of how the child should behave. A child was expected for example to be social, to follow rules and to play calmly in a way that is considered suitable for the child’s gender (Alasuutari, 2010.) Since the research mentioned above was made, the Finnish ECEC has developed a lot because of the new ECEC law and the national core curriculum. It is interesting to study what kind of impact this development has had on the view of children and learning. The research data consisted of children’s individual ECEC plans. The length of these plans was 1–3 pages and a total of 27 plans were collected. The plans were collected from daycare centers within the same organization. I made a qualitative content analysis of the research data. The analys proceeded in three parts and the research data was compressed in each part. When the first part was done, I had hundreds of words categorized into 18 categories. Finally, four categories of the child view and two categories of the learning view remained. The child view in the children’s individual plans and in the ECEC curriculum were mainly similar. One difference was found in the individual plans. In the children´s individual plans a desire for a compliant child was found. The child was expected to participate in activities and to be compliant in transitions for example when moving from indoors to outdoors. The impact of the physical environment on children's learning was not mentioned in the individual plans, but the ECEC curriculum highlighted the impact of the physical environment. The role of the adults in a child's learning was emphasized in both types of documents, but the child’s role seemed to be forgotten in the children´s individual plans. In the ECEC curriculum the concepts learning and development are used as two separate concepts while the two concepts are used as synonyms in the children’s plans. This study indicates that the two concepts have different meanings. They are used separate in theory but are used as synonyms in practice

The construction sector is a substantial contributor to waste and global carbon emissions due to the extraction and consumption of natural resources. Scholars underscore the critical importance for the construction sector to embrace the principles of the circular economy (CE), with a central focus on the efficient and careful use of natural resources, promoting material reuse and avoiding waste. Previous research conducted on the CE transition within the construction sector has shown a gap in addressing its material perspective. In Finland, the use of wood in construction is actively promoted by the government due to its potential to reduce industry’s carbon emissions. However, most used wood materials and waste from construction end up in energy recovery processes releasing absorbed carbon. This study explores the reasons for the limited wood recirculation within the shortest and most preferable loops in construction sector in Finland. The qualitative research data is based on 12 semi-structured qualitative interviews with professionals working either directly or closely to the construction sector. Employing the method of thematic analysis, this study endeavors to discover barriers, drivers and opportunities associated with recirculation of wood in the construction industry of Finland. While the findings of this study were found to be aligned with previous research that has identified barriers and drivers to CE implementation both within the construction industry and more broadly, multiple new wood-specific challenges were identified. The research findings demonstrate the necessity of adopting a holistic and systematic approach to increasing wood recirculation in construction and underscore the significant role of mediating actors, such as management of material hubs, in facilitating its implementation. This study suggests that supported by mediating actors, the development of the business ecosystem for circulated wood, enhancement of construction industry’s experience beyond internal projects is needed. Harmonization of the industry’s practices within the interplay of CE and bioeconomy thinking would promote wood recirculation in construction.

Tutkielmassa tarkastellaan kahta tasogeometrian käsitettä: barysentristä koordinaattisysteemiä sekä pisteen konjugaatiota kolmion suhteen. Barysentriset koordinaatit ovat homogeeninen koordinaattisysteemi, jonka avulla pisteen sijainti tasossa ilmoitetaan suhteessa annettuun kolmioon. Pisteen konjugaatio kolmion suhteen on kuvaus, joka kuvaa tason pisteet toisiksi tietyillä, tyypillisesti geometrisesti luonnehdittavilla ehdoilla. Käsitteet liittyvät toisiinsa siten, että eräät mielenkiintoiset konjugaatiokuvaukset voidaan määritellä barysentristen koordinaattien avulla. Barysentriset koordinaatit otettiin käyttöön 1800-luvun alussa useamman henkilön toimesta. Ne ilmoittavat tason pisteen sijainnin suhteessa annettuun kolmioon järjestetyllä lukukolmikolla, toisin kuin yleisemmin käytetyt karteesiset koordinaatit, jotka ilmoittavat pisteen sijainnin suhteessa annettuun origoon (0,0) lukuparin avulla. Barysentriset koordinaatit voidaan ilmoittaa useammalla, keskenään ekvivalentilla tavalla, mutta niiden määrittäminen tapahtuu kuitenkin aina jonkin kolmion suhteen. Määrittely voidaan tehdä joko tutkittavan pisteen ja kolmion kärkien muodostamien kolmion sivujen jakosuhteiden avulla tai käyttäen hyväksi tutkittavan pisteen ja kolmion kärkien muodostamien kolmioiden pinta-alojen suhteita. Tutkielman kolmannessa luvussa esitetään barysentristen koordinaattien järjestelmä sekä annetaan esimerkkejä mielenkiintoisten pisteiden koordinaateista. Barysentristen koordinaattien kaltainen, toinen homogeeninen koordinaattisysteemi, trilineaariset koordinaatit esitellään myös lyhyesti. Neljännessä luvussa johdetaan muunnoskaavat trilineaaristen ja barysentristen koordinaattien sekä barysentristen ja karteesisten koordinaattien välille. Pisteen konjugaatio kolmion suhteen on eräs pistetransformaation erityistapaus. Tutkielman viidennessä luvussa tarkastellaan aluksi pistetransformaation käsitettä yleisesti, jotta pisteen konjugaatiota kolmion suhteen voidaan ymmärtää paremmin. Isotominen ja isogonaalinen konjugaatio ovat mielenkiintoiset, paljon tutkitut ja geometriassa sovelletut erikoistapaukset pisteen konjugaatiosta kolmion suhteen. Ne ovat mielenkiintoisia myös tämän työn kannalta, sillä niiden määrittelyssä käytetään sekä barysentrisiä että trilineaarisia koordinaatteja. Isotominen ja isogonaalinen konjugaatio esitellään tutkielman viimeisessä luvussa.

This thesis studies the basic income grant proposal in Namibia. The proposal suggests a monthly grant of N$100 (approximately 10€) to all those Namibian citizens who do not receive the state pension. This thesis concentrates on the Basic Income Grant (BIG) Coalition and on its work. The formation and transformation of the coalition during the time period between 2003 and 2009 is analyzed with the help of data collected during two field work periods in 2008 and 2009. The data includes interviews, newspaper articles, observations and other background material. The analysis of this material is mainly conducted from organizational viewpoint. The final part of the thesis applies the results to the theory of Mosse, whose propositions about policy and practice will be discussed in relation to the basic income grant pilot project. The thesis argues that social legitimacy has been a vital resource for the work of the BIG Coalition and it has sought for it in various ways. The concept of social legitimacy originates from the resource dependence perspective of Pfeffer and Salancik, who propose that organizations are dependent on their environments, and on the resources provided by the surrounding environment. This thesis studies the concept of social legitimacy in the context of resource dependence theory. Social legitimacy is analyzed in the relations between the coalition and its environment, in the formation of the coalition, in the responses towards criticism, and finally in relation to the propositions concerning policy and practice. The work of the coalition in the pilot project will be analyzed through the propositions of Mosse concerning policy and practice. The results will describe and analyze key events in the formation of the BIG Coalition from the South African proposal until the end of the basic income pilot project. This BIG pilot project conducted in 2008-2009 is one of the most well-known activities of the coalition. The clashes between the coalition and its environment will be analyzed through four case studies. It will be shown that the project has been conducted in order to gain more legitimacy to the basic income grant proposal. The conclusion questions the legitimacy of the BIG Coalition as a research and development organization, and requests for more transparent research on the basic income proposal in Namibia.

Kirkkoisä Basileios Kesarealainen ( = Basileios Suuri, n. 330 378) oli piispa ja teologi Kappadokiassa Vähässä-Aasiassa. Tämän tutkielman päälähteenä on hänen ensimmäistä Psalmia käsittelevän homiliansa prologi, joka on yksi tunnetuimmista 300-luvun loppupuolen psalmilaulun hyödyllisyyttä ylistävistä kristillisistä dokumenteista. Tämä systemaattisen analyysin menetelmällä etenevä tutkielma esittelee ja analysoi Basileioksen käsitystä musiikin teologisesta merkityksestä. Myös muita Basileioksen teoksia hyödynnetään tutkielmassa lähdemateriaalina. 300-luvun lopulla kristillisen kirkon yli pyyhkäisi ennennäkemätön innostus psalmilaulua kohtaan, mikä heijastuu Basileioksen prologissa. Psalmodisen liikkeen taustalla on tutkimuksessa nähty egyptiläisten erämaa-anakoreettimunkkien jatkuvan psalmodian käytäntö, joka askeettisen kristillisyyden leviämisen mukana tuli osaksi kaupunkien kirkollista elämää. Basileios oli tässä suhteessa eräs pioneereista, sillä hän ymmärsi ensimmäisten joukossa, että laulamisen aiheuttama mielihyvä voi olla hyödyksi kristitylle. Keskeiseksi psalmilaulun teologian kannalta nousee musiikin tunneterapeuttinen vaikutus. Basileioksen musiikin teologiassa yhdistyvät filosofiset käsitteet ja kristillinen spiritualiteetti. Hänen ajattelussaan vahingollisista tunteista vapautuminen tai niiden hillitseminen on keskeinen osa kristillistä kilvoitusta. Näin psalmilaulu tuottaa hyvää, kun se yhtäältä saa kristillisen opetuksen paremmin juurtumaan ihmisten mieliin, toisaalta hillitsee voimakkaita tunteita ja kolmanneksi luo yhteyttä ihmisten keskuuteen. Keskeisiksi käsitteiksi Basileioksen psalmilaulun teologiassa nousevat mielihyvä ja harmonia. Harmoniasta puhuessaan Basileios liittyy antiikin filosofiseen traditioon, jossa maailmankaikkeuden järjestys ymmärretään harmoniaksi. Ihminen taas on sama pienoiskoossa, niin kutsuttu mikrokosmos. Tästä syystä musiikilla maailmankaikkeuden perimmäistä rakennetta ilmentävänä ilmiönä on suora vaikutus ihmisen sieluun. Tämän filosofisen rakenteen Basileios soveltaa kristillisessä kirkossa ykseyden mahdollistajaksi. Luodessaan harmoniaa ihmisten sieluihin psalmilaulu Basileioksen mukaan myös tuo ihmiset toistensa yhteyteen ja poistaa riidan ja vihanpidon heidän väliltään. Psalmihomilioiden prologissa korostuu, että psalmilaulu on Pyhän Hengen keksintöä ja siis Jumalan aktiivista toimintaa ihmisen hyväksi. Tutkielman loppuun on liitetty sen päälähteen, Psalmihomilioiden prologin käännös.

Barnförflyttningarna, som ägde rum främst mellan Finland och Sverige under vinter- och fortsättningskriget, kom att innefatta inalles 80 000 finska barn. Väl framme i Sverige placerades dessa krigsbarn ut hos fosterföräldrar runt om i Sverige samt på diverse sjukhus, barnhem och andra dylika anstalter. Syftet med denna avhandling är att utgående från de finska föräldrarnas synvinkel belysa den delen av historien som berörde barn som vistades på svenska barnhem. Som källor har använts en brevsamling med sammanlagt drygt 200 brev som representerar ett femtiotal finska krigsbarnsfamiljer. Breven är skickade till den finlandssvenska fröken Gerda Sandberg som under olika perioder från år 1944 till år 1947 var verksam som föreståndarinna på tre olika svenska barnhem. Med hjälp av denna brevsamling har jag försökt utreda hur diverse föräldrakänslor uttrycktes i skrift. Samtidigt har jag även försökt skapa en helhetsbild av hur det var att vara förälder till ett krigsbarn. Svar på dessa frågor har jag strävat till att få genom att noga granska innehållet och tonen i breven. Samtidigt har jag också varit tvungen att ta i betraktande vem breven varit riktade till och hurudan relationen mellan brevskrivaren och mottagaren varit, eftersom det i hög grad kan ha påverkat innehållets karaktär. I de brev jag analyserat märks tydligt att en närmare relation till Gerda Sandberg hade som följd att innehållet i föräldrarnas brev blev rikligare och att känslor och tankar fick mer plats. I sina brev uttryckte föräldrar till krigsbarn mycket tydliga känslor i anknytning till föräldraskap. Den tydligaste känslan var saknaden efter sitt barn och en längtan efter att få återförenas. Även en hel del oroskänslor angående barnets välbefinnande förekom. Samtidigt hade föräldrarna också ett stort behov av att med jämna mellanrum få information om barnets hälsotillstånd och vardag. Utgående från breven får man också reda på att motiven bakom beslutet att skicka sitt barn till Sverige som krigsbarn i stora drag kan delas in i två olika kategorier: dels berodde det på dåliga hemförhållanden och dels på barnets behov av sjukvård. Samma utgångslägen spelade också en roll då det blev dags att avgöra ifall barnet kunde återvända hem. Tacksamhet var ytterligare en känsla som uttrycks tydligt i breven. Denna tacksamhet riktades främst till Gerda Sandberg men också till resten av barnhemmens personal och till Sverige. Det framgår med andra ord att den hjälp Sverige kunde erbjuda de finska familjerna var mycket välkommen och kom väl till pass. Särskilt korrespondensen med Gerda Sandberg var en ljusglimt i föräldrarnas tillvaro och hjälpte dem att klara av den rådande situationen. Relationen har också varit betydelsefull för föräldrarna eftersom hon samtidigt var den enda konkreta kontakten de hade till sina barn i Sverige.